Skammen lever! Och ännu mer skulden. Eller hur känns det att inte hinna med barnen som du skulle vilja? Att avslöjas med att ha snattat i en affär? Eller göra en annan människa ledsen?
Inför sådana scenarier väcks plågade känslor hos nästan varje svensk, om man får tro den undersökning om skuld och skam som presenterades för ett par veckor sedan.

Men att ha genomgått en skönhetsoperation, vara singel för länge eller anses som tråkig bekymrar inte särskilt många. Inte heller att få avdragen i deklarationen underkända. Eller som ett svar lyder när det gäller den egna kroppen: ”Jag är tillräckligt gammal för att inte skämmas.”

Visst, många svenskar är gans­ka befriade från dåliga samveten och skamkänslor. Men samtidigt visar undersökningen att vi inte lyckats avskaffa skulden och skammen i våra liv, tvärtom, menar psykologen Bodil Wennberg:
– Vi förstår inte att vi fortfarande drivs så hårt av skam- och skuldkänslor, säger hon och tror det beror på ambitionen att göra upp med ett tidigare skadligt moraliserande.
– Men då kunde vi ändå definiera fienden där ute. I dag sker moraliserandet inuti oss själva, så subtilt att vi inte ens kan prata om det. Nästan varenda dag möter jag människor som hela tiden brottas med sina underliggande krav.

Så här visar de sig i undersökningen: Knappt hälften känner skuld för att inte ha ägnat barnen tillräckligt med tid. Lika många känner skuld inför tanken på att vara otrogen. Varannan tycker det skulle vara pinsamt att bli avslöjad med nätporr och varannan skulle skämmas ögonen ur sig om de misslyckades med jobbet. Men att ha stökigt hemma – det får nästan dubbelt så många att skämmas som ifall de skulle ljuga för egen vinning.

Förre biskopen Bengt Wadensjö, en av dem som beställt undersökningen, ser därmed grundläggande förändringar i svenskarnas förhållande till vad som ger skuld.
– Om tidsbrist är en större källa till skuld än otrohet och ekonomiskt fiffel bör vi ju prata om det. Att inte ha tillräckligt med tid är ju inga moraliska felsteg, påminner Wadensjö som filar på en ny variant av syndabekännelsen i kyrkan: ”Jag stressad splittrad människa, som inte hinner allt det jag vill och som känner skuld för att jag inte ger den tid jag borde …”

Skuld handlar nämligen om det man gjort, och är något man kan välja att gottgöra. Skam handlar om hela ens person. Hur man tror sig bli uppfattad i andras ögon.

Därför tycker Bengt Wadensjö det är sorgligt att nästan hälften av de medelålders skäms för att de är tjocka – fast det knappast stämmer med verkligheten. Och att var tredje 80-talist känner skam för att inte se tillräckligt bra ut.
– De verkar så måna om fasaden, tolkar han. Men hur känns det inuti?

16-23-åringarna uppger genomgående att de skulle skämmas mera än alla andra grupper i olika vardagssituationer – som att bli sedd när man onanerar, har sex med sin partner eller råkat visa sig naken. 40-talisterna, däremot, tycker dessa situationer är minst skam- eller skuldfyllda jämfört med andra, enligt studien.

Handlar den skillnaden inte snarare om en avspändhet som kommer med åldern?
– Jo, men det var ändå överraskande att de unga skäms så för att bli påkomna i intima lägen. 80-talisterna är ju den generation som visar upp allt inför webbkameror och i Facebook, säger Marie Söderqvist på United Minds som genomfört undersökningen.

Hon berättar att ingen av företagets tidigare studier fått lika många kommentarer av deltagarna som Skam och Skuld. På den öppna frågan Varför skäms du? kunde de få svar som:
”För att jag kommer från en familj där jag haft alla möjligheter i världen utan att göra något av dem.”
Eller:
”För att mina föräldrar inte är akademiker.”
Eller:
”För att jag inte presterar så bra som jag vet att jag kan när det behövs.”

Så det är inte bara krav på utseende och tänkbara pinsam­heter som ger svenskarna skamkänslor. Det gäller också jobbet, och det gäller i allra högsta grad föräldraskapet. Att misslyckas som förälder väcker starka känslor hos åtta av tio svenskar, medan misslyckandet i en relation bara plågar hälften av oss.
– Det här är så typiskt svenskt, säger Marie Söderqvist. Att vilja vara allmänbildad och en bra förälder går igen i alla undersökningar vi gör. Dessutom vill man vara en så väldigt bra människa.
Hon hänvisar till topplistan över våra värsta skamkänslor. Förutfattade meningar om andra eller att inte behandla alla lika ligger nästan högst. Marie Söderqvist tolkar det så här:
– I vårt avkristnade, individualistiska land utan starka familjebildningar ingår det i vår svenska självbild att vi ska vara toleranta.

Det märker också Bodil Wennberg när hon arbetar som konsult i arbetslivet. De flesta, vare sig man är chef eller inte, drivs hårt av viljan att vara en bra person. Väldigt mycket handlar om att slippa känna sig otillräcklig.
– Och då kutar folk bara fortare och fortare. Via karriären försöker de få bättre självförtroende, och det får de kanske. Men självkänslan släpar efter.
”Jag skäms för att jag ibland känner mig otillräcklig, främst i begrepp att jag inte blev någonting. Jag har inte gjort något märkvärdigt” heter det i en typisk skamkommentar. Samtidigt handlar skam inte bara om hur andra kan tänkas se på en, utan också om det outhärdliga i att andra har kommit på oss, säger psykologen Gullvi Sandin.

– Att bli ertappad med fingrarna i syltburken är värre än att fingrarna varit där, förtydligar hon. Det är så skammen skiljer sig från skulden.
Därför finns ett antal frågor i undersökningen som testar den egna moralen, om hur vi tror det skulle kännas i olika lägen om ingen får reda på vad vi gjort: Sårat någon, varit otrogen, ljugit …
Nio av tio står inte ut med att göra en annan människa ledsen. Nästan lika många vrider sig inför tanken att orsaka någon lidande. Två av tre skulle plågas om de varit otrogna.
Sorterar man dessa svar dominerar skuldkänslorna stort över skammen. Dessutom finns en tydlig könsuppdelning: Påtagligt fler kvinnor än män känner skuld, medan fler män än kvinnor känner skam i de givna situationerna.

Går det att förstå den skillnaden?
– Jag tror det kan vara kopplat till empati, hur lätt man har att sätta sig in i hur andra känner, menar Gullvi Sandin. Därmed inte sagt att män skulle vara mind­re empatiska. Det som påverkar hur man svarar handlar också om skillnader i uppfostran och könsroller.
Annars är skammen kopplad till de värderingar som har högt värde i samhället, förklarar hon. Man vet mycket väl vad som får omgivningen att se på en med oblida ögon.

– Det är så vi planterar in en etik hos människor. Genom skammen vet vi på många sätt vad vi får och inte får göra. Andras syn är det vi är mest styrda av, inte av hur det känns i oss själva.
Ändå är det där inne allting pågår. Som när deltagarna skulle svara på frågan: Vad i livet känner du mest skuld och skam inför?
”Att jag låtit andra bestämma över mitt liv.”
”Att jag inte gör allting som jag kan för att hjälpa andra.”
”Att jag mobbat en skolkamrat.”
”Att jag blev utbränd och var tvungen att hoppa av karriären.”
”Att jag finns.”