Videoinstallationen Sken slog genast an en sträng hos dem som skulle välja altartavla till kapellet på Södersjukhuset. Det långsamt rörliga verket av den danska konstnären Eva Koch som skildrar jorden, solen och månen sedd från rymden ville de gärna ha. Projektledaren Ann Magnusson blev mäkta förvånad. Var det verkligen möjligt att präster, politiker, sjukhuspersonal och andra kunde enas om att något så nyskapande som ett tio minuter långt videoverk som altarbild?
- Jag trodde aldrig att det skulle kunna genomföras, säger Ann Magnusson.
Ett annat förslag hade förkastats, men den här moderna "gudsbilden" kunde alla enas kring. För en dryg vecka sedan nyinvigde biskop Caroline Krook kapellet där den stillsamt rörliga videoaltarbilden nu finns.
- Vi blev väldigt entusiastiska, säger sjukhusprästen Bengt Hallermalm. Tveksamheten handlade mer om: har vi råd, kommer det att fungera i praktiken och är det slitstarkt - både tekniskt och mentalt?

Farhågorna besannades inte och Statens konstråd, Stockholm läns landsting och Stockholms stift var alla beredda att skjuta till pengar för att verket skulle kunna bli en del av det nya kapellet.
- Det som slog mig när jag såg Eva Kochs video var att jag fick en massa associationer till bibliska texter: världen i Guds hand, människans litenhet men med de stora möjligheter som ges i Skapelsen. Trots att hon är ett stoftkorn i universum så är människan en avbild av den gudomliga meningen och kärleken i världen, säger Bengt Hallermalm.
Hans säger att han tilltalas av att det här konstverket återspeglar en modern världsbild med rötter i vetenskapen.
- Och så är den vacker rent estetiskt! tilllägger han.
Konstnären själv, Eva Koch, hälsar från hemmet i Köpenhamn att även hon är glatt överraskad av att man har enats om en rörlig altarbild till en kyrka. Själv hade hon inte tänkt på Gud när hon gjorde verket.
- Jag tänkte mer på universella, stora frågor och människans litenhet. Att de valde den visar något om kyrkan där den står i dag. I den tänker man framåt, där finns modiga präster, säger Eva Koch.

Gudsbilden sitter i betraktarens öga. Också konstutställningen kan bli till ett andligt rum när det uppstår en gudomlig relation mellan betraktare och verk. Konstprofessorn Roland Spolander från Umeå universitet ser något utomvärldsligt i Laris Strunkes metafysiska målningar.
-Det känns särskilt starkt när man kommer in i det lilla rummet till höger uppe på Konstakademien. Där finns en stark Gudsbild, en målning som tillåter växande.
Konstnären som fått professorn att känna kontakt med ett högre väsen är den svenske målaren Laris Strunke som tills igår ställde ut på Konstakademien i Stockholm. Roland Spolander är mycket intagen av de starka färgfälten i de monumentala verken.
- Strunke visar på mycket mera tvivel nu än han gjorde i sina 80-talsmålningar. Det ska finnas någon liten störning för att det ska bli intressant - en möjlighet till tvivel. Det blir så påtagligt, så kroppsligt i Strunkes verk. En verkligt rik målning innehåller våra tillkortakommanden också.

Många konstnärer är än i dag visserligen upptagna av existentiella frågor och intresserade av andlighet, men högre på agendan står frågor kring kön, identitet, etnicitet och det sociala spelet. Men någonstans i dess närhet rör sig frågorna om Guds existens eller icke-existens.
- På den stora konstutställningen Dokumenta i Kassel förra året handlade otroligt mycket om döden och resan genom livet, säger Margaretha Rossholm Lagerlöf som är professor i konstvetenskap vid Stockholms universitet.
Det var längesedan konstnärerna arbetade med representativa bilder av Gud. Men sedan modernismens genombrott har framförallt den abstrakta konsten varit upptagen med andliga frågor.
- Konstnärerna som började måla abstrakta motiv ville skildra en andlig verklighet. De gick från tingvärlden, vår vardagsvärld, för att åskådliggöra något bortom den. Mondrian och Kandinsky är två exempel, säger Margaretha Rossholm Lagerlöf.

