FRÅGA: Min kille brukar läsa din spalt och tipsade mig om att skriva till dig. Jag har på senare tid känt mig mycket stressad över en vän till mig. Jag vet inte riktigt vad som hände, jag vill inte ha bästisar och helt plötsligt agerar hon som om vi känt varandra väldigt länge.

Jag träffade henne för ett år sedan och ville mer ha en bekantskap. Men hon ringer mig konstant och det är nästan omöjligt att lägga på, hon kan prata i flera timmar om sina ex och andra problem och hon ältar allt väldigt intensivt och när jag väl får en syl i vädret och säger att jag måste lägga på så säger hon ”vänta jag måste bara säga en sak till” och så pratar hon väldigt länge, jag måste säga till flera gånger att jag måste avsluta samtalet innan hon säger ok. Och när hon väl går med på att lägga på så gör hon det väldigt abrupt och jag känner mig ganska elak efteråt.

Jag har slutat svara när hon ringer nu, för jag vet att jag inte har tid att prata så pass länge som ett samtal med henne kräver. Och jag känner skuld när jag inte svarar så jag skickar alltid ett ursäktsmeddelande till henne dagen efter. Och jag orkar verkligen inte mer. Jag tycker om henne, så jag vill ju inte förlora henne helt, jag vill bara på något sätt förmedla till henne att jag inte kan vara den som hon vill att jag ska vara. Hon är medveten om att hon är manisk, har blivit diagnostiserad med adhd etcetera.

Jag undrar hur jag på ett vänligt sätt kan förklara att jag vill minska intensiteten i vår vänskap.

STRESSAD

SVAR: Det du beskriver är inte vänskap utan låter mer som envägskommunikation på helt olika villkor. Om jag förstår dig rätt även du intresserad av kontakt från början. Successivt har kontakten utvecklats till något helt annat än det du tänkt dig och nu känns det helt omöjligt för dig att lyfta luren när hon ringer. Du vet att samtalen blir till oändligt långa monologer som du inte längre vill medverka i.

Du har ingen som helst skyldighet att lägga din tid på dessa samtal. Det låter inte som att du har något utbyte alls av er kontakt och därför vore det säkert bäst för er båda om du avslutade kontakten på ett vänligt sätt. Din väninna har möjligen ingen insikt alls i hur andra upplever henne och hennes ältande. Det kanske låter ovänligt att tänka sig att avsluta kontakten med henne men på din beskrivning låter det som att hon använder dig enbart för sina egna behov och inte är intresserad av att finnas för dig.

Foto: Pontus Lundahl/Scanpix

FRÅGA
DU OCKSÅ

Har du också en fråga till Madeleine Gauffin Rahme? Mejla den till psykologen@svd.se

Vi har rätt att sätta gränser för andra människor som vill använda oss för egna syften utan att på ett självklart sätt vilja ge något tillbaka. Vänskap är ömsesidigt utbyte där man kan turas om att vara behövande i den mån det behövs. Att dra gränser kring sig själv och det man vill ge bort är snarast en skyldighet för att se till att man mår bra. Att du inte vill svara när hon ringer får man förstå som att du verkligen tröttnat på att användas.

Du kan skriva ett brev till henne. Du kan då förklara hur du känner, att du tycker mycket om henne och att du vill att er relation ska se annorlunda ut. Var tydlig med hur du menar och kanske kan du ge några exempel. I bästa fall är det till hjälp för din vän att någon säger till henne hur hon uppfattas. Vill du inte skriva kan du säga det du behöver per telefon men brev ger ofta en bra möjlighet till reflektion både för brevskrivaren och mottagaren. Skriv från ditt hjärta så kan det bara bli rätt!

MADELEINE GAUFFIN RAHME

psykologen@svd.se