Hade givetvis tänkt ge dom en liten summa, men mellandottern ringde och undrade när dom skulle få pengarna, för vi är ju dina barn. Blev överraskad av samtalet, jag hade aldrig kunnat be om pengar på detta sätt, svarade att jag är inte död ännu.
Ett mejl från yngsta dottern, citerar: ”tänker du inte ge oss något av din vinst. Det skulle vara skönt om vi kunde reda ut detta en gång för alla, så att jag vet hur landet ligger. Vad handlar detta om? Vem är du? Självklart trodde vi att du skulle dela med dig av ditt ekonomiska överflöd. Ledsen för din skull, hur kan något som du äger ha ett så högt värde för dig.”
Har nu gett dem 50 000 var, mellandottern har inte svarat eller tackat, förstod att det var för litet belopp. Yngsta dottern betalade en skuld som hon tog till lägenhet åt sin dotter.
Hur skall jag kunna lösa denna konflikt, mår dåligt och tänker på detta både dag och natt, är jag en så dålig och snål person?
Vi har ingen kontakt nu. Kan du hjälpa mig?
ANONYM
SVAR: Hej! Det låter som att du befinner dig i en märklig situation. Du säljer en bostadsrätt och dina barn nästintill kräver att få ta del av pengarna du får vid försäljningen. Det har de förstås inte i något avseende rätt till. Vad är det som gör att du ändå ger dina döttrar pengar? Finns det ett spel mellan er som handlar om att du ska bära stor skuld för att du inte kunnat ge dem kärlek (som du skriver) och att dina döttrar utövar påtryckning på dig på grund av detta? Är det legitimt och outtalat er emellan att du får betala som straff för den kärlek du ska ha undanhållit dem? Materiellt har barnen haft det bra, skriver du. Det som barnen inte fått går det inte att göra något åt nu. Kompensera med pengar nu fungerar inte. Det hjälper ingenting alls. Du kan bara beklaga men det går inte att föra sig bakåt i tiden och göra om något. Dina döttrar skulle ha glädje av att hitta sätt att handskas med sin känsla av att lida brist i sitt inre. Istället kräver de dig på pengar och situationen blir otrevlig och osund. Att inte tacka dig för det du ger dem låter bra ledsamt. Varför gör hon inte det? Tycker hon att du står så i skuld till henne att hon inte ens behöver tacka dig när du ger något?
Behåll dina pengar för dig själv - du hade sett fram emot en pensionstid med god ekonomi - låt dig få det så. Vuxna barn med jobb och hälsa bör ändå klara sig själva ekonomisk. Det får vara huvudregeln att föräldrar inte ska förväntas bidra med sina pengar till vuxna barn. Har man möjlighet kan man förstås hjälpa till om det kör ihop sig ekonomiskt men det är inte något man kan krävas på.
Du har möjligheten att samla dina barn till ett möte där du förklarar att du är ledsen för den käreksbrist de fick lida när de växte upp. Du gjorde ditt bästa men det räckte ändå inte för att fylla dem med kärlek. Du kan vänligt och kärleksfullt säga detta till dem och tala om att för din del vänds det nu äntligen blad. Du går vidare och lämnar därmed det som varit bakom dig. Tala om för barnen att det inte finns mer pengar att hämta nu och att du tycker det är tråkigt att bli behandlad illa av dem. Tycker du det känns för svårt att samla döttrarna så skriv samma brev till dem alla.
Starka reaktioner från våra närmaste tar oss hårt. Dessa reaktioner har ofta sina rötter långt bakåt i tiden och de reaktioner som kommer blir överdrivna i förhållande till det som just nu hände/händer och som man till synes reagerar på. Överdrivna blir de eftersom en gammal händelse är outredd och känslorna därifrån bärs med ibland livet igenom och kommer igång vid situationer som liknar den första händelsen då reaktionsmönstret bildades.
Så gå vidare du med ditt liv och ha det gott med dina bostadsträttspengar. Låt dig njuta och ha det bra. Tids nog förstår nog även barnen vad det handlar om. Till dess kan du bara lugnt invänta och ha lämnat klara besked till dem.
Lycka till!
MADELEINE GAUFFIN RAHME
Madeleine Gauffin Rahme är psykodynamiskt utbildad psykolog och psykoterapeut.
Foto: Jurek Holzer
Mer i ämnet
- STÄLL DIN FRÅGA TILL PSYKOLOGEN HÄR
- FLER frågor & svar
- 26 jul 2012 ”Helt tyst i vår familj”
- 18 jul 2012 ”Jag har aldrig haft en relation”
- 13 jul 2012 ”Min manliga sexualitet ett objekt”
- 12 jul 2012 ”Rätt att bestämma över mamma?”
- 5 jul 2012 ”Hon hinner inte leka med mig”
- 5 jul 2012 ”Belöningssystem vid potträning?”
- 26 jun 2012 ”Vi har dispyt om uppfostran”
- 29 jun 2012 ”Mamma bryts ner dag för dag”
- 17 jun 2012 ”Varför tar folk inte ställning?”
