FRÅGA: Jag har/haft depression men sköter mitt arbete, har endast varit sjukskriven en kort period när jag mådde som värst.

Min chef och kolleger har stöttat mig och förstått min situation och inte pressat mig alls när jag mått dåligt, utan det var jag själv som tyckte jag skulle börja jobba tidigare än läkaren rekommenderade. Jag hade det som en drivkraft, så, när sjukskrivningen var slut började jag jobba heltid.

Jag undrar nu om det var fel strategi, jag kanske skulle ha varit helt sjukskriven fram till datumet som läkaren rekommenderade och då gjort en omprövning att kanske börja jobba deltid/halvtid till att börja med. För nu är jag alltså tillbaka på mitt arbete och mår inte bra. Jag har ingen gnista på jobbet, utan är tillbaka i mitt gamla hjulspår, apatisk och ledsen, alltså tillbaka på ruta ett.

Jag har börjat fundera på att söka nytt jobb, kan det vara ett sätt att få tillbaka någon sorts gnista och glädje i mitt arbete?

Apatisk

SVAR: Det låter onekligen som att du inte fått den hjälp du behöver under din sjukskrivning. Utmattningdepression, eller enbart depression, är en allvarlig diganos som man bör ta på allvar så till vida att man ska se till att man får behandling och inte bara sjukskrivning.

Foto: Pontus Lundahl/Scanpix

SKRIV
DU OCKSÅ

Har du också en fråga till Madeleine Gauffin Rahme? Mejla den till psykologen@svd.se

Det finns en anledning till att du blivit deprimerad och det är oftast viktigt att förstå vad som lett fram till att man mått mycket dåligt och viktigt även att lära känna sig själv på ett sådant sätt att man i framtiden kan leva bättre och inte råka ut för samma sak igen. Bra behandling är ofta en kombination av antidepressiv medicin och terapi. Ibland räcker det med terapi och andra gånger behövs stödet av medicin som en förstärkning av ett inre utan kapacitet att ta sig vidare på egen hand. Denna ork kan man behöva få tillgång till för att klara av att ta hand om sig bättre.

Man kan inte fastställa en behandlingsmetod som passar alla. Vilken man väljer beror på en rad variabler, till exempel hur djupt nedstämd man är, vilka inre resurser man har och hur motiverad man är att arbeta med sig själv.

Vid depression är hela ens inre satt på sparlåga och man kan känna sig oerhört trött vid sidan av en rad andra symptom. Man får ta det varligt med sig själv. Du beskriver att du gått från heltidssjukskrivning till heltidsarbete utan en sakta upptrappning av arbete. Det är sällan ett bra tillvägagångssätt. Det kan vara frestande att köra igång igen på full fart när man känner att man får energi tillbaka men det kan då ändå vara klokast att använda den återvändande energin – som är skör – till att fortsätta rehabilitera sig. Det är inte konstigt att du ånyo känner av dina depressionssymptom.

Du kan fundera över vad som fick dig förra gången att bli nedstämd och varför du varit så angelägen att gå igång för fullt så snabbt som du gjort. Är det känslor du flyr från genom att vilja vara igång? Blir du rastlös av att inte vara igång? Det finns säkert en hel del att fördjupa sig i kring dessa frågor och du har säkert glädje av en samtalsterapi som både blickar bakåt och framåt. Kanske finns det en god företagshälsovård för din arbetsplats? Om inte, kan du prata med din husläkare för att få råd om vart du kan vända dig.

Du är inte tillbaka på ruta ett! Man kan aldrig komma tillbaka till samma ruta eftersom man hela tiden skaffar sig nya viktiga erfarenheter, som du till exempel gjort nu, under din sjukskrivning. Du kan nu tala med din chef och din husläkare om hur du känner det och be om hjälp att denna gång få en god rehabiliteringsplan som du sedan håller dig till.

Lycka till och ta det försktiktigt!

Madeleine Gauffin Rahme

psykologen@svd.se