Leo Lindström, Jackie Bergman och Per Gunnar Engblom är alla engagerade i föreningen ”Vi pappor i Stockholm” som vill få pappor att vara mer med sina barn. – Eftersom så mycket makt ligger hos män måste deras tänkande förändras. En empatisk inställning når man snabbast om man tar hand om sina barn när de är små, säger Per Gunnar Engblom.
– För mig är det ganska enkelt. Om inte män blir mer empatiskt inställda till livet kommer det här jordklotet inte överleva så värst länge. Vi håller på att våldta jorden, på samma sätt som män våldtar kvinnor.
Per Gunnar Engblom, initiativtagare till föreningen Vi pappor i Stockholm, är helt klar över varför han ägnar så mycket tid åt att få pappor att vara mer med sina barn. Eftersom så mycket makt ligger hos män måste deras tänkande och kännande förändras redan på gräsrotsnivå. På så sätt kan man komma tillrätta med stora globala problem som krig och miljöförstöring, resonerar han.
– Och en empatisk inställning når man snabbast genom att ta hand om sina egna barn när de är små, slår han fast.
1998 startade han Vi pappor som ordnar pappagrupper för nyblivna fäder. Sedan dess har mellan 3 000 och 4 000 män deltagit i grupperna. Den här grå höstdagen har han strålat samman med två andra centrala personer i föreningen: Jackie Bergman och Leo Lindström.
Leo, som är idrottslärare, har hållit ett anförande hos ABF
i Sundbyberg om hur han jobbar med ett projekt för jämställd fotboll. Det går ut på att få pojkar och flickor att sparka boll tillsammans på något annorlunda villkor. Ett grepp för att ge flickorna mer bollkontakt är bland annat att införa varannan flickornas vid fasta situationer, som frisparkar och hörnor.
Men nu är ämnet pappor och mansrollen. Med automatkaffe
i Ikeamuggarna samlas vi runt ett bord för att diskutera hur en bra man och pappa bör vara och vad som präglar oss, biologi eller kultur.
De tre är inte helt ense på alla punkter. Jackie Bergman är till exempel inte lika övertygad som de andra om att män är lika bra som kvinnor på att ta hand om barnen när de är riktigt små.
– Mamman har ju burit barnet i nio månader. De sitter ihop. All den kemi och hormoner och instinkter som finns i det systemet går inte att bortse ifrån, säger han.
Men han tillägger att det trots biologiska och andra begränsningar finns oändliga möjligheter att hitta alternativa lösningar
i varje enskilt fall.
Per Gunnar Engblom anser däremot att mammor och pappor är utbytbara storheter, bortsett från graviditet och amning.
– Det finns ingen forskning som visar att barn som mist sin mamma skulle bli missanpassade eller få andra problem. Däremot finns det en mängd fördomar om män som vårdare.
Finns det någon skillnad i hur pappor respektive mammor behandlar barn?
– Ja, svarar Jackie Bergman bestämt och citerar ett indianordspråk:
– Mammans roll är att hålla barnet tätt intill sig så att barnet förstår att världen tillhör det. Pappans roll är att ta med barnet upp på det högsta berget och visa hur världen ser ut.
Per Gunnar Engblom är inte helt med på noterna:
– Jag tror att det är mer komplext än så. Jag kan känna att jag vill visa mina barn världen, men jag känner också ett större behov än min fru att hålla mina barn nära mig. Och det tror jag har med min egen uppväxt att göra. Jag vill helt enkelt ta igen det jag inte fick som barn.
– Det är stor skillnad mellan olika pappor, kanske lika stor som mellan mammor och pappor. En del pappor är faktiskt jättegosiga.
Leo Lindström vill både visa barnen världen och känna närheten. Visst är män i allmänhet tuffare än kvinnor, men han anser att det i första hand är kulturellt betingat.
Per Gunnar Engblom instämmer:
– Jag tror inte att renodlade biologister skulle vilja jobba med oss. Alltså om man tycker att män ska vara på ett visst sätt och kvinnor på ett annat, spekulerar han.
Per Gunnar Engblom hänvisar till forskning på spädbarn. Redan någon vecka gamla har de lärt sig hur de ska göra för att få uppmärksamhet från sina föräldrar. Vuxna reagerar dessutom olika på pojkars respektive flickors gråt och behandlar dem olika därefter.
– Så vi programmeras redan från starten. Resonemanget låter rimligt, tycker jag.
