Mellan ett prunkande kolonilottsområde och Eriksdalsbadet, på Södermalm i Stockholm, ligger ett nedlagt, övergivet tågspår. Det fick Philippe Olsmeyer syn på när han cyklade förbi i höstas och tänkte ”här kan man göra något!” Tillsammans med vännerna Max Zinnecker och Lisa Kopp drog han igång Trädgård på spåret, som inspirerats av stadsodlingar i både Berlin och New York. Men om odling kunde de ingenting.

– Jag har bara krukväxter hemma som inte behöver vattnas, säger Lisa Kopp.

I stället drog de nytta av sina kunskaper i varumärkesutveckling, hållbar arkitektur och kommunikationstrategi. De startade en ideell förening, gjorde en hemsida och drog igång en facebookgrupp. Det fick även i hamn ett arrendeavtal med exploateringskontoret.

– Nu har vi omkring 250 medlemmar i alla åldrar. Två av dem visade sig vara trädgårdsmästare, så nu lär vi oss om odling av dem, säger Lisa Kopp.

Andra medlemmarna har bidragit med nya tankar och praktiskt fix, som att hitta sponsorer av pallkragar, jord, fröer och redskap. Dessutom har staden bidragit med ny belysning och sophämtning och koloniföreningen med vatten och utrymme i sin verktygsbod.

– Vi la ner mycket tid på att träffa grannarna runt oss. De tycker alla att det är bra att vi har städat upp här på spåret. Vi har klippt sly och samlat skräp, här fanns allt från datorer till spetstrosor och spritflaskor, säger Lisa Kopp.

Nu står här 100 lastpallar fulla med jord och nyplanterade grödor. Varje tisdagskväll och söndag ses de som vill för att jobba tillsammans. Odlingen är gemensam, ingen har sin egen låda, för att få in en mångfald bland grödorna. En del söndagar har de även haft caféverksamhet och försäljning av ekologiska växter, något de vill utveckla mera. Nästa år hoppas de att det även ska finnas en urban odlingsskola.

– Men just nu oroar jag mig mest över vem som ska vattna här i juli, säger Lisa Kopp och skrattar.

Varför ett stadsodlingsprojekt?

– Vi är nyblivna föräldrar och insåg att vi inte vet så mycket om den mat vi och våra barn äter. Med odlingen vill vi sprida kunskap, men det är också ett socialt projekt som genererar något som har betydelse för andra. Och vi möter så många människor som vi inte hade träffat på annars, säger Max Zinnecker.

Har något överraskat er?

– All positiv uppskattning vi fått, säger Lisa Kopp.

– Och att folk har en så stor beredskap att ses efter jobbet och arbeta utan arvode. Folk längtar efter att göra något bra, att bidra till något större, säger Max Zinnecker.

Ännu vet de inte hur de ska göra med grödorna till hösten när det är dags att skörda. Kanske en gemensam skördefest? Hur det blir får medlemmarna besluta tillsammans. Projektet är inte längre bara Lisas, Philippes och Max, det har blivit allas projekt.

Ytterligare några tunnelbanestationer söderut, i Skarpnäck, en Stockholmsförort byggd i slutet av 1980-talet, var det i stället i just själva odlingsintresset som en annan kollektivodling tog sin början. Den ideella föreningen Folkodlarna odlade redan gemensamt på sex kolonilotter då de fick höra att Stadsdelsförvaltningen skulle rusta upp en park i Skarpnäck.

– De gick ut med frågan ”Vad vill ni att det ska hända här?” till de boende och vi lämnade in ett medborgarförslag om en matpark med odling, säger Sara Wallin, 23.

Folkodlarna fick vara med och planera hur Matparken skulle se ut. Stadsdelsförvaltningen har sedan byggt höga, och lägre handikappanpassade, odlingsbäddar med jord i och en verktygsbod. Folkodlarna står för fröer, plantor, gödsel, kompost och utför själva arbete. För precis ett år sedan fick Sara Wallin en skiftnyckel att öppna stängslet med som omgärdade parken under ombyggnadstiden och kunde påbörja odlingen tillsammans med de andra.

– Alla trodde att folk skulle förstöra allt när parken öppnades, men inte jag. Ändå var jag lite pirrig när jag åkte dit efter att ha fått ett sms att stängslet var nere. Alla bönor och alla tomater var avplockade, precis som det var tänkt, men inte en planta var förstörd.

Folk längtar efter att göra något bra, att bidra till något större.

Sara Wallin är uppvuxen i Örebro med två miljömedvetna hemmaodlare till föräldrar. I dag är hon utbildad trädgårdsmästare och lärare i biodynamisk och ekologisk odling.

– När man ser något växa … man blir som ett barn. Och att få överföra den känslan till en annan människa är mer värt än pengar.

Tur det, för rik blir hon inte på sitt engagemang i odlingen – det är helt ideellt. Varje söndag är hon i Matparken, odlar tillsammans med andra och håller i studiecirklar för intresserade.

– Det kan handla om jord, kompost eller om plantorna, och så fikar vi lite. Folkodlarna ordnar också olika kulturevenemang i parken och folk som bor runt omkring brukar droppa förbi. Vi blir gärna fler och barn är särskilt välkomna! Jag har märkt att de älskar att vattna, det är typ det roligaste de vet, säger en leende Sara och berättar om det vattenschema föreningen har på nätet för att se till att det alltid är någon som kan vattna under sommaren.

I höst kommer de som vill kunna skörda en rad grönsaker – squash, tomater, gurka, kål, morötter, potatis och bönor.

– Men jag har också planterat många grönsaker som är ovanliga för att göra folk nyfikna. Jag vill att de som går förbi ska undra vad det är som växer här. Som de här kokbönorna som blir rosa med vita prickar på. De är estetiskt fina, säger Sara Wallin.

Ändå handlar inte Matparken främst om själva odlingen, utan om att sprida kunskap, skapa gemenskap och trygghet och att göra något för sin förort, säger hon.

– Man pratar ju knappt med dem som bor i samma trappuppgång, än mindre de som bor i området, men nu hälsar man på ett annat sätt här, säger Sara Wallin som i framtiden vill arbeta med att hjälpa andra med att starta upp sina stadsodlingar.

Varför vill du odla i stan och inte på landet?

– Jag älskar stan. Är det någonstans vi behöver odla så är det väl i stan, det är ju här alla människor bor. Och jag vet att jag behövs här. Om jag vill påverka en annan människa att bli mer miljömedveten så säger en egenodlad tomat mer än tusen ord.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Skulle du vilja odla i våra gemensamma parker?

Är det rätt att stadsborna själva engagerar sig i grönområden och parker? Mejla eller kommentera på nätet. Idagredaktionen väljer ut bidrag som sedan publiceras.

svd.se/idag

idag@svd.se

facebook.com/idagsidan