Caroline Johansson tillhör inte den tveksamma sorten. I stället har ett par snabba beslut radikalt styrt om hennes framtida yrkesliv. Året efter gymnasiet hade hon tillfälliga jobb på sight­seeingbåtar i Stockholm, som hotellreceptionist, i ridsportbutik och med att restaurera gamla båtar på Beckholmens varv. Därefter sökte hon till högskolan, närmare bestämt sjöbefälsprogrammet i Kalmar.

– Sjön har alltid lockat mig så jag sökte dit redan som 20-åring, men det var för tidigt att sajna upp för ett liv som gör det svårt att ha familj och så. Därför tackade jag nej till den plats jag fått. I stället tänkte jag: ”Arkitekt, det är väl kul?”.

I den här artikelserien fokuserar vi på vägval i livet och få är väl större än de man gör mellan 20 och 30. Utbildning eller jobb bestämmer kursen för hur våra vardagar kommer att se ut långt framöver. Just detta, att binda sig vid långa arbetsperioder till sjöss, fick Caroline Johansson att tveka om sjöbefäl verkligen var vad hon ville satsa på. Caroline säger att hon alltid har varit intresserad av färg, form, design, inredning, städer. Hon längtade bort från Stockholm. Sökmotorn Google löste valsituationen:

– Jag sökte på ”Arkitektskola Europa”. Då kom danska Aarhus överst. Jag klickade på länken och sökte.

På sommaren gav sig Caroline ut för att segla skuta och tänkte inte mycket på sin ansökan.

I augusti ringde en person som pratade ett obegripligt språk.

– Han frågade: ”Var är du? Vi har börjat.” Så det var bara att packa sin sjömanssäck och åka till Danmark. Sen blev jag kvar i Århus i tre år.

Vad sa dina föräldrar?

Plugget blir ett jobb. Aktiviteter och extrajobb planeras utifrån det. Jag har gjort mina partyår, hoppat i fontäner...

Caroline Johansson

– De blev nog förvånade. Men när jag tog det på allvar så var det väl ok. Mamma är från Ryssland och tycker att utbildning är viktigt. Hon ville att jag skulle välja något säkert som läkare eller ingenjör, men de yrkena har aldrig intresserat mig.

I Århus fick Caroline ett extrajobb på tjusiga Illums inredningsbutik och hon hade troligen kunnat få fast anställning där. Det ville hon inte. Hennes tvivel på huruvida hon var lämpad för arkitektyrket hade dessutom blivit allt starkare.

– Redan första året såg jag hur de som skulle bli duktiga arkitekter handskades med våra skoluppgifter. Själv kommer jag att sitta på ett mediokert kontor och rita as­tråkiga prefabhus, tänkte jag.

Bäst var hon på att teoretisera kring arkitektur. Som sidoprojekt startade hon en debattinriktad nordisk arkitekturtidskrift. Alla goda vänner i Århus bidrog starkt till att hon stannade i hela tre år.

Efter att ha kvitterat ut sin kandidatexamen valde hon att vända hem till Sverige. Då sökte hon till två utbildningar, dels till en nystartad masterutbildning för att bli curator (utställningsproducent) i konstbranschen och dels till sjöbefälsutbildningen i Kalmar (igen).

– Till curatorutbildningen tog de in åtta personer och jag kom in. Det kändes väldigt creddigt.

LÄS MER: Enkät: ”Så valde vi”

Samtidigt hade hon noterat att sökkriterierna till Chalmers sjökaptensprogram hade ändrats. Kanske var det hennes sista chans att komma in utan att komplettera på Komvux. Caroline insåg att sjöbefälsutbildningen inte skulle guppa vidare som en möjlighet i all evighet. Det hjälpte henne att fatta beslut.

Du tackade nej till livet som ”creddig” curator och flyttade till Kalmar för att få styra oljetankers. Varför?

– Avgörande var arbetsmarknaden. Jag är lite av en trygghetsperson trots allt och jag hade jobbat mycket med inredning som är lite av en Top model-värld. Man ska pussas på kinden, vara snäll mot de rätta och sparka på dem som har fel. Jag pallar inte det. Jag vill ju bara göra ett jobb. Det är nog lite likadant att vara utställningsproducent inom konstvärlden och arbetsmarknaden är osäker. Utbildningen var helt ny, dessutom.

När Caroline kom till Kalmar, fyra år efter att hon blev antagen första gången, hade hon kunnat vara färdig som sjöbefäl i stället för nyantagen elev.

– För min personliga utveckling känner jag att åren i Danmark var värda allt. Jag fick vänner för livet, men studielånet som hänger över mig känns inte bra. Det kan jag ångra.

Nu har hon ett år utan finansiering. CSN ger lån i maximalt sex år. Ett extrajobb ska förhoppningsvis bidra till de 100 000 kronor som behövs till sista året.

– Jag var ändå väldigt nöjd med att utbilda mig till något jag ska jobba med. Nu känns det som att jag är mogen nog för att plugga. Jag organiserar mina studier, skriver tentor utan ångest. Plugget blir ett jobb. Aktiviteter och extrajobb planeras utifrån det. Jag har gjort mina partyår, stått och hoppat i fontäner och så.

LÄS OCKSÅ: 1 av 20 byter gymnasieprogram

Vid det här laget, halvvägs i utbildningen, har hon gjort flera praktikperioder till sjöss också. Vissa turer har mest varit lärorika och stimulerande, andra i det närmaste förnedrande.

– Jag har haft en styrman som sätter låga betyg för ”eleverna kan ju ingenting”. Men hur konstigt är det när man går första året på en utbildning? Det ingår i styrmansjobbet att vara handledare, de har inte valt att lära upp nya sjöbefäl. De vill lasta, lossa och planera. Det kan vara svårt att vara elev ombord.

Varför blev sjöbefäl rätt val?

– Arkitektyrket hade jag massor med argument för, ett bra och samhällsviktigt jobb. Sjöbefälsjobbet bara känns bra. Det passar min personlighet att vara till sjöss. När jag är på jobbet så är jag där. Inget kan distrahera mig. Sen när jag är hemma får jag göra precis vad jag vill.

Vad siktar du mot?

– Jag hoppas på en första tid inom offshore-branschen. Man börjar oftast som tredjestyrman. Ju mer sjötid, desto mer stiger man i graderna. Att vara överstyrman är roligast. Man får köra båt, lasta och lossa, ansvara för inköp och alla gubbar ombord och ta hand om elever. Jag tänker vara en jättebra handledare.

Valet föll på en värld av utskällningar från vissa tanklösa sjöbefäl i stället för kindpussar i en potentiell Top model-värld. Hur är det att vara 25 i stället för 20?

– I backspegeln är det skönt, men jag kände mig inte förvirrad när jag var 20. Jag hade allt klart för mig då också.

Musik för dig som är i valet och kvalet: