FRÅGA: Jag har en tonåring som inte orkar någonting; det gäller också sådana saker som att åka til sina vänner eller olika aktiviteter, trots att hon har moped och det inte är särskilt långt.

Hon slarvar också med tvätt och den personliga hygienen, trots att tvättmaskinen och duschen ligger på samma våningsplan som hon har sitt rum. Smutskläder blandar hon med ren tvätt i byrålådorna utan att det verkar bekomma henne.

Fastän jag upplever att vi kan prata öppet om de här sakerna tycker hon att allt är mitt fel.

Jag står för hela ekonomin, utöver skötseln av hushållet; ändå tycker min tonåring inte att hon ska hjälpa till om jag inte betalar. Jag känner mig jätteledsen över hela situationen och skulle behöva ett råd, vill dock inte gå till socialtjänsten.

FÖRÄLDER


SVAR: Jag förstår det som att din dotter har bekymmer och att hon behöver hjälp. Många tonåringar orkar eller vill inte hålla ordning omkring sig själva. I många tonårsrum breder det fysiska kaoset och röran ut sig på ett sätt som närstående vuxna har svårt att alls begripa sig på. Det är så mycket som händer inombords i de, för många, svåra tonåren. Det är tiden när man sakta ska bli vuxen och lämna barnlivet med allt vad det innebär av beroende i alla avseenden.

Tur är väl det att tonårstiden är så utdragen. Både ungdomarna och föräldrarna behöver tid på sig för den stora omställningen det innebär. Många tonåringar orkar inte hålla ordning utanför sig då de har fullt upp med sina inre processer. Som förälder kan det vara klokt att ligga lite lågt med krav beroende på hur tonåringen mår och hur familjesituationen ser ut.

En viss grundnivå kan man dock för det mesta försöka få till. Exempelvis att duka, gå ut med sopor och laga mat en dag i veckan. Detta är små riktlinjer men som sagt är det individuellt. Vissa vill hjälpa till mer och ha egna ansvarsområden medan andra helt sätter sig på tvären.



FRÅGA
DU OCKSÅ

Har du också en fråga till Madeleine Gauffin Rahme? Mejla den till psykologen@svd.se



Man få nogsamt välja sina maktkamper med sina närstående och speciellt med barnen, små som stora. Den makt vi automatiskt utövar i vår egenskap av förälder och vuxen är helt tillräcklig för många – enbart detta att vi finns är en maktdemonstration som ibland provocerar i de känsliga åren.

Vissa tonåringar mår riktigt bra, andra pendlar mellan olika inre lägen och så finns det de som mår dåligt i nedstämdhet, ångest, kraftig oro och besvär som huvudvärk, magont och andra fysiska symptom. De symptomen blir språkrör för inre må-dåligt-krafter. Ibland leder det till självdestruktivt beteende som ätstörningar och annat självskadebeteende.

Du nämner själskadebeteenden och jag tror att din dotter mår dåligt och att du ska ordna hjälp åt henne. Som förälder är det ofta svårt att hjälpa sina barn som har det svårt. Det bästa vi kan göra är att skaffa den hjälp åt dem som de är i behov av och därefter förlita oss på professionella krafter som ska bistå. Du skriver inte hur gammal hon är men jag förmodar att hon fortfarande går i skolan.

Börja med att säga till din dotter att du tänker skaffa hjälp åt henne för du ser att hon mår dåligt. Kontakta klassföreståndare och be om hjälp. Skolhälsovården, till exempel skolsköterska och kurator kan du kontakta om inte klassföreståndaren gör det. Prata med dessa personer och be dem prata med din dotter och att slussa henne till en bra kontakt för hjälp. Det kan vara svårt för dig att förstå vad hon behöver för hjälp så överlåt det på dem som arbetar med ungdomar och har mycket erfarenhet.

Vad du än gör för att få hjälp är det bättre än att inte göra något alls. Socialtjänsten är en instans man kan vända sig till för hjälp men det låter som att du haft tråkiga erfarenheter. Ibland kan man få prata med någon annan än den man haft kontakt med tidigare. Man kan komma olika bra överens med olika personer.

Vänta inte utan kontakta skolan.

MADELEINE GAUFFIN RAHME

psykologen@svd.se