Nu har en ny grupp intagna gått igenom 30 dagars retreat på Kumlaanstalten med prästen Truls Bernhold som ledare. Samtidigt som SvD:s artiklar om det så kallade Klosterprojektet publicerades i januari började de sin långa andliga tystnad i en cellkorridor innanför murarna.
För Truls Bernhold var det andra gången han stängde in sig en hel månad på Kumla tillsammans med åtta "klosterbröder".
Hur gick det i år?- Tystnaden var svårare att hålla än med första gruppen, säger han på telefon från Karlstad domprosteri där han normalt hör hemma. Just nu är han tjänstledig som stiftsadjunkt för att under 2002 erbjuda långa och korta retreater till intagna på Sveriges olika anstalter. Francisco Severino, Harry Steenroos och Aleksander Petrovic (intervjuade i januari) var några av de första som fick leva klosterliv som intagna. Deras grupp bildades av de långtidsdömda som var lättast att identifiera som andligt intresserade. Nästa grupp blev mer splittrad, förklarar Truls Bernhold. Deltagarnas bakgrund var olika både religiöst, kulturellt och erfarenhetsmässigt. Bibelmeditationerna lästes till exempel på fem språk.
- Vi gjorde därför fler avbrott i tystnaden än vid förra retreaten för att kunna dela erfarenhet med varandra. Det var viktigt för att nå insikt i våra olikheter, säger han.
Riterna var desamma som för första gruppen - liksom dagsschemat med morgonsamling, meditation i timmar och enskilt samtal med prästen. Men nu fick Truls Bernhold lägga upp programmet annorlunda. En av deltagarna var buddhist och det fick till viss del påverka rutinerna.
- Jag vill att övningarna ska anpassas till deltagarnaoch inte att alla måste underordna sig bestämda regler, säger han.
Även deltagarna i andra gruppen fick stora upplevelser både av ljus och mörker under den tysta månaden, berättar Truls Bernhold.
Detta faktum stärker honom i tron att andlig vägledning ska ske med stor öppenhet och ödmjukhet. Det handlar inte om att deltagarna ska bli som han, poängterar han, utan att de ska växa i sitt eget sökande. På så sätt kan en präst i Svenska kyrkan hjälpa även dem med annan trostillhörighet.
Grupp nummer två var inte lika religiöst motiverad som den första, utan mer andligt, konstaterar han och funderar:
- Det är kanske där det stora ligger? Medan religionen tappar sitt språk och sin möjlighet att kommunicera med människor hittar vi ett nytt - inte minst i tystnaden. Tid och tystnad tycks vara baselementet för att nå det andliga i dag.
Vad händer nu med Klosterprojektet? Förutom nya erbjudanden om korta och långa retreater för de intagna, ska Truls Bernhold försöka ordna möten varje vecka på Kumla. Så många där är intresserade av att fortsätta med sin meditation och att få andlig vägledning. Där finns också två långtidsdömda ur den andra gruppen som fått ansvar för klosterkorridoren med andaktsrummet och de åtta cellerna.
Från första gruppen finns sex långtidsdömda bara på Österåker, bland annat Francisco Severino, Harry Stenroos och Aleksander Petrovic som SvD intervjuade i januari. De har bildat Sankt Petrus andliga sällskap. - Dit är alla som vill välkomna, säger Francisco Severino på telefon från anstalten. Vi har inga präster i gruppen, utan är en vängrupp för att fördjupa vår bibelläsning.
Från Sankt Petrus andliga sällskap hoppas de på att bilda en egen församling på Österåker, för "vi tror på den aktiva kyrkan, den som finns ute på fältet" säger Francisco. Han och Harry Stenroos har bestämt sig för att gå med i franciskanerorden som noviser. I april kommer dessutom Francisco Severino att välsignas under en sändningsgudstjänst för att betjäna andra interner på Österåkeranstalten. Han låter väldigt glad i telefon, men vill framhålla:
- Det är Sankt Petrus gemenskap som spelar den största rollen i min sändning. Det är därifrån min styrka kommer.
Agneta Lagercrantz
