Tabu för män att vara offer

Slagen. Michael Alonzo var nära att förlora kontakten med sin son men kämpade sig till delad vårdnad. Nu vill han uppmärksamma att även män kan vara offer. Själv blev han slagen och förnedrad i äktenskapet.

Michael Alonzo har skrivi en bok om kampen för att få tillbaka sonen från exfrun.

Michael Alonzo har skrivi en bok om kampen för att få tillbaka sonen från exfrun.

FOTO: Dan Hansson

Michael Alonzos ansikte byter ofta skepnad. Ibland är ögonbrynen upphöjda, ögonen glittrande, kroppshållningen ganska rakryggad, som när han pratar om vad som åts till middag under halloween: svart bläckfiskpasta med orange sås baserad på morötter. Hemma i lägenheten hänger ljusgröna spöken i taket och pumpaformade glas står på balkongen, där fåglarna glatt hackar.

– Lyckliga fåglar, skrattar han.

Ganska fort byter han min. Huvudet böjt, ögonen sorgsna, händerna för ansiktet. I hans nyutkomna bok Ge aldrig upp (Frank förlag) finns en historia som han inte klarar av att läsa, trots att han levt med berättelsen, både i ord och handling.

–Jag känner en stor lättnad över att ha skrivit sanningen, även om den är ensidig och från mitt perspektiv.

Historien är skriven i dagboksform. Läsaren får följa Michael Alonzos liv från det att han, mer med hjärtat, mindre med hjärnan, väljer att stadga sig med en kvinna till det att han bit för bit bryts ner av kvinnan som tar till våld och verbala trakasserier. Kvinnan tar deras gemensamma pojke och låter inte Michael träffa honom.

Här startar två parallella kamper, dels för att få tillbaka sonen, dels för att bli förstådd av samhället, som enligt Michael Alonzo har en förlegad syn på vilken av föräldrarna som är mer lämpad för barnet: oftast modern. Den haltande kommunikationen mellan könen genomsyrar boken. Vad som är kvinnligt respektive manligt är insprängt; som när han springer till apoteket och frågar efter graviditetstest till hust­run. De i vita rockar tittar frågande på honom.

Färgen på provet indikerar positivt, som snabbt åtföljs av att frun svarar att hon behöver fundera på saken eftersom barnet är hennes, inte deras. Helvetet kommer smygande och blir med tiden allt destruktivare.

Michael Alonzo återger sina tankegångar mellan kontroverserna men också kärleksstunderna med frun.

Det är vidrigt att inte kunna stå emot henne. Det är som om jag längtar efter och hatar hennes attacker på samma gång. Hon tycker ju på något sätt ändå om mig när hon använder mitt kön och jag längtar så efter att hon ska visa att hon tycker om mig. Men jag mår inte bra längre av det. Jag känner mig mer och mer värdelös.

Boken var från början tänkt som ett brev till sonen, ifall han inte skulle få tillbaka honom. Han vill visa hur mycket han har stridit för att ha rätt till sonen, och sin kärlek till honom. Nu används även berättelsen som ett redskap i debatten om fäder som fråntagits rätten att träffa sina barn.

Varför valde du att vara personlig i boken med tanke på att din son så småningom kan läsa den?

–Jag tror inte att ett barn vill läsa om sina föräldrars sexliv. Avsnitten om sex är korta. Tanken med dem är att visa hur våldet kan gestalta sig, även sexuellt. Om jag funderar på vilka gränsdragningar som ska göras går sanningen till viss del förlorad på något sätt.

I boken berättar han hur skamkänslorna blossar upp för att han gråter och hur ont det gör när han är slagen och verbalt förnedrad av den fysiskt svagare frun som tar pojken ifrån honom. Han anser att det är tabu för en man att vara offer. Om fartyget sjunker och livbåtarna inte räcker till alla passagerare, ska männen vara sammanbitna och dö som hjältar då barn och kvinnor ges företräde.

–Det är ett slags hederskultur i västvärlden att kvinnor ses som offer, inte män. Jag skäms inte för att jag kanske blir sedd som en svag tönt. Det skulle vara mycket värre om jag var en våldsverkare.

Han växte upp med en mor som slog honom, och han upplevde våldets närhet när han blev mordhotad då han på 1990-talet på regeringens uppdrag jobbade mot nazism. Under hela sin skoltid hamnade han i slagsmål. Han har alltid dragits till extremt våldsamma personer.

I ­boken beskriver han hur ett monster bor i honom, som instängt i en bur, och något farligt som inte får vakna. Allt som han varit med om gör att buren lätt kan slås i bitar.

För att lyckas hålla monstret min mamma gav mig inlåst i magen måste monstret få känna våldets närhet. Jag märkte det aldrig själv förrän efteråt. Kanske är det kompensationen, det motsatta beteendet, det överdrivet kärleksfyllda förlåtandet jag attraheras av och inte våldet.

Det kunde vara monstret som frun drogs till hos Michael, och enligt honom försökte framkalla genom att förnedra och misshandla för att själv må bra.

Hur kunde hon se att du hade ett monster?

–Jag har många gånger funderat på det, men kan inte ge något analyserande svar, säger Michael Alonzo, som försäkrar att han aldrig har slagit frun.

Varför slog du inte tillbaka och använde självförsvar när hon misshandlade dig?

Han funderar tyst och svarar:

–Jag anser att det är märkligt att samhället antyder att jag som är större och starkare, borde ha kunnat göra upp med henne, som är mindre och lätt skulle ha förlorat. Det handlar om att jag inte tolererar våld. Om jag slår kan jag bli dömd för misshandel.

–Ultimatum har självklart ställts. Det var inte alltid lätt att tänka klart och argumentera då jag var kär i henne och innerligt ville att vi skulle vara en familj.

När Michael Alonzo och makan bryter upp och bosätter sig på varsitt håll går det månader innan han får träffa sonen. När de stämmer träff dyker hon inte upp med pojken. Han kontaktar försäkringskassan, socialen och en advokat för att begära delad vårdnad och berätta att han är misshandlad. Misstänksamma blickar riktas mot honom. Han blir inte trodd och känner att de redan har valt sida – exfruns. Av sin egen advokat, som är en kvinna, får han rådet att inte ställa krav och att inte söka upp sonen för då kan han förlora vårdnaden.

Du brusade upp flera gånger i dina kontakter med kvinnor som kunde avgöra om du fick vårdnaden eller inte. Varför anpassade du dig inte till deras språk och betedde dig på ett ”mjukare” sätt för att kunna föra dina argument?

–Vanliga råd och tips som ges är att bli vän med myndigheter. Jag gjorde tvärtom, jag var förbannad och tydlig på en punkt: De bryter mot barnkonventionen som går ut på att ett barn har rätt till sina båda föräldrar.

Barnrättsjuristen Lena Celander-Jörgesen, som har hand om vårdnadstvister för både mammor och pappor och jobbar för Barnens rätt i samhället, Bris, säger att det är ett jätteproblem att vårdnadsutredare, nästan alltid kvinnor, och fäder i vårdnadstvister talar olika språk. När en man stålsätter sig kan det vara samma sak som att gråta. Hon vänder på resonemanget och frågar hur okej det är för en kvinna att gå in en sal där endast män sitter: två manliga vårdnadsutredare och den eventuella motparten, pappan och exmaken.

Eftersom rättssäkerheten enligt Michael Alonzo inte kan garanteras för alla föräldrar i en vårdnadstvist – det finns både bra och dåliga vårdnads­utredare – anser han att vårdnadstvister egentligen inte ska finnas. Föräldrabalken, som frågor om vårdnad sorterar under, borde fungera på samma sätt som arvsregler. Vid skilsmässa ska barnet garanteras lika rätt till båda föräldrarna. I hem där barn far illa, ska en polisanmälan göras. Då kan socialen rycka in, anser han.

–Då slipper vi mycket lidande som vårdnadstvister orsakar, ­säger Michael Alonzo.

Tillbaka till Michael Alonzos halloweenprydda lägenhet. Spökena och de pumpaformade glasen står inte bara där för honom utan också för sonen. Sedan maj i år har han och exfrun delad vårdnad. Sonen bor varannan vecka hos honom.

Innan vårdnadstvisten skulle upp i tingsrätten, efter flera förhör av socialförvaltningen med Michael Alonzo, exfrun och sonen, skrev hon helt oväntat, enligt Michael Alonzo, på avtalet om delad vårdnad.

–Nu har det fungerat bra i fem månader. Jag kan bara hoppas att det fortsätter. Alla turer som varit i det här fallet är inte bara ex-fruns fel. Hon är inte enbart ond. Det är ett spel för vuxna, jag har också en del i det. Jag hoppas att boken har visat att det är många mekanismer som påverkar en: samhällsklimatet, staten, arbetsplatserna...

  • Kopiera sidans adress

Michael Alonzo


Yrke: Författare, beteendevetare och ordförande i Pappa-barn.

Ålder: 47.

Familj: En vuxen dotter från ett tidigare förhållande, och en fyraårig son.

Bakgrund: Sångare i punkbandet KSMB och Stockholms negrer, sakkunnig åt s-regeringar.

Om Pappa–Barn: En organisation med drygt 1 000 medlemmar som ­jobbar för barnens rätt till båda föräldrarna . Trots namnet är drygt 20 procent av medlemmarna kvinnor.

Gör i helgen: Ska dela ut blad för organisationen Pappa-barn på Norrmalmstorg i Stockholm och uppmärksamma att det finns föräldrar som inte får träffa sina barn. På söndag – fars dag –hoppas han att dottern hör av sig. Sonen är inte med honom då.

Visa mer fakta
Prova SvD digital – 3 månader för 99 kr
Länspolismästare Klas Johansson och områdeschef för polisområde i mellersta Skåne Thomas Nilsson, under en presskonferen om polisens register med romska namn. Protester på Mynttorget i Stockholm. SKÅNEPOLISENS REGISTER

Registrerade romer väntas få skadestånd

Chef på SIN: Vi har konstaterat allvarliga fel.

Wallenbergarna
ratar budet på Scania

svd avslöjar

Rejält bakslag för Volkswagen.

Inget brott att släppa Mesut Sahindal

DÖDSSKOTT

Åklagare slipper förundersökning.

Webb hanterar såpa och bovar med finess

Veckans filmer

The amazing Spider-Man 2.

”Strandskyddet
är alltför stelbent”

Brännpunkt

Kräver staten gör översyn.

Reallönen i Sverige stiger mest i EU

Lön

Men våra grannar i Norge är snäppet värre.

Så mycket har pensionärer ”tappat”

INKOMSTGAP

Vuxit sedan jobbskatteavdraget.

Vinnare och förlorare i vårbudgeten

Vem drabbas

Lågstadieläraren – pensionären – tobakshandlaren.

Rejäl men sjunkande vinst för Millennium

Litteratur

Stieg Larsson-bolag tappar.

Turkiet skärper sina passregler för inresa

Nya direktiv gäller för svenskarnas charterfavorit.