Jag tror minnen från späda år kan etsa sig fast i drömmen. Min mammas stora hemlighet avslöjades på följande vis. I alla år har jag haft en återkommande mardröm. Hon håller mig på armen, vi är i ett rum med sängar längs väggarna. Vi ser ut genom ett fönster mot en bakgård, män i trenchcoats och med portföljer kommer in. Min mamma är mycket rädd. Jag kan i detalj beskriva rummet.

Mardrömmen återkom och hade följt mig så länge jag mindes.

Då jag var 35 år (jag är född 1947) och höll på med en roman berättade jag drömmen för min mamma. Hon började gråta. Vad jag hade beskrivit var det mödrahem hon tvingats bo på. Där fick ensamma mödrar bo tills barnet var sex månader, en tid de hade på sig att bli gifta eller ordna upp förhållandet för sig och barnet, annars ingrep barnavårdsnämnden och såg till att barnet fick en riktig familj.

Min far var utlänning som vid denna tid lämnat landet. I detalj hade jag beskrivit rummet. Min mamma hade aldrig berättat detta för mig, ingen annan heller. Det var hennes stora hemska hemlighet. Nu hade jag beskrivit sovsalen i detalj för henne, och hon påstod att männen som kom över gården kunde ha varit myndighetspersoner som kom och skulle tala med de ensamma mammorna om deras barn. Min mamma berättade att hon varje gång då varit livrädd att de skulle hämta mig.

Thomas

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Om jag var två eller tre år minns jag tyvärr inte. Men jag sitter på en häst och min 13 år äldre bror sitter bakom mig. Bredvid står mamma och pappa. Jag minns att jag tyckte att det var väldigt långt till marken när jag tittade ner. året var 1914 eller 1915. Jag är född 1912.

Kanske är mitt allra första minne är när jag står bredvid ett bord och min pappa lägger sin hand på mitt huvud och på bordsskivan och säger ”Nu är du lika lång som bordet är högt”. Jag minns att jag då kände en viss stolthet.

Eivor

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Det var vintern 1926-27. Jag var drygt tre och ett halvt år, satt i köket och gungade på min pappas fot. Vi skrattade högt av glädje. Mamma kom snöhöljd in från farstun med en spann mjölk som hon hämtat från en bondgård en bra bit bort. ”Där sitter ni och har roligt” sa hon. En skugga svepte fram för mitt ansikte, och allt det roliga var slut.

Min pappa, som hade tuberkulos i båda knäna, dog kort efteråt vid en s.k. steloperation. Detta är mitt enda minne av honom.

Men köket, dit jag förlagt min minnesbild, det fanns ej då utan tillkom några år senare. Det gamla köket minns jag från många sorgliga episoder efter pappas död. Ville jag inte ha minnet av honom där utan tog honom med till det nya?

Lilly Kylström

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Jag vet rätt säkert att mitt första tydliga minne är från en händelse när jag var fyra och ett halvt år gammal. Det var en sommarförmiddag och jag hade precis fått en knäckemacka med leverpastej och gurka av min mamma. Jag gick ut med den i handen och grannens pojke Bengt slog till handen så att mackan hamnade på marken. Jag blev jättebesviken men tordes inte göra så mycket. Bengt refererade ofta till sin pappa som var polis. Sånt hade barn närmast ohälsosam respekt för i mitten på 60-talet.

Göran Ohlsson

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Mina barndomssomrar på 40-talet tillbringades alltid hos mormor i Falkenberg. Otaliga gånger har jag trampat den härliga sandstranden i Skrea. Men nu är det länge sedan jag var på badsemester. Vid ett besök för ett par år sen på ett hotell i Estland beslöt jag att ta mig en titt på sandstranden, trots dålig balans. En spång av bräder var utlagd från hotellet, men den tog slut ett antal meter före vattenbrynet.

Oj oj, hur ska det här gå, tänkte jag. Men jag behövde inte oroa mig, fötterna kände precis själva hur de skulle parera sandens åsar och dalar. Fantastiskt! Det man inte har i huvet har man ibland i bena.

Monica

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Var med min mor på Skansen, det var jultider, vi skulle dansa kring granen, jag satt på min mors arm, jag skulle hålla en tant i handen, tyckte hon såg otäck ut, blev mycket rädd, vägrade hålla hennes hand och grät hejdlöst. Har fortfarande mycket starkt bildminne av denna traumatiska händelse och det är tveklöst ett riktigt minne. Det märkliga är att händelsen skedde i december 1960, före min tvåårsdag på julaftonen det året. Detta konstaterades redan i min barndom.

Peter Skoglund