- 15 jun 2012 ”Kan inte ha långa relationer”
- 7 jun 2012 ”Mamma har svikit mig hela livet”
- 8 jun 2012 ”Hon hämmar barnens utveckling”
- 25 maj 2012 ”Min syster är nedlåtande mot mig”
- 11 maj 2012 ”Kan ett framtida barn påverkas?”
- 4 maj 2012 ”Har min dotter tappat taget?”
- 4 maj 2012 ”Spelar han för mycket dator?”
- 27 apr 2012 ”Jag saknar henne varje dag”
- 20 apr 2012 ”Orkeslös på grund av jobbet”
- 20 apr 2012 ”Min sambo behandlar mig illa”
- 13 apr 2012 ”Vill få en bättre sista tid i livet”
- 1 apr 2012 ”Får dåligt samvete av barnen”
- 30 mar 2012 ”Han vill ha sex med andra”
- 18 mar 2012 ”Jag känner mig annorlunda”
-
15 mar 2012
”Saknar inte min döde man”
Änka njuter av nyvunnen frihet – Madeleine Gauffin Rahme svarar.
- 2 mar 2012 ”Min dotter skäms över mig”
- 26 feb 2012 ”Jag har för lätt för att bli förälskad”
- 24 feb 2012 ”Han får inte träffa mina vänner”
- 12 feb 2012 ”Är alla år med honom förgäves?”
- 10 feb 2012 ”Jag kan inte glömma honom”
- 3 feb 2012 ”Allt är bra - men för lite sex”
- 29 jan 2012 ”Ska jag alltid må så här dåligt?”
- 27 jan 2012 ”Min sambo tycker inte om min dotter”
- 22 jan 2012 ”Oroad för att världen ska gå under”
- 20 jan 2012 ”Jag känner knappt igen min syster”
- 12 jan 2012 ”Jag kan inte stå upp för mig själv”
- 13 jan 2012 ”Min son saknar ambition”
- 8 jan 2012 ”Jag sexchattar och onanerar”
- 6 jan 2012 ”Jag är trött på allt det gamla”
- 16 dec 2011 Ska jag bryta med min pappa?
- 14 dec 2011 ”När min bror kom blev jag glömd”
- 11 dec 2011 ”Min dotter känner ansvar för sin pappa”
- 9 dec 2011 ”Min fyraåring fastnar i sin ilska”
- 7 dec 2011 ”Passiv mobbning av exmake i bokcirkel”
- 4 dec 2011 ”Har jag rätt att vara arg på min man?”
- 27 nov 2011 ”Mina drömmar är på väg att krossas”
- 25 nov 2011 ”Jag är rädd för nya relationer”
- 23 nov 2011 ”Min ilska tar för mycket energi”
- 20 nov 2011 ”Jag upplever en kärleksdepression”
- 18 nov 2011 ”Hur kan jag stötta min oroliga dotter?”
- 11 nov 2011 ”Hur hjälper jag min förtryckta mamma?”
- 9 nov 2011 ”Är jag på väg åt fel håll i livet?”
- 6 nov 2011 ”Min rädsla att bli lämnad hämmar mig”
- 4 nov 2011 ”Mamma svek sitt löfte om stugan”
- 30 okt 2011 ”Hur lista ut vad jag verkligen vill?”
- 28 okt 2011 ”Jag har blivit som min mormor”
- 26 okt 2011 ”Min son missbrukar”
- 23 okt 2011 ”Min syster vägrar tala med mig”
- 21 okt 2011 ”Jag orkar inte med tio år till”
- 16 okt 2011 ”Jag får utbrott mot min man”
- 14 okt 2011 ”Ska jag ta hänsyn till systerdöttrarna?”
- 12 okt 2011 ”Jag har förlorat min gamla personlighet”
- 9 okt 2011 ”Hur få barnen att acceptera min nya?”
- 7 okt 2011 ”Vad ska jag säga till min kyrkliga familj?”
- 2 okt 2011 ”Min svåra barndom förföljer mig”
- 30 sep 2011 ”Jag tror att allt ont ska drabba mig”
- 28 sep 2011 ”Min son använder droger”
- 25 sep 2011 ”Vår relation går på sparlåga”
- 23 sep 2011 ”Jag är förälskad i min exfru”
- 21 sep 2011 ”Köpandet mitt berusningsmedel”
- 18 sep 2011 ”Jag känner mig så trög och korkad”
- 16 sep 2011 ”Dottern upprepar mina misstag”
- 14 sep 2011 ”Jag har inte orken att lämna henne”
- 11 sep 2011 ”Min exmans sambo dikterar villkoren”
- 9 sep 2011 ”Jag är orolig för min dotterdotter”
- 7 sep 2011 ”De vuxna barnen vill inte träffa oss”
- 4 sep 2011 ”Sambons dotter vill aldrig gå”
- 2 sep 2011 ”Mitt ex förtalar mig”
- 31 aug 2011 ”Min vän lyssnar inte på mig”
- 28 aug 2011 ”Han far med osanning och skryter”
- 26 aug 2011 ”Jag har inga vänner längre”
- FLER frågor & svar
