”Alla kan öva upp sin motsatta sida, men det är inte den man föredrar”, förklarar Björn Hillström, leg psykolog som under många år arbetat med människors grundläggande personlighetsdrag.
Andreas H Nilsson
INÅTVÄND
En serie om introvert personlighet.
Del 3
– Man har en hyggligt stabil personlighet genom livet, så det bästa man kan göra är att gilla sig själv, skrattar han.
Testet han använder, Myers-Briggs type indicator, är välkänt och bygger på Carl Gustav Jungs typologi från 1921. Resultaten placerar en på en skala av motpoler, där just extrovert-introvert är den ena. Instrumentet har använts sedan 1940-talet för att kartlägga personlighetstyper i en arbetsgrupp eller för att ha som grund för vägledning och personlig utveckling, ofta på chefsnivå.
Enligt en undersökning som gjordes förra året (se faktruta nedan) av 22 000 Myers-Briggstestade chefer från 116 länder är 35 procent introverta, 65 procent extroverta. Björn Hillström påpekar att Myers-Briggsmetoden inte är ett instrument för att rangordna folk, utan för att förstå hur olika människor fungerar. Han fastslår som alla andra att skillnaden mellan introvert och extrovert i första hand har att göra med hur man svarar på stimulans.
– Den introverta hjärnan är mer sysselsatt, kan man säga. Den extroverta behöver mer yttre stimuli för att engageras på samma sätt. Och den aktiviteten behövs rent biologiskt i hjärnan för den extroverta.
De här personlighetsdragen är medfödda, enligt Björn Hillström och andra som ansluter sig till den så kallade femfaktorsteorin inom personlighetsforskningen. Den utgår från att människans personlighet styrs av fem centrala drag – Big Five på engelska – nämligen graden av:
- öppenhet
- samvetsgrannhet
- utåtvändhet
- vänlighet
- emotionell stabilitet.
En människas läggning kan beskrivas som hennes hemmaplan, menar Björn Hillström. Jung kallade det psykologiska preferenser, vad man i en valsituation automatiskt dras till. Om vi håller oss till spektrat extrovert-introvert, är en utåtvänd mest bekväm med mycket stimulans och folk, en inåtvänd med avskildhet och tystnad.
För att illustrera ungefär hur den där automatiken fungerar brukar Björn Hillström be folk lägga armarna i kors utan att tänka efter. När man sedan uppmanas att medvetet göra tvärtom känns det avigt. För att inte tala om att skriva sin namnteckning med fel hand.
I den här övningen kan vi få ett hum om vilket hjärnan föredrar och vilket den måste öva på – och ungefär så fungerar det också med personlighetsdragen. Om det extroverta är ens preferens, är det till yttre stimuli och många personkontakter man automatiskt återgår om man har behövt jobba mycket för sig själv under en arbetsdag. Och de introverta som kanske har suttit i möten eller gjort föredragningar drar sig automatiskt undan efter jobbet.
– Alla kan öva upp sin motsatta sida, men det är inte den man föredrar, förklarar Björn Hillström. Därför är det viktigt att hålla isär preferens och beteende. Man kan bete sig i enlighet med sin preferens eller utanför den, men det är inte det man är.
De extroverta personerna lever mest i den yttre världen. Där är de ”på mammas gata”, har nycklarna till umgängessätt och livliga diskussioner och behöver inte använda sig så mycket av sina inre förmågor.
Någon gång i medelåldern är det dock vanligt att de utåtvända börjar känna en viss tomhet, enligt Björn Hillström och vet att det inte är någon ny iakttagelse. Redan Jung menade att det var naturligt för de flesta extroverta att från 30 – 35-årsåldern öka intresset för sina mer inåtvända sidor.
De introverta gör inte motsvarande resa så sent i livet. De har sedan barnsben varit tvungna att leva i den yttre världen, som de kanske upplever som ytlig.
– De kan ha lärt sig att bete sig extrovert, men de blir inte mer extroverta. Ingen ändrar sin grundpreferens, men alla kan lära sig något annat på vägen. Man kan bli nyfiken på vad ens andra sida är.
Björn Hillström har mött män som efter ett halvt liv som chefer nästan aldrig dragit sig undan och varit ensamma.
I 45-årsåldern är det vanligt att de börjar fundera på ett alternativ till det liv de levt, att de blir nyfikna på sina introverta sidor. Men ofta vet de inte hur de ska få plats. Som hur de ska hinna läsa en bok också…
– Ja, livet är inte bara försäljning, som Björn Hillström säger och tänker på en försäljningschef som hade gjort upp kundlistor och bearbetat marknad i många år. Plötsligt började han drömma på nätterna. I en återkommande dröm sålde han alldeles för dåligt och började känna sig misslyckad. Han trodde att han höll på att bli tokig.
– Det var hans inåtvända sida som sa stopp, tolkar Björn Hillström. En uppmaning att han behövde lyssna på sig själv. Om man hela tiden lever enligt ett ensidigt sätt att se på tillvaron, oavsett vilket, måste det andra till slut revoltera. Är man då psykologiskt okunnig kan det bli svårt.
