FRÅGA: Jag är orolig för min 19-åriga dotter. Hon är sedan några månader tillsammans med en kille – hennes första längre förhållande – som visar upp en rad tecken på stort kontrollbehov. På ytan är han trevlig och charmig, men det finns flera oroande tendenser.
Jag har på sistone förstått att hon inte ens längre ”får” gå ut och fika ensam med sina gamla kompisar. Han är alltid med. Träffar hon nån gång sina kompisar på egen hand är han noga med att hämta henne efteråt. Är de inte tillsammans ringer han eller messar flera gånger per kväll. Sedan flera år tillbaka har hon och en av hennes barndomskompisar planerat en resa tillsammans. Nu har jag förstått att han också kommer att dyka upp på resmålet, vilket så klart kompisen inte tycker är roligt. Det är helt olikt min dotter att svika en polare på detta sätt.
Själv försöker jag ligga mycket lågt med kommentarer. Jag inser att det också handlar om en frigörelseprocess, vi har varit mycket tajta och kanske behöver hon detta täta förhållande för att bryta sig loss. Men både jag och omgivningen tycker oss se alla klassiska varningstecken när det gäller killens kontrollerande av henne.
Hon och jag har haft det tufft tillsammans på sistone, mycket konflikter omkring städning, pengar etcetera. Det är helt enkelt dags för henne att flytta hemifrån.
Men allt bråk gör det inte lättare för mig att ta upp min oro omkring killen. Jag är rätt säker på att hon genast skulle hamna i försvarsposition, vilket i sin tur kanske betyder att hon knyter sig ännu hårdare till honom; dom två mot världen, typ.
Min man är coolare och säker på att dottern så småningom kommer att ledsna på sin pojkväns kontrollerande, medan jag är orolig för att hon ska råka illa ut den dag hon själv upptäcker att killen är osunt svartsjuk.
Hur ska jag agera – om alls?
Orolig
SVAR: Jag förstår och delar din oro. Din dotters pojkvän uppvisar defintivt typiska kontrollbeteenden som kan urarta och ta sig ännu värre uttryck än vad som är fallet nu. I och för sig är det redan destruktivt som det är men kontrollerandet kan komma att trappas upp.
Det är för den ”drabbade” lätt att bli smickrad av detta beteende; det kan förväxlas med stor kärlek, som om pojkvännens enorma behov av att vara tillsammans jämt beror på att han ”han älskar mig så mycket”. Sanningen är snarare den att det finns en stor osäkerhet, rädsla för förlust och ett dåligt självförtoende hos den kontrollerande.
Så länge din dotter inte sätter stopp kommer han att fortsätta. Säger hon stopp kan han möjligen bli våldsam. Kvinnomisshandel brukar börja på ungefär det här sättet; ett stort kontrollerande och tendens att beskära kvinnans livsrum samt isolera henne från vänner och egna aktiviteter.
Nu ska man förstås ändå inte måla fan på väggen men en medvetenhet om detta tycker jag är på sin plats. Skaffa dig mer information om hur relationer där mannen utövar våld börjar och utvecklas. Du kan kontakta kvinnojouren där du bor och få vägledning. Det är bra att ligga ett steg före och noga hålla koll på hur allt ter sig.
Däremot är det tveksamt om du ska prata så mycket med din dotter om detta. Eftersom ni har en irriterad relation är det, som du skriver, risk att hon går upp än mer i sin pojkvän som en ren protest och ett försvar av honom, bara för att du, i hennes ögon, ter dig negativ. Det är du också, av förklarliga skäl, men jag tror det är bättre för din dotter om du är lite återhållsam i de direkta negativa kommentarerna.
Du kan istället vara mycket observant på hur det utvecklas och indirekt prata om det du märker. I det här läget är det bra om du kan ha en mycket stark positiv kontakt med dottern. Undvik konfliktämnen och även om din dotter i vissa lägen har uppenbart fel och beter sig mindre bra. Se också om det går att göra en resa tillsammans bara ni eller något annat som du du vet att hon uppskattar. Det gäller att förbereda genom att bygga upp ett stort förtroende så att hon vänder sig till dig om det skulle gå helt snett med pojkvännen. Risken att hon sluter sig i en värld med pojkvännen är så mycket större om ni har en besvärlig kontakt. Släpp alltså därför alla maktkamper med henne ett tag framöver.
Skulle det utvecklas åt fel håll, tycker jag du ska prata med hennes vänner. Det viktiga är att hon vet att du finns där, ständigt stöttande och kärleskfull, beredd att rycka ut när så behövs. Ligg lågt med kritik, var uppmärksam och överrös henne med kärlek
.
Madeleine Gauffin Rahme
