Känner mig så fruktansvärt osäker och sådan har jag inte varit förut. Har varit glad och pigg men nu har all energi runnit ut. Snart börjar semestern och jag bävar inför den. Det har gått så långt att när jag vill säga något så blir jag nervös och darrig, samtidigt väldigt ledsen. Detta är ju helt sanslöst för det är ju min familj det handlar om. Kan inte ta tag i olika sociala evenemang utan är med en liten stund och sedan smiter jag därifrån.
TRÖTT OCH LEDSEN
SVAR: Hej! Vad har hänt i familjen som gjort er tysta? Tystnad kan stå för en rad olika saker och är inte alltid obehaglig, obekväm och negativ. Ibland kan tystnad kännas vilsamt och skönt. Så är det dock inte för dig. Det kan finnas spänningar bakom er tystnad som då blir kompakt och laddad. Tystnad kan också innebära att man skapar en stor distans mellan de tysta. Var och en gör sitt och man har inga gemensamma kontaktytor. Man varken vill eller kan ta kontakt med varandra. Ibland kan tystnad stå för leda och tristess - man önskar ingen kontakt med varandra utan vill helst slippa från varandra. I vissa lägen står tystnad för att man inte vågar säga det som ska sägas men som är obekvämt. Hur är det i din familj? Vilka är ni - hur gamla är barnen som befinner sig i detta tysta kontaktlösa? Vad har föregått detta som nu pågår?
Även om man har mycket att stå i med barn, arbete och annat som kräver sitt så kan man bibehålla kontakten med varandra. Därför undrar jag hur förhistorien ser ur. Du kan fundera på hur ni haft det en tid tillbaka. Vad kan du då se som kan förklara den tystnad som du plågas av? Du skriver att din man kanske träffar en annan kvinna men du talar inte om din reaktion på det. Det måste kännas svårt för dig om du går och tror det men inte förmår dig att fråga din man om det är så.
Du behöver ta tag i hur du upplever att det är hemma. Hur nervöst det än kan kännas är det hög tid att prata med din man i första hand och berätta hur du tycker det är mellan er. Dialogen måste sättas igång, isen och tystnaden ska brytas till förmån för att ni ska kunna uttrycka det ni känner, funderar över och kanske oroar er över. Du vet inte alls hur han upplever hur ni har det. Ta mod till dig och öppna samtalet med din man. Oavsett vad du är rädd för kan det inte bli värre än nu när osäkerhet, ovisshet och rädsla styr dig. Det finns inga genvägar i detta utan vägen går rakt igenom det tysta, svåra och otydliga. Så här kan du inte ha det längre nu! Semestern stundar skriver du och säkert behöver ni alla den vila och avkoppling det innebär. Därför ska du fatta mod och prata med din man. Lycka till!
MADELEINE GAUFFIN RAHME