Inåtvändhet har inget samband med blyghet. Och ibland översätts det med att vara trist och tråkig, men Björn Hillström menar att det bara är en spegling av hur samhället ser på utåtvända människor. Däremot tror han att introverta kan ha litet mer djup än extroverta.
– Sen finns förstås jätteinsiktsfulla extroverta också, säger han.
John vill prata om det som är intressant
Han har aldrig känt sig blyg, inte haft någon scenskräck, knappast varit folkskygg. Det är något annat än att vara introvert, konstaterar John Annas, gymnasielärare och antikvariatshandlare i Ystad och Simrishamn.
Snarare beskriver han sig som en som gillar att umgås i mindre sammanhang och sticker inte under stol med att extroverta pratar för mycket.
Själv trivs han bäst när han träffar människor på tu man hand. Eller gör något meningsfullt tillsammans, som att sporta eller gå till bokhandeln. Då kan han bli hur pratsam som helst. Det gäller i jobbet också, såväl på lektionerna i skolan som på antikvariatet. Varje sommar ställer han sig gladeligen sex dagar i veckan på torget i Simrishamn.
– Då är jag supersocial med mina böcker, för då får jag tala om det jag är intresserad av och slipper dösnack … Folk babblar så ofta om saker som ingen vill höra.
Och utan att man ens behöver fråga om det kommer John Annas in på det där med fest. Varför, utbrister han. Vad är poängen?
– Fester är stressande situationer för mig. En massa människor, alltför många osorterade intryck. Jag tillför inget i festsituationer utan tänker Vad gör jag här?
Johns fru vill gärna gå, och visst - då kan det uppstå problem i förhållandet, säger han. Hon kan fortfarande fråga honom varför han inte vill umgås.
– Det vill jag, om det är en och en, eller om jag träffar folk som vill prata om gemensamma intressen.
Som barn hade John Annas ett fåtal riktiga bästisar som han var mycket tillsammans med i skolan. Han fick tidigt sitt bokintresse, och så skrev han brev och gjorde fanzines med stencilapparat.
– Jag satt mycket på min kammare och umgicks med brev och tidningar. Men jag var inte osocial.
Vad sa föräldrarna?
– De var inte stressade alls över det. Om man kan hantera människor men väljer att inte umgås, då är det väl okej.
För John Annas är det inte naturligt att ha ett kontaktnät ”bara för att det är bra att känna den och den”, eller småprata med kassörskan på konsum ”bara för att vara trevlig”. Han upplever ibland att han kan drunkna i information i sociala sammanhang.
– Jag kommer ihåg jättemycket och tänker ibland ”berätta inte för mig…” Jag vill inte veta hur folk mår och vad som händer i deras värld, för det blir bara för mycket. Jag har inget emot att ta emot nya saker, men jag försöker begränsa intrycken.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
”Extroverta behöver sin introverta sida”
När Jessica Roboz hittade blogginlägget där Linus Jonkman (se gårdagens Idagsida) kom ut som introvert, var hon fortfarande övertygad om att hon var en extrovert person. Punkt. Hon mår inte bra utan att träffa folk och får energi av att vända sig utåt.
– Om jag inte vore utåtriktad skulle jag inte tycka det var så roligt med alla människor jag möter i mitt jobb som projektledare.
Men så började Jessica Roboz tänka att hon nog är både utåtriktad och inåtvänd. Det kallas för att vara ambivert, en beskrivning av dem som hamnar mitt på skalan extrovert-introvert. De är bekväma i sociala sammanhang men behöver också tid för sig själva.
– Jag är nog bägge delarna och det är helt okej. Fast inte i samhället, där ställs höga krav på social kompetens. Det finns ju alltid någon som tackar nej till firmafesten, till att gå på mingel eller delta i teambuilding. Frågan är om man får vara introvert i dag.
Vad fick dig att tänka att du inte är så extrovert som du trott?
– Jag har ett stort behov av människor för att få energi – men bara två, tre stycken åt gången. Sen behöver jag vila genom att vända mig inåt. Det är vad jag menar med att vara både och.
Sånt är inte lätt i kontorslandskap, påpekar hon, där man ”i princip arbetar i offentlig miljö åtta timmar om dagen”. En del kan reglera störningsmomenten genom att ha musik i öronen, andra kan stänga av omvärlden – men öppna landskap kräver att man tar pauser, menar hon.
– Det handlar om att få balans inte bara under livet, utan också under dagen. Jag sitter kanske två-tre timmar i möten med andra, är hårt koncentrerad för mig själv i två-tre timmar och har två-tre timmar egen tid. Det här kan jag göra i mitt fria jobb. Men då jag är lärare blir jag helt slut efter två kursdagar. För att klara det behöver jag dra mig undan, återhämta mig. Sånt tar tid att lära sig och ingen annan gör det åt en. Extroverta behöver sin introverta sida också.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Läs mer om introverta
- 6 sep 2012 ”Det handlar alltså om ett medfött behov”
- 27 aug 2012 Introverta får stimulans av tystnad
- 27 aug 2012 ”Jag har försökt passa in i normen”
- 28 aug 2012 Personligheterna med oss från födseln
