FRÅGA: Vår son snart fem år, har under några dagar denna vecka, vaknat efter två timmars sömn ungefär och varit ledsen, han gråter och säger ”mamma mamma” och ”hjälp mig” Någon gång har han hållt för öronen.
Först verkar det som att han inte känner igen oss, han stirrar med tom blick och ser livrädd ut, drar sig undan och vill inte gärna att man rör honom. Men när man tar honom i famnen så kramas han, hårt hårt, nästan skräckslaget. Och när man frågar honom vad det är så säger han bara ”jag vet inte”. Har läst på nätet om nattskräck, och allt stämmer in förutom att han inte skriker otröstligt och att han ändå gärna vill ha fysisk kontakt/tröst. Hjälp mig, känner mig ändå uppriktigt orolig. /Therese
SVAR: Det stämmer med nattskräck så tillvida att barnet ser alldeles skräckslaget ut men man brukar också se att de skriker hysteriskt. Attackerna brukar upphöra efter tre till fem minuter, men kan vara både kortare och längre än så. Därefter ser sig barnet omkring på ett normalt sätt och har ingen aning om vad som hänt, och somnar sedan mycket snabbt igen.Nattskräck ser du bland 3-5 åringar, detta på grund av att barn i denna ålder har en lång djupsömnperiod i början av natten. Typiskt för nattskräck är:
* att barnet inte ger fullgod kontakt när det ”vaknar” och att det värjer sig mot att tröstas
* att ”uppvaknandet” kommer en och en halv till två timmar efter insomnandet
Nattskräcksattacker är helt ofarliga. Även om barnet verkar skräckslaget upplever det ingen rädsla, det upplever´överhuvudtaget ingenting. De delar av hjärnan där upplevelser bildas är inte i funktion. De delarna sover fortfarande djupsömn till skillnad från andra delar av hjärnan.
Det bästa du kan göra som förälder är att just inte göra någonting. Öppna fönstret, en del barn har svårt att få tillräckligt med luft när det sover. Generellt kan man säga att nattskräck oftast kommer på förnatten medan mardrömmar kommer på efternatten. Det går successivt över, brukar ha försvunnit då barnet når skolåldern. Fortsätter det och du känner oro föreslår jag du diskuterar med din BVC eller barnläkare. /Growingpeople-experten
Text i samarbete med sajten Growingpeople.se
