Elisabet Allergren var 27 år gammal när hon fick reumatoid artrit.

–Jag var aktiv, ja sportig, levde sunt. Man är ju tornedaling, vet du. Jag åkte skidor och långfärdsskridskor. Det var svårt att ta in diagnosen fast jag nästan blev invalidiserad på bara två veckor.

På den tiden kunde reumatologerna mest erbjuda kortison som medicin och slutligen rullstol som hjälpmedel när man inte kunde gå längre. Nu är det lyckligtvis annorlunda, konstaterar Elisabet Allergren.

Hon gick till en läkare som hon visste ”körde lite alternativt” för hon ville absolut inte ha kortison. Sänkan var hög, hon hade fått ett kraftigt skov. Men läkaren lugnade henne med att det inte nödvändigtvis var så att hon skulle förbli så här dålig.

Elisabet valde att söka information om alternativa sätt att hålla sjukdomen i schack. Hon började med att bli vegetarian.

Tyvärr blev hon allt sämre och sökte upp en reumatolog. ”Nu slutar vi leka här. Detta är en allvarlig sjukdom”, sa den läkaren strängt till henne.

–Han var av den tråkigare sorten, konstaterar Elisabet torrt.

Det enda han hade att hjälpa henne med var samma gamla kortison. Hon tackade nej.

–Det slutade med att han sa till mig: ”om du inte tänker ta dina mediciner behöver du inte komma hit”.

Omtumlad lämnade Elisabet läkaren. Hon kände sig ensammast i världen, men sökte fler alternativa vägar att nå en bättre hälsa. Därför blev hon vegan eftersom hon hade hört att det skulle hjälpa.

På den tiden var det inga mysiga Södermalms-caféer som hade vegan-kost på menyn precis. Elisabet hade det tufft. Hon var stel, styv och hade mycket värk, men framhärdade energisk som hon är.

–Efter ett år mådde jag mycket bättre. Jag blev dessutom kär, fick två barn och flyttade till en gård på landet.

Nu kände hon sig frisk och stark, trivdes med att klyva ved och backade tillbaka till en lakto-vegetarisk kost.

Med åren kom fler symtom krypande. Först blev hon lite stel i ena axeln, sedan i handlederna.

–Äsch, det är väl inte så farligt tänkte jag. Det här var i 40-årsåldern.

Men det gick inte att tänka bort värken ens med en stark vilja och ett gott humör. Sömnen påverkades också. Ändå höll Elisabet ett högt tempo i livet och jobbade hårt som lärare tills det bara inte gick längre.

I åtta år var Elisabet borta från arbetslivet. Nu jobbar hon igen, på demensboendet Sabbatsbergsbyn (nyligen valt till Stockholms bästa äldreboende för övrigt). Hon är äldreboendevärdinna och ger de dementa taktil massage, nagelvård och låter dem aktivt lyssna på musik.

–Innan jag fick min nya medicin hade jag aldrig klarat av massagen med mina händer.

Elisabet hade mycket ont i sina axlar och handleder, hon var stel och mycket trött, när hon kom till reumatologen Jon Lampa på Karolinska sjukhuset för ungefär ett år sedan.

–Han och hans läkarstuderande som tog emot mig gjorde en undersökning som tog två timmar, säger Elisabet som inte riktigt haft tilltro till den vanliga vården förrän nu.

Först fick hon ett cellgiftspreparat som också kan fungera bra mot reumatism. Det fick hon obehagliga biverkningar av.

–Förra året hade jag så ont i handlederna att jag knappt kunde borsta tänderna vissa dagar, så jag var beredd att pröva vilken medicin som helst. Men det här kändes inte bra så jag slutade med den.

Den 4 maj fick hon den första sprutan med en ny medicin som blockerar signalsubstansen TNF-alfa. Elisabet Allergren har lagt datumet på minnet.

–Dagen efter hade jag inte ont. Det var som om de slöjor jag känt runtomkring mig försvann. Jag blev mer klar i huvudet, piggare. Säkert också gladare.

Först trodde hon att den 5 maj bara var en undantagsdag. Ett magiskt mellanrum. Men den 6 maj hade hon inte heller värk. Det gick bra att borsta tänderna igen.

–Tyvärr är vissa leder lite förstörda efter alla år, men rörligheten har ökat. Och jag kan sova utan att vakna av värk.

Så här i 60-årsåldern har hon bestämt sig för att njuta av livet och äter det hon har lust till. Att promenera med fötter som inte värker är en njutning och hon tränar regelbundet hos en sjukgymnast för att stärka sina muskler och öka rörligheten. Hon är varken vegetarian eller vegan och tar gärna ett glas vin en fredagskväll.

–”Du börjar bli gammal och vis, mamma”, sa min dotter, säger Elisabet Allergren med ett gott skratt.

I somras blev hon farmor – ett annat sätt att bli piggare och gladare på.