"Självfallet står det varje enskild kvinna rätt att välja sin personliga, kulturella syn på hur hon vill bli betraktad av sin manliga omgivning. Problemet för henne är att hon, sedan hon blev tvåbent för så där sex-sju miljoner år sedan, under hela evolutionen inte gjort någonting annat än att på bästa sätt, med sin utstrålning, kropp och kemi, attrahera just den hanne/man hon väljer att kopulera med, det vill säga den individ som hon bedömer kunna bli den bästa fadern till hennes avkomma."
"På motsvarande sätt söker hannen/mannen den kvinna, som han anser kunna bli den bästa modern åt hans avkomma. Vi fungerar alla ännu på precis samma sätt, och det hjälper inte om kvinnan är filosofie doktor i handelsrätt eller något annat: biologiskt sätt är vi alla ingenting annat än sexobjekt."
Ja, så skriver han, Göran Burenhult, i sin nya bok Det ofullkomliga djuret - Kropp, själ och livsstil i ett evolutionärt perspektiv, (Natur och Kultur). Säkert provocerande för många läsare. Men avsikten är inte att
provocera, menar författaren.
- Nej, jag tror att vi alla har något att lära av ett biologiskt och evolutionärt perspektiv på våra liv.
Kritiken mot försöken att applicera biologiska och evolutionära teorier på människors nutida beteende viftar han bort. Ja, han säger sig inte ens förstå den.
Då jag refererar till sociologen och feministen Hilary Rose, som nyligen intervjuades i programmet Global Axess på TV 8 och bland annat sa att biologin inte alls kan förklara barnmisshandel av styvfäder, våldtäkter eller psykologiska särdrag hos män och kvinnor, så kommenterar Göran Burenhult:
- Även hon måste säkert gå och kissa ibland.
Idén till boken dök upp redan i början av 1980-talet, då Göran och hans fru arbetade på olika söderhavsöar och kom i kontakt med naturfolk som verkade så oerhört lyckliga och friska i Görans ögon.
Senare forskning har bekräftat hans privata iakttagelser, berättar han. Gamla människor på exempelvis Trobrianderna kan stå på ett ben och blunda i flera minuter, sitta på huk i timmar
och sedan obehindrat promenera iväg. Nästan ingen lider av fetma eller hjärt- eller kärlsjukdomar. Och mobbning, misshandel och skadegörelse är okända företeelser, hävdar Göran Burenhult.
- Allt detta hänger samman med deras livsstil. De lever i små, intima familjegrupper utan avancerad teknologi. Närhet och fysisk kontakt med närgruppen utgör den självklara tryggheten för barnen under deras uppväxt. Och de äter mat som människan anpassat sig till under många årtusenden.
Att välmåendet inte är genetiskt betingat visar sig då dessa människor flyttar in till stora städer, säger Göran Burenhult. På kort tid drar de ofta på sig alla möjliga välfärdssjukdomar och fastnar inte sällan i alkohol- eller drogberoende.
Självklart påverkas vi av miljön, menar Göran Burenhult, inte bara av det biologiska arvet. Men det är inte säkert att den påverkan alltid är positiv.
- I dag sitter vi alldeles för mycket, på möbler som vår kropp inte är lämpad för. Vi äter fel, utsätter oss för stress och gifter och umgås för lite
med våra nära och kära.
Det går förstås inte att vrida klockan tillbaka, det är Göran Burenhult medveten om. Men han pläderar för att vi borde ta mer hänsyn till hur vi är funtade - igen enligt ett biologiskt och evolutionärt perspektiv.
Den hänsynen kan handla om okontroversiella saker som att vi borde sluta röka, minimera mängden alkohol och undvika socker och mättat fett, och i stället äta (vilt) kött, fisk, rotsaker, grönsaker och frukt. Burenhult ifrågasätter också nyttan med att äta mjölk- och sädesprodukter.
Mer kontroversiellt är att mammor borde amma sina barn i tre till fyra år, som man gjort och gör i alla traditionella kulturer. Burenhult gillar inte heller daghem - inte därför att det finns studier som klart visar att dessa institutioner skulle ha något negativt inflytande, utan därför att människan är gjord för att leva nära sina närmaste släktingar. Punkt slut.
Anna Lagerblad
