Tendensen att fixera sig vid vad man tror är extremt hälsosamt har fått ett eget namn: Ortorexi. Nyttighetsfundamentalism.
Benämningen har myntats av den amerikanska läkaren Steven Bratman som 1997 berättade om hur han varit besatt av mat utan kött, fett och kemiska tillsatser.
Beteendet handlar om att ständigt tänka på vad man får i sig och hur mycket man rör sig, att drabbas av samvetskval om man äter något "onyttigt" samt att få kickar av den stränga livsstilen.
Men är det en ny form av ätstörning? Dietisten Gisela van der Ster anser inte det.
- Nej, anorektiker och bulimiker blir lika besatta av att äta nyttigt. Det nya är att män också blir fixerade vid det här beteendet, och att de känner motstånd mot en diagnos som gäller för så många kvinnor.

Att män skulle ha lättare att acceptera en fobi som förknippas med renlevnad än en som förknippas med kvinnor menar också Isabella Clevenhag, socionom som behandlar "allt som rör ätstörningar" på sin mottagning i Helsingborg.
- Killar har fortfarande svårt att ta emot hjälp, noterar hon. Det händer ofta att de ringer och hör sig för - men sedan aldrig dyker upp. Jag uppfattar det som att de tycker anorexia nervosa är en tjejstämplad diagnos.
Fler benämningar på olika sorters ätstörningar skulle kanske hjälpa män att komma vidare till behandling, menar hon och berättar om idrotten: Där finns helt andra beteendemönster än vad som beskrivs i de klassiska diagnoserna.
- För dem med idrottsanorexi är det prestationen som är drivkraften i beteendet, för dem med ortorexi att äta nyttigt. Anorektikern drivs främst av att bli smal.
Men så småningom blir symtomen desamma. Alla med ätstörningar, kvinnor som män, är besatta av fettsnål mat, konstaterar Gisela van der Ster.

Kan hälsotrenden vara männens väg in i anorexin?
- Även män har börjat stressas av kravet på hur kroppen ser ut. Om de går till gymet träffar de olika guruer som talar om vad man bör äta - och hur. De som blir matfundamentalister och får samvetskval de dagar de inte kan träna är en klar parallell till kvinnor med ätstörningar.
Och de fysiska bristsymtomen blir också exakt desamma, säger hon om konsekvenserna av nyttighetsfixeringen. I boken Ät allt! Hellre nästan rätt än exakt fel (Alfabeta 2000) förkastar hon och dietistkollegan Anna-Carin E Lindskog den stränga hälsotrenden. Den blir man sjuk av, konstaterar författarna och sammanställer en lista på symtom som orsakats av försöken att äta "nyttigt" (se faktaruta ovan).
Istället för att de fettsnåla och fiberrika vanorna blir något sunt, visar kroppen tydliga tecken på bristtillstånd när det gäller energi, fett, protein, kolhydrater, järn, salt, kalcium, zink och vitaminer.
Vad kan Gisela van der Ster göra som dietist när hon möter unga människor som utesluter fett i maten, blir vegetarianer i skolan och jämt pratar träning?
- Jag talar om vad kroppen behöver, berättar hon. Sedan brukar jag peka på de fysiska bristsymtomen. Att vara trött och grinig, ha svullen mage och huvudvärk - hur kul är det?

Hon är noga med att nyttighetsivrarna själva får chans att uppleva vad som händer när de äter allsidigt igen. Vad dietisten eller mamma säger slår knappast lika högt som att känna hur kroppen börjar sprudla av energi eller att vikten inte ökar särskilt dramatiskt. Kroppen behöver mycket mer energi än de tror!
Samtidigt vet hon att det krävs mod att bryta fixeringen:
- Det är ett stort steg att utmana den trygghet man byggt upp genom att kontrollera sitt ätande, säger Gisela van der Ster. Eller att trotsa vad man hör kompisarna säga, vad det snackas om på gymet, vad det står i tidningarna och på nätet. - För dem som har ätstörningar är det svårt i dag att hitta det friska, säger Isabella Clevenhag. Allt blir förvrängt när alla runtomkring bantar och pratar träning. Vad ska man sträva efter, när man inte ser vad som är normala matmönster?

Ja, det kan man undra, instämmer Madeleine Mesterton som är gestaltterapeut och ordförande i föreningen Anorexi-bulimikontakt i Stockholm. Hon har tagit emot klienter med ätstörningar i nästan femton år.
- Pratet om vad som är farligt att äta och inte pågår mellan många av de unga i dag, säger hon. För många killar handlar det om dieter och hälsodrycker. Samtidigt har ingen tid att stanna upp och känna efter.
Och det är vad kroppen behöver om vi ska uppfatta signalerna om näringsbehov, hunger, mättnad och törst, påpekar Gisela van der Ster i boken. Bristsymtomen är kroppens försök att kommunicera. För att kunna tolka den måste vi vara lyhörda. "Våga känna tryggheten inuti kroppen istället för att försöka hitta "kontroll" utanför den" står det i boken.

Hur ska man göra?

- Börja äta regelbundet och få tillbaka hungern. Peta inte i detaljer. Ät litet av varje, då får kroppen vad den behöver, säger Gisela van der Ster och hänvisar till kostcirkeln.
- Den innehåller allt. Därför är den så himla bra.



Agneta Lagercrantz