FRÅGA: Hej! Jag har ett problem som jag brottas väldigt mycket med och som är svårt att prata om med andra eftersom det känns så pinsamt, men det plågar mig oerhört. Det är så att jag inte vågar introducera tjejkompisar för min kille eftersom jag är rädd att han skulle göra slut med mig och bli ihop med dem.

Detta är jättejobbigt och blivit nästan som tvångstankar och leder till svartsjuka. Jag brukar ofta sitta och fantisera över att den kille som jag är ihop med och är sambo med skulle passa så mycket bättre ihop med någon av mina vänninor och oroar mig över att det kommer ske, detta har växt till ett monster i mitt huvud.

Varför tänker jag så här? Varför tänker jag att han skulle passa så mycket bättre med någon av dem? Kan det vara så att jag är traumatiserad av att en tidigare kille blev ihop med en kompis till mig, detta var dock efter det var slut mellan oss och inte samtidigt. Men det har fastnat i mitt huvud och gett mig osunda tvångstankar om att han skulle passa så mycket bättre ihop med någon annan. Det har gått så långt att jag vid några tillfällen har bett honom dumpa mig när vi bråkat för att det ska kännas bättre för mig. Snälla ge mig lite vägledning, det är så jobbigt att gå runt och behöva fastna i dessa tankar.

GRUBBLERSKAN

– – –

SVAR: Hej! Det låter tröttande för dig att du har dessa tankar som plågar dig och saboterar. Det är som att en del av dig är livrädd för att inte duga och för att inte vara tillräckligt fin och bra i din killes ögon. Det är som att du försöker se dig själv med de negativa glasögon du föreställer dig att han har på sig när han betraktar dig.

Istället för att känna dig trygg och säker med din pojkvän blir du orolig över att han ska välja bort dig och föredra en annan tjej. Varifrån kommer denna osäkerhet kring att duga/inte duga? Hur länge har du känt dig så här rädd för att man ska välja bort dig? Kanske har dessa tankar och denna oro funnits bra mycket längre än sedan den kille du skriver om blev ihop med en kompis till dig.

Osäkerhet kring att man har ett värde och att man är lika bra som alla andra (och till och med så bra att en del väljer just mig!) har oftast sina rötter långt tillbaka. Det är i barndomen som mycket grundläggs som sedan får ledsamma konsekevenser för oss senare i livet. Ibland kan det vara svårt att förstå varifrån oro och rädsla kommer och man får kanske nöja sig med att konstatera att det grundläggs tidigt.

Vet du med förnuftet att du duger precis som du är och kan du med hjälp av förnuftet resonera dig lugn och då ha tillit? Eller rycks hela du med i dina självtvivel? Det låter som att du ibland tappar allt hopp kring dig själv och föreslår att din kille ska lämna dig för att få det hela överstökat. Som om du är så övertygad om att det ska ske att du vill ha det över.

Om det skulle vara så att dessa tankar och känslor kommer sig av att din pojkvän är mycket flirtig eller visar intresse för dina tjejkompisar är det förstås en annan sak. Då är det inte så konstigt att du tänker att du inte duger. Då är det förstås så att det är din pojkvän som inte är värd dig eftersom han beter sig respektlös mot dig.

Jag tror du ska försöka förstå dig själv, vara mycket snäll och accepterande. Föreställ att du pratar med dig själv som du skulle prata med en god vän. Du skulle då säga kloka saker som att visst duger du, visst är du älskansvärd och inte vill någon byta ut dig. Acceptera de stränga och självnedvärderande tankar du har mot dig själv, se dem och känn dem men agera inte utifrån dem. Låt dem lösas upp just genom att du accepterar dig och det du känner.

Håll emot när du känner att de vill ta över hela dig och känn att det finns en del av dig som håller dig kvar i den del av dig som har tillit och tilltro till dig. Skulle detta inte hjälpa dig framåt så att du känner dig stabilare så sök hjälp. Du kan alltid höra dig för hos din husläkare om hon/han känner till en psykoterapeut. Lycka till.

Madeleine Gauffin Rahme