FRÅGA: Med anledning av blodtryckstabletter och övergångsbekymmer har min hustru tappat lusten till sex. Bland annat är hon drabbad av torrhet och känner ingen lust i största allmänhet och så har det varit under cirka tio år. Periodvis hade vi ingen sex alls men eftersom jag blev förtvivlad över saknaden av denna samvaro har det sedan dess ibland hänt att jag blivit bortskämd med oralsex. Även om det är något alldeles speciellt känns det ändå fel och lustlöst eftersom det går lång tid och jag mer eller mindre alltid måste uppmärksamma om att det uppstått ett behov. I princip måste jag tigga och det dödar egentligen all känsla för det fina och romantiken eftersom det egentligen då bara blir ett mekaniskt något som måste tillfredsställas.

Det hela känns väldigt olustigt eftersom vårt övriga liv är förhållandevis normalt och vår tilltro till varandra, öppenhet och kommunikation fungerar hyfsat normalt. Även aspekter gällande hänsyn till varandra och att ge varandra fritt spelrum törs jag påstå är normalt.

Jag vill inte tjata men känner mig därför när lusten kommer förtvivlad och arg eftersom jag saknar någon att dela denna känsla med. Min fru är ju här. Det är ju inte så att jag lever ensam.

Min aptit för sex är stor och jag vet faktiskt inte riktigt hur jag skall fortsätta att hantera detta. Jag är ju frisk och fungerar normalt. Jag är 46 och min hustru 56. Vi jobbar båda i mitt egna företag hemifrån och har inga barn.

Jag vet verkligen inte vad jag skall ta mig till. Är sexet slut redan nu?

Som du förstår blockeras alla försök från min sida med att ta upp ämnet genom att avfärdas och behandlas som tjat och möts med kommentarer i stil med: ”du vet ju vad jag känner och hur jag mår”.

Ännu märkligare blev det hela då min hustru för ett antal månader sedan köpte lite raffigare underkläder och jag antog att det kanske var ett försök för henne själv att söka lusten. Tyvärr hände inget mer och min förtvivlan blev ännu större.

Att krydda tillvaron med ingredienser som att komma med blommor eller uppmärksamma henne, eller berömma för saker hon gör bra sådär helt apropå har inte heller hjälpt.

Min latin räcker inte längre till och jag känner mig för ung för att inte vara sexuellt aktiv. Med anledning av snarkning måste jag även sova separat, så vi delar inte säng heller. Vad tycker du jag skall göra för att hantera det arga, sorgsna och ledsna som övermannar mig på grund av detta? / E

SVAR: Vi snävar så ofta in oss i de egna föreställningsvärldarna och lever utifrån dessa. Vi misslyckas med att förmedla oss till de närmaste och när vi helt slutar med det blir resultatet ensamhet och missförstånd. Det i sin tur leder till irritation, besvikelse och ledsenhet tills man till slut står där och undrar vem det är man lever med och varför.

I tio år har du levt med att uppleva din lust som besvärande och belastande. Du skriver att du får tigga om sex och tillfredsställelse. Det är naturligtvis en förödmjukande situation för dig. En kärleksrelation innefattar sex och fysisk intimitet. Om inte man gjort klart för varandra något annat är ett regelbundet och lustfullt sexliv en fullkomligt normal förväntan man kan ha i en relation.

Jag undrar om du på riktigt bett din fru om ett allvarligt klargörande samtal där du helt naket och uppriktigt beskriver hur du har det och vilka konsekvenser den sexuella stationen har för dig. Ett samtal där du frågar henne hur hon tycker att ni ska hantera detta att hon inte alls har lust. Detta ska nämligen inte reduceras till att vara ditt personliga problem. Din frus bristande sexlust är ert gemensamma problem och ska hanteras som ett sådant.

Det kan finnas många andledningar till att din fru inte längre har så stor lust. Hon kanske inte är attraherad fysiskt av dig längre, hon kanske längtar efter ett annat sexliv än vad ni har eller så är hon ointresserad av någon annan anledning. Det lönar sig inte att spekulera – du måste prata med din fru för att få veta vad hon tänker, känner och vill.

Kanske kan ett sådant samtal leda till att ni plötsligt öppnar er för varandra och att det kommer upp saker som gör att den sexuella relationen kan återuppstå. Om inte kan det vara värt att prova parterapi. Allt handlar om vad man vill satsa för att få det bättre och bra.

Skulle det bli så att du inte alls får kontakt med din fru och att hon inte vill gå med i terapi – då återstrå för dig att ta ställning till det du då vet. Kan du acceptera de nuvarande omständigheterna det vill säga ett obefintligt sexliv eller kan du inte. Det blir att vägas mot annat som du uppenbarligen tycker fungerar väl. /Madeleine Gauffin Rahme