FRÅGA: Jag är på sluttampen av en utbildning vid ett utländskt universitet och delar lägenhet med andra som arbetar och/eller studerar. Detta har fram till nyligen fungerat friktionsfritt. Men den senaste tiden har hon som är ansvarig betett sig illa mot mig som person och ”lägenhetsdelare”. Nu undrar jag vad jag kan ha gjort.

Vi började denna ”relation” som vänner som râkade dela lägenhet, men efter mindre än ett halvâr dök det upp friktioner som gjorde att jag skärmade av mig frân henne. Jag studerar mer än halvtid och arbetar 75 procent. Lugn och respekt för min ”privata” sfär (mitt rum är mindre än tio kvadratmeter) är nödvändigt.

Under den här perioden var vi bâda stressade; hon studerade inför vad som kan kallas en motsvarighet till det svenska högskoleprovet samtidigt som hon tvingades gâ igenom en tuff period med sin dâvarande chef plus att hon höll pà att ordna med sitt uppehâllstillstând. Jag försökte finnas där som stöd men hon kunde inte respektera mina behov. Därför ser jag henne nu bara som hyresvärd, inte som vän och det har hon svårt att acceptera. Hon projicerar sina aggressioner och problem på mig, något som jag får allt svårare att acceptera och nu försöker jag undvika henne för att slippa konfrontationer.

De gânger jag är stressad drar jag mig undan för att ingen annan ska drabbas av mina ”demoner” och det fungerar pâ de resterande tre personer som vi delar lägenheten med. Men hon kan inte lâta ”bygones be bygones” och vi râkar i luven pâ varandra.

Jag säger inte att jag är perfekt men jag tar inte ut mina aggressioner pâ nâgon annan och jag försöker finnas till för de andra sâ fort jag kan. Varför agerar min före detta vän som hon gör?

Mats

SVAR: Uppenbarligen har ni stora problem med att kommunicera och det beror trots allt oftast på att det i kontakten hakar upp sig mellan de berörda. Om du verkligen skulle rannsaka dig själv – vad har du för del i att det är som det är? På vilket sätt skulle du kunna ha bidragit till den nuvarande stängda och svåra situationen? Utifrån den andras horisont: vad har du gjort som är fel? Jag tror en framkomlig väg är just att du inom dig med öppenhet och utan prestige går igenom vad du kan ha bidragit med.

Det är ibland svårt att se saker och ting ur en annans perspektiv, speciellt om kontakten har gått i baklås och man till slut inte vet hur allt började och vad som har gjort att det utvecklats destruktivt.

Be din medboende om ett samtal och lyssna förutsättningslöst på vad hon har att säga om hur det är. Sedan är det din tur att få säga hur du uppfattar ert läge. Därefter får ni båda ta ställning till om det går att lösa eller om du ska flytta. Även om du flyttar är det säkert bra och skönt om du kan reda ut detta och inte flyttar med olösta konflikter i bagaget.

Madeleine Gauffin Rahme