Jackie Bergman bjuder motstånd:
– Och det är lika rimligt att det finns andra skillnader också. Att pojkar och flickor har olika fysisk disposition och att vi väljer att förstärka den lilla skillnaden.
Jackie Bergman återkommer till att pappor och mammor i allmänhet har olika roller, maskulina respektive feminina. Han använder sig av metaforen skålen och svärdet. Det feminina, skålen, står för det vårdande och omslutande, det maskulina, svärdet, står för riktning och rätt och fel. Båda är lika viktiga.
– Mammarollen är lite tydligare än papparollen. Vi är i dag förvirrade som män, vi vet inte vad som är positiv maskulin kraft.
Alla tre vittnar om hur diskussionerna i pappagrupperna ofta kommer in på det ekonomiska, att pappor fortfarande känner kravet på sig att försörja sin familj. För 40 år sedan räckte det att mannen tjänade pengar. Utöver det var hans plikter inte så stora.
– Men nu har normen börjat ändras till att det inte längre duger att bara ta hem pengarna. Du blir inte godkänd som farsa om du inte också är hemma med dina barn, säger Per Gunnar Engblom.
Leo Lindström sekunderar:
– Det ekonomiska ansvaret är något som de flesta män tar för givet, det har jag märkt i mina pappagrupper. Även jag känner så.
Och vad händer med manligheten när pappor blir vårdande? Finns det en rädsla för att betraktas som omanliga?
Jackie Bergman har märkt att många män är rädda för att inte ge jobbet tillräckligt med tid.
– De vill bli befordrade och få in tillräckligt med deg för att köpa större hus och större bil. Det är mycket av en maskulin manifestation i det.
Alla tre intygar att de själva har tänkt i de banorna. Jackie förklarar varför han är den i trion som tagit minst pappaledigt, två månader:
– Jag kände att jag inte hade så mycket att leverera inom familjen, medan mamman och dottern var väldigt tajta. Så jag fokuserade på jobbet för att säkra ekonomin. Jag hade dessutom ett väldigt engagerande jobb med olika miljöprojekt och fick chans till en massa spännande tjänsteresor. Men jag hade svårt att hitta ett naturligt sätt att uttrycka mig på hemmaplan.
Leo Lindström jämför med hur han var som 25-åring. Då var han mer macho än i dag.
– Min bild är att 70-80 procent av kvinnorna tänder på det typiskt manliga. Nu behöver jag inte gå ut och ragga, men skulle jag vara singel så vet jag att måste vara mer manlig.
När det handlar om ens egna barn kan det dessutom vara svårt att bejaka sidor hos dessa som inte är könstypiska. Leo Lindström berättar om en pappa med en pojke och en flicka i nästan samma ålder. När flickan i treårsåldern klädde sig i fina klänningar och fick naglarna målade fick hon uppmärksamhet för det. Då gjorde pojken detsamma.
– Men det fick ett abrupt slut när han bytte avdelning på dagis och de stora killarna retade honom.
Pappan blev glad när sonen övergick till mer typiska pojklekar och Leo har förståelse för det.
– Som förälder inser man att en kille som leker med dockor tyvärr kommer att få det väldigt tufft under uppväxten. Det är killnormen som gäller och leker man tjejlekar är det lätt att bli retad och till och med mobbad.
Han lägger till:
– Vi lever i ett samhälle som framhäver mannen som norm och att det som är kvinnligt ses som flummigt. Vi har alltså en maktstruktur.
I dag tar svenska pappor ut cirka 17 procent av föräldraledigheten. Visserligen ökar andelen, men enligt en rapport från TCO i våras dröjer det 22 år innan män och kvinnor delar lika, om trenden håller i sig. Det är lång tid anser många i jämställdhetsdebatten. Per Gunnar Engblom tycker att vi trots allt måste ha ett fågelperspektiv på utvecklingen. Även om han uppmuntrar jämställda pappor påminner han om att evolutionen har format oss under miljontals år.
– I det perspektivet tycker jag att vi hållit rena formel 1-farten. Det är naivt och taskigt mot oss människor att ändra det så snabbt. Jag skulle vilja sprida ut det på tio generationer.
– Det finns väl inget svårare att mecka med än det här med sexualitet och reproduktion. Vi är inga maskiner, vi är tänkande och kännande varelser som tillhör naturen.
Per Söderström
08-13 57 55, per.soderstrom@svd.se
