FRÅGA: Jag är en man som sedan mer än tio år tillbaka lever i en varm, kärleksfull relation. Min fru är fantastisk på många sätt och jag älskar henne högt. Det känns som att vi egentligen borde ha de bästa förutsättningar; vi är friska, har roligt med varandra, vi har två härliga barn och bra jobb. Ändå är det något väsentligt som saknas. Något som tär allt mer.

Mitt behov av närhet och sexualitet är väldigt mycket större än min frus. Jag har alltid sett passionen som del av en stark relation, om än inte påtagligt närvarande hela tiden. Men ibland. Tyvärr har vi inte fått uppleva det. I bästa fall har vi sex en gång i veckan, oftast mer sällan än så. När vi väl har samlag njuter vi både två. Akten är dock snabbt avklarad, bland annat för att vi båda, tror jag, burit på en undertryckt sexuell längtan. Medan min lust gör sig påmind mellan varven verkar min fru glömma bort sin. Vilket också innebär åtskilligt med frustration under långa perioder då jag märker av hennes ointresse.

I vårt fall finns det inga klassiska hinder i form av stress, dåligt med tid och småbarn som tar udden av lust och förmåga. Det är inte där skon klämmer. Vi har diskuterat det här flera gånger. Jag har försökt förklara min kärlek, mitt behov av närhet och sexualitet. Utan att skuldbelägga. Rent krasst behöver jag denna fysiska, känslomässiga dimension i vår relation. Det är en bekräftelse som leder framåt. Min fru har förståelse för ståndpunkten och det slutar ofta i någon slags flytande konsensus om vikten av att se varandras behov. Men de senaste gångerna vi pratat har allting ändå utmynnat i mina frågor; hur ska jag göra? Kan du hjälpa mig?

Vet inte om jag kräver för mycket, men upplever väldigt starkt att det här börjar påverka mitt sätt att behandla min fru. Till det sämre. Jag tror att jag i grunden är en bekräftande, i många avseenden generös man. Nu känner jag mig alltmer snål, ovillig att lyssna och delta på allvar. Det känns lågt att ”straffa” den man älskar, men jag upplever att jag allt oftare hamnar i den positionen. Har du några tankar om hur jag kan gå vidare?

Staffan

– – –

SVAR: Hej! Så härligt du beskriver hur ni har det. Du älskar din fru och ni har det roligt ihop, barnen mår bra, ni trivs med era jobb och ändå så skaver det där som du längtar efter. Mer närhet, mer intimitet och mer sex.

Förvisso är det så att vi har olika stora behov av både närhet och sex. Vissa känner längtan och behov väldigt ofta och andra är nöjda med mera sällan. Vad som är ofta och vad som är sällan är högst subjektivt och utgår förstås från det egna behovet. En man som trivs med sex varannan vecka tycker att tre gånger per vecka låter oerhört ofta medan den kvinna som känner lust tre gånger per vecka menar att en gång varannan vecka är alldeles för sällan.

Ni har olika behov, ni har konstaterat detta tillsammans och inte kommit fram till en lösning som du är nöjd med. Istället har det blivit så att du bär på en ilska och kanske frustration mot din fru och beter dig på ett sätt du egentligen inte uppskattar hos dig. Som att det vore hennes fel att du känner frustration och stor längtan.

Lösningen är inte att din fru ska försöka ha mer sex än hon vill. Lösningen är heller inte att du ska fortsätta vara frustrerad och fortsätta straffa din fru för att hon inte ger dig det du vill ha. Om du beter dig illa vill hon troligen inte alls vara nära dig och det är precis tvärtom som du vill. Förhoppningsvis kan du redan nu sluta att bete dig som du gör mot henne. Om du istället för att leva ut din ilska behåller den inom dig och analyserar vilka känslor det mer exakt handlar om - du kan då avstå från att rikta detta mot din fru. Du kan sätta dig och känna efter: känn din ilska och frustration, var kvar i känslan och se vad som händer då. Får du kontakt med andra känslor? Väcker denna känsla minnen hos dig? Vad finns bortom de första känslorna, de som ligger överst?

Nästa steg är att tänka kring hur du ska kunna känna dig nöjd ändå? Vad skulle du behöva? Räcker det med närhet eller känner du att det måste till sex för att du ska känna dig nöjd. Ni behöver prata igen och igen om detta. Var helt öppen och beskriv din besvikelse som leder till ilska och annat. Lämna plats för din fru att verkligen uttrycka sig kring vad hon känner och var lyhörd för vad hon säger. Hur ser er historia tillsammans ut vad gäller intimitet, sex och närhet? När blev det mindre? Vad känner din fru kring dina behov?

Kan hon vara mer nära dig? Eller finns det ett hinder inom henne som gör att hon inte vill/kan det?

Ni behöver förutsättningslöst och prestigelöst lyfta på de stenar ni inte lyft på tidigare.

Skulle ni inte komma framåt ändå så sök parterapi för att få hjälp att hitta en väg som ni båda kan känna er lyckliga och glada med.

Lycka till.

Madeleine Gauffin Rahme