StockholmGenusforskningen är i dag etablerad på flertalet universitet och högskolor i Sverige. Men den är ännu omstridd. Den har bland annat kritiserats för att vara politiskt styrd. Regeringen har gett stöd till genusforskning som ett led i en strävan mot ökad jämställdhet. Även inifrån genusforskningen har frågan ställts om det politiska stödet är olyckligt eller nödvändigt.
Genusforskning är ett övergripande begrepp som innefattar bland annat forskning om kvinnor, män, kön, feminism och sexualitet. Termen genus infördes för att skilja det sociala och kulturella från det biologiska. Rötterna finns i 1970-talets kvinnoforskning som växte med parallellt med kvinnorörelsen. Att forska om genus måste inte vara feministiskt, men de flesta genusforskare, oavsett kön, är feminister.
Efter en proposition från regeringen 1995 inrättades sex genusprofessurer. Det blev en utdragen process och den sista tillsattes våren 2001. I dag får genusforskningen 10 miljoner kronor om året i direktstöd.
- Det är rätt otroligt att
den här lilla summan kan orsaka så mycket debatt, säger Lisbeth Larsson som är ordförande i Vetenskapsrådets genuskommitté och professor i litteraturvetenskap med genusinriktning.
Hon tror att en del av konflikterna kommer sig av att det är en grundbult i vetenskapsvärlden att tänka att kön inte spelar roll.
- Men jag är övertygad om att den manliga begåvningen inom vetenskapsvärlden är överutnyttjad, medan den kvinnliga är underutnyttjad, säger Lisbeth Larsson.
Att staten kan ha vissa intressen i det som den ger mycket pengar till tycker hon är logiskt. Samhället behöver genusforskningen och genusforskningen behöver samhället.
Bo Rothstein, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, är en av dem som varit mest kritisk till den politiska inblandningen i genusforskningen.
- Politiska satsningar på olika problemområden, till exempel jämställdhetsforskning, är i sin ordning. Däremot ska inte politiker styra valet av teoriskt perspektiv. Jag är orolig för de långsiktiga konsekvenserna av
politisk inblandning. Vi har historiska exempel på att makthavare inte kan veta vilka teorier som är riktiga.
Bo Rothstein har inget emot genusforskning. Han har själv varit handledare åt fyra doktorander i statsvetenskap som haft genusperspektiv.
- Det är i princip olyckligt att genusforskningen bedrivs för sig. Den bör integreras i den vanliga forskningen i olika ämnen.
Detta är många genusforskare tveksamma till. De menar att det fortfarande råder patriarkala strukturer på flera universitet och högskolor. Vittnesmålen är många om att genusforskningen visserligen har inrättats, men sedan snabbt strukits ur kursutbudet efter att ha förtigits eller förlöjligats.
På frågan om det finns patriarkala strukturer på universiteten svarar Bo Rothstein:
- Jag vet inte vad det betyder. Visst finns det fler män än kvinnor som har mera makt i dag.
Han är övertygad om att en förändring är på gång. Så ser det i alla fall ut på hans egen institution och han tror att den liknar många andra.
