FRÅGA: Vi är så oroliga för våra barnbarn som är 7 och 9 år. Vi har sett en mängd olika tecken på att barnen inte blir väl behandlade av vår nya svärdotter.

Hon är alltså inte barnens mamma utan sonens nya fru. Hon har inga egna barn. Hon är brysk mot dem, skriker ofta och har ett mycket dåligt tålamod. Ibland har vi trott att hon varit fysiskt våldsam men vi är inte säkra. Vår son är svag i detta och vi tror att frun har mycket makt i familjen. Det hela känns som en het potatis – vi vill inte stöta oss med familjen men samtidigt har vi ju ett ansvar för barnens väl och ve.

/Svärföräldrar

SVAR: När det gäller barn som kanske inte har det bra måste vi vuxna lägga oss i. Otvetydigt är det så. Barnen är beroende av att det finns vuxna som ser, förstår och larmar när så behövs. Det är vår uppgift och även om det kan kännas obekvämt för oss så måste vi lägga oss i. Hur ska vi annars kunna möta barnen när de blir större och undrar varför vi inte såg och frågade? När de konfronterar oss med vårt svek?

Därför: lägg er i och gör det nu. Börja med att prata med er son och beskriv precis det ni sett och det ni bekymrar er för. Linda inte in saker och ting utan var raka. Tala om att det inte får gå till på det här sättet, att han måste ta sitt ansvar för att barnen ska ha det bra och att ni även ska prata med svärdottern.

Gör sammalunda med henne. Kräv att hon slutar med sitt sätt mot barnen. Möter ni inget ­gehör hos henne så kan ni kontakta skolan och tala om era misstankar. Anmäla till socialtjänsten är en annan möjlighet om inte förändring sker snabbt. Ni kan förstås också prata med barnen själva – de är stora nog att kunna ­beskriva hur de har det. Ni bör absolut agera. Fler vuxna som står på barnens sida behövs i världen.

/Madeleine Gauffin Rahme