På Bauhausskolan under mellankrigstiden var konstnärerna bland annat upptagna med den gudomliga geometrin och Johannes Ittens färglära.
"För den andligt skådande människan är dessa tre symboler (triangeln, cirkeln och kvadraten, reds anm) inte några tomma former utan de förkroppsligar Skapelsens mäktiga krafter. Det teosofiska tänkandet präglar tidens stora nonfigurativa rörelser", skriver Peter Cornell i Den hemliga källan.
1950- och 60-talets abstrakta expressionism fortsatte i liknande tankebanor.
- Jackson Pollock menar att en magisk rörelse finns kvar i hans konstverk. Genom att gå in i bilden så är man inne i den labyrint som shamanen gett, en gudomlig rörelse, säger Margaretha Rossholm Lagerlöf.
Jordkonstnärerna som gav sig ut i de stora orörda amerikanska öknarna på 1960- och 70-talet för att iscensätta konstprojekt i grandios skala kan också tolkas som skapare av ett slags gudsbilder. Eller som Margaretha Rossholm Lagerlöf uttrycker det:
- De har sett sig själva som ställföreträdande gudar då de framhäver världen som den är, de renodlar ljus, jord, färger - ja, jordens grundmateria - och är mycket upptagna av "space".

Den ende av jordkonstnärerna som jobbar i stor skala än i dag är amerikanen James Turrell som nu nästan är klar med sin gigantiska krater i Arizona, där max åtta besökare per dygn ska få uppleva rymdens (och Guds?) närhet genom att stanna i 24 timmar i den avlägset belägna kratern och följa solens och månens ljus i olika rum han låtit gräva ut
i kraterns inre.

På Magasin 3 i Stockholms frihamn pågår just nu Spiritus, en utställning som "strävar efter att nå verkligheter bortom den vi redan känner". Utgångspunkten är spiritistiska fotografier från förra sekelskiftet. Kring dem har curatorerna Richard Julin och Magnus af Petersens samlat samtida verk som antingen beskriver den här typen av upplevelser eller verk som ger besökaren chansen att uppleva en andlig förflyttning.
- En stark konstupplevelse ska vara möjlig, säger Richard Julin.
Spiritus avser inte att skildra gudsbilder, men det verk som trots allt skulle kunna tolkas i den vägen är Dan Grahams video Rock my religion.
- Han visar hur man kan använda extasen för att ta sig närmare Gud, säger Richard Julin. Genom den kan man ta sig till ett annat medvetandeplan, bortom sig själv, bortom smärta.
Den 55 minuter långa videon visar parallellerna mellan bl a Shakerrörelsen och rockmusikens extas. Filmen i sig är en liten extas med Jim Morrison, Patti Smith, Buddy Holly, Elvis och andra dyrkade idoler. Konstnärens kommentarer sprängs in mellan de snabba filmklippen. Graham kritiserar vad de här rörelserna gjort med samhället.

Extasen är också något som är centralt för doktoranden och performancekonstnären Hans T Sternudd. Ämnet för hans avhandling är den österrikiske aktionskonstnären Hermann Nitschs sex dagar långa aktion Orgien Mysterien Theater.
- Nitsch har enorma ritualer med vin, blod, döda djur, inälvor, blommor och mat. Det handlar mer och mer om att våga se livet från alla dess skiften och att se hur viktig döden är för livet. Han knyter an till vegetationsgudar som Isis, Osiris, Attis och Dionysos. Han blandar antik gudstro, med kristen och buddistisk, berättar Hans T Sternudd.
Hans T Sternudd deltog själv i en aktion i London.
- Extasens betydelse i det tillståndet handlar om att nå total tomhet. Världen står stilla, en sån känsla som man kan få vid en bilolycka eller när ett barn föds. Om man ger sig hän i extasen hamnar man där, ett tillstånd bortom ont och gott i den rena existensen, i en gudomlig andlig dimension.

Performances och aktioner är en reaktion mot den postmoderna ytan, förklarar Hans T Sternudd. Det ska vara äkta, rent, konkret. Från början definierade Hans T Sternudd aktionerna som postreligiösa ritualer, religiösa utan religion.
- På senare tid har jag hamnat i en religiös kontext. Jag har jobbat med döendets problematik och vad som händer i livets absoluta slutskede.
Hans egen senaste aktioner var "Four minutes - painting by numbers", på bland annat Lunds konsthall.
- Jag har gått med i svenska kyrkan nu på senare år. Både nattvarden och aktionen har en estetisk och en religiös dimension och strävar mot en förening med "alltet" där subjektet utplånas.
Hans T Sternudd tror att fler och fler kommer att söka sig till den religion de är uppväxta med.
- Sånt som new age där man plockar godsakerna från olika håll gör att man inte får något sammanhang. Kristendomen har sina brister, men också många fördelar. Det är också viktigt att kyrkan skilts från staten. Kyrkan är ju revolt! säger Hans T Sternudd.
Maria Carling