Tradition, religion, skydd mot närgångna blickar och kommentarer, identitetsförstärkning. Många skäl bestämmer hur olika slags sjalar används – även modet styr. Själv täcker aldrig Soumaya Guessous huvudet med en sjal, fast hon är troende muslim.
När den marockanska ambassadören i Stockholm bjuder till middag i sitt residens bär professor Soumaya Guessous traditionell marockansk dräkt. Vid mötet med svenska studenter på universitetet blir det en svart urringad tröja. Hijab, islamisk sjal använder hon aldrig, trots att hon är troende muslim.
Hon suckar lite över frågan om sjalen som dyker upp lite då och då, åtminstone här i Sverige.
– Vilken sjal, menar du? säger hon lite provocerande. Den flortunna som är så sensuell? Eller den eleganta som kvinnorna
i bergsbyarna har där luggen och några hårtestar ska sticka ut? Eller den heltäckande som unga tjejer använder på vägen ut ur hemkvarteret och som de sedan kastar av sig när de kommit in på diskoteket? Eller den som kvinnor i 45–50-årsåldern börjar bära för att signalera att de, trots sin mogna ålder, ännu har något förföriskt att dölja? säger Soumaya Guessous.
Den lite skämtsamt framförda signalen till oss svenskar är att vi inte ska bestämma oss för att det finns en islamisk sjal som ska tolkas på ett sätt. Så enkelt är det förstås inte. Tradition, religion, skydd mot närgångna blickar och kommentarer, identitetsförstärkning och flera andra skäl bestämmer hur den används – även modet styr. Förr kom modeinfluenserna till Marocko från Paris och London. I dag kommer de även från Mekka, via tv-satelliterna.
– Eftersom västvärlden vänder oss ryggen är den här utvecklingen inte förvånande, säger Soumaya Guessous.
Parallellt med den snabba moderniseringen av Marocko som skett de senaste 10–20 åren, ökar också islamiseringen. Det innebär att fler kvinnor använder
hijab, huvudduk, och andra islamiska sjalar, framför allt i fattigare kvarter och på landsbygden.
Universitetet där Soumaya Guessous arbetar ligger i utkanten av Casablanca. Många av hennes studenter kommer från enkla förhållanden. Själv är hon en del av den urbana medelklassen. Men Soumaya Guessous är ingen akademiker som fastnat vid sitt bekväma skrivbord, hon är ständigt ute på fältet, i kåkstäder, fattiga byar eller i bergstrakterna.
Sin bok om kvinnors sexualitet byggde hon på 200 djupintervjuer med kvinnor i alla samhällsklasser. I ett senare forskningsprojekt gjorde hon intervjuer med familjerna till de självmordsbombare som dog i ett attentat i Casablanca i maj 2003.
Att fattigdom och hopplösa framtidsutsikter är det största hotet mot fred och modernisering, insåg Soumaya Guessous på allvar när hon sökte upp självmordsbombarnas familjer.
De var tveksamma till att släppa in henne eftersom de hade haft mängder av journalister på besök och fått läsa många lögnaktiga artiklar om sina söners bakgrunder. Innan mödrarna fått det sorgliga budskapet hade de hunnit diskutera vilka de här förfärliga attentatsmänen kunde vara. De kunde absolut inte föreställa sig att det skulle kunna vara deras söner. Självmordsbombarna kommer från de fattigaste förorter-
na, kåkstäder i Casablancas utkant.
– De här unga männen hade försökt studera utan att lyckas, de hade sökt arbete utan att lyckas, de hade försökt starta egna verksamheter utan att lyckas. De hade ingen tro på livet kvar.
Mammorna förstod ingenting. De såg inga förberedelser. Skulden är enorm. Sönerna gick iväg som vanligt på morgonen, de tvättade sig för att dö rena och tog med sig sina ryggsäckar. Sen kom de aldrig tillbaka.
– Familjerna är de glömda offren. Före attentaten levde de
normala liv, vilket blir omöjligt efteråt. Fäderna kan inte arbeta längre, syskonen blir paria i kvarteren. Barnen förlorar sina lekkamrater. Polisens helt nödvändiga sökanden efter spår och bevis i deras bostäder och kvarter gör att de blir utpekade för alltid.
Indoktrineringen dessa unga män hade tagit del av var mäktig. Ett islamistiskt nätverk har installerat sig i Marocko. Landet är strategiskt placerat.
– Om man vill skaka om i Nordafrika så är Marocko det första landet att göra uppror i. Det är regionens mest stabila och välutvecklade land.
De unga är förvirrade, de kan inte förstå den västerländska logiken, förklarar Soumaya Guessous.
– Vi intellektuella har allt färre svar att ge de unga. Hur ska vi förklara för de unga varför USA har invaderat Irak? Hur ska vi förklara att Israel har kärnvapen men att Iran inte får ha det?
Organisationerna som rekryterar unga fattiga marockaner säger åt dem att västvärlden är emot muslimer, ”vi måste hämnas”, får de höra.
Nästa år är det val i Marocko.
– Risken är att islamisterna tar makten. De är ute och jobbar socialt.
Detta oroar Soumaya Guessous, men hon är ändå mer optimistisk än hon varit tidigare.
Bombattentatet har gett Marocko ett brutalt uppvaknande. Staten har under det senaste året startat program för bostäder till de fattigaste, den ser till att alla barn går i skolan, inklusive flickorna på landet som i mycket stor utsträckning varit analfabeter.
Många av Marockos frivilligorganisationer arbetar med att ge de fattigaste möjlighet att försörja sig själva.
I dag jobbar många feminister
med att hjälpa änkor som inte har någon försörjning, att se till att kvinnor som är analfabeter låter sina döttrar gå i skolan, att se till att sjuka får dialys, att bekosta begravningar.
– I början hade de marockanska feministerna rykte om sig att vara uttråkade överklassbrackor, berättar Soumaya Guessous.
Kvinnornas situation har förändrats radikalt bara på de senaste tre åren. I januari 2004 trädde den nya familjelagen i kraft. Den ger kvinnor och män samma rättsliga läge. Såväl islamister som feminister har varit med och påverkat den. Lagen är radikal i ett muslimskt land.
I dag kan en marockansk kvinna gifta sig med vem hon vill utan att en man ska ”rekommendera” henne. Hon måste vara minst 18 år (tidigare var åldersgränsen 15 år). Kvinnan måste inte enligt lagen lyda sin make. Det är lättare för kvinnor att skilja sig nu och svårare för män än förut (tidigare räckte det för mannen att säga ”jag skiljer mig från dig” tre gånger). Kvinnor som skilt sig kan gifta om sig utan att förlora vårdnaden om barnen, vilket var fallet tidigare. Arvsrätten är utökad, döttrar ärver lika mycket som söner.
– Det är en ny epok i Marockos historia, reformerna har gett ett enormt hopp för marockanska kvinnor. Vi känner oss mycket starka med den här plattformen även om det tar sin tid för domarna att ändra sin inställning i tilllämpandet av lagen.
Domarnas attityd har inte ändrats över en natt, fast lagen gjorde det. Att förändra mentaliteten kan ta två generationer, menar Soumaya Guessous.
Hur mycket har den nya lagen förändrat kvinnornas vardag?
– Hoppet är stort och det märks att man hjälper kvinnorna på samhällelig nivå, fast där hemma är allt som vanligt, är jag rädd. Männen har läst Koranen dåligt.
I den kan man läsa att profeten tvättade strumporna själv, säger Soumaya Guessous.
