FRÅGA: Träffade min sambo när vi båda var i 20-årsåldern och vi har snart levt tillsammans i 10 år. Vi har i stort sett alltid haft det bra. Vi reser tillsammans, skojar mycket och hittar på roliga saker tillsammans. Vi har haft två kortare uppbrott under dessa år på cirka två månader vardera gång. Där det var han som lämnade mig båda gångerna för att han kände sig osäker på sina känslor.

Senaste halvåret har han jobbat väldigt mycket och var nära att gå in i väggen, därefter ändrades hans beteende. Vi köpte nyligen gemensam lägenhet och började också planera att skaffa barn. Kort därefter så säger han att han inte har några känslor kvar. Han undrar varför han jobbar så mycket och inte tar hand om mig. Han säger att om han älskade mig så skulle han vilja ta hand om mig. Vilket han inte känner.

Så nu har vi separerat och allt känns svart. Har frågat om han vill försöka jobba på det vi har och kanske träffa en terapeut. Men han känner inte för det då känslorna inte finns där. Och man måste ju vara två som kämpar för något. Känns konstigt att slänga alla dessa år i papperskorgen utan att kämpa.

Förstår inte riktigt vad som hänt. Har allt med stressen från jobbet att göra eller slutade han plötsligt älska mig. Känns underligt då vi börjat skapa liv tillsammans. Borde han inte tänkt på detta innan han åtog sig en massa ansvar?

Bör jag gå vidare eller kämpa för det vi har. Är det så att vi kanske behöver en paus från varandra?Kommer jag att kunna lita på honom igen efter det här?

T

– – –

SVAR: Hej! Du, alla år med din vän är inte på minsta sätt bortkastade. De har varit fyllda av glädje, kärlek, humor, gemenskap och en mängd andra ingredienser eller hur? Att din vän, till synes plötsligt, drar sig ur ert förhållande betyder inte på något sätt att de åren ni haft tillsammans har varit förgäves. Jag förstår att du haft andra förhoppningar på ett gemensamt liv även framöver men så blev det nu inte.

Av någon anledning vill inte din sambo gå vidare. Ni har tagit ett stort steg med lägenhetsköp och nu backar han undan och lämnar dig i sorg och stor förvåning. Som en blixt från en klar himmel ter sig detta för dig. Hans myckna jobbande under hösten kanske tyder på att han flydde, att han försökte hålla undan känslor för sig själv? Känslor som han inte ville befatta sig med. Han gjorde sig upptagen med annat och du och er relation blev på så sätt något som kom i andra hand.

Det är svårt att sia om vad som skett i din sambos inre värld. Man kan dock konstatera att han inte gjort dig till medresenär på sin inre resa då han kom fram till att han vill bryta upp. Detta har han hållit för sig själv och du har endast fått veta konsekvensen av hans funderande då han två gånger tidigare brutit er relation.

Det är kanske dags för dig att gå vidare? Din sambo har fattat beslutet att bryta er relation och hur gärna du än vill så kan du inte få honom tillbaka. Man måste, som han så riktigt påpekar, vara två i att vilja. Du kan inte vilja även för honom. En terapi är meningsfullt bara om båda tycker att det fyller en funktion. Du kanske ska tro honom när han säger att de känslor av kärlek som man vill ha i en djup relation inte längre finns där inom honom och för dig. Det är oerhört ledsamt att få veta det och ändå fortsätter livet framåt. En dag i taget, en till och en till...

Livet finns där, andas och väntar på att du ska ta språnget tillbaka till det. Det som har varit mellan er har varit vackert och härligt. Gläds åt det och försök sakta återhämta dig från denna hjärtesorg. Det tar lite tid - visst gör det - men det går. Var under tiden kärleksfull mot dig själv och ge dig goda stunder. Ta hjälp av goda vänner och andra som vill dig väl. Planera fina saker för dig framöver. Släpp din före detta sambo i hjärtat och låt honom gå dit han vill. Då blir även du fri!

Madeleine Gauffin Rahme