Den traditionella mamman: En väktare som ser till att barnen inte tillbringar för mycket tid framför datorn. Den traditionella dataspelaren: En världsfrånvänd tonårspojke som sitter instängd på sitt rum.

Vad händer när dessa båda bilder krockar – när mamman är den som tillbringar all ledig tid framför datorn i jakt på poäng och nya utmaningar?

Frågan intresserar Charlotte Hagström och Jessica Enevold, som nyligen har dragit igång projektet Gaming moms, eller Dator­spelande mammor, vid Institutionen för kulturvetenskaper vid Lunds universitet.

– En mamma som spelar bryter ju mot flera normer. Mamman är annars den som förväntas ta ­ansvar för de andra familjemedlemmarnas spelande – eller också förväntas hon stötta barnen genom att till exempel skjutsa dem till LAN-partyn, där de spelar ­dataspel. Den spelande mamman bryter inte bara mot båda dessa normer – hon ägnar sig också åt en aktivitet som traditionellt sett förknippas med barn, säger Charlotte Hagström, som själv är både mamma och spelare.

Hon och Jessica Enevold möttes i online-spelet World of Warcraft, och när de kom fram till att de inte bara delar mammarollen och passionen för spel utan också forskaryrket bestämde de sig för att slå sina påsar ihop.

På senare tid har det visserligen kommit en del forskning om kvinnor och digitala spel – och om äldre spelare – men det saknas forskning om just spelande mammor.

– Vi har faktiskt inte hittat ­någon sådan forskning alls, säger Charlotte Hagström.

Men är det inte rätt mossigt att fokusera just på mammor – eller på kvinnor över huvud taget – i det här sammanhanget? Finns det de fortfarande de som reagerar på att mammor spelar?

– Man skulle kunna tro att vi lever i ett hyfsat jämställt samhälle, där alla får lov att utöva de fritidsaktiviteter de själva vill. Men det är ändå så att många par återgår till mer traditionella könsrollsmönster när de får barn; när kvinnor gör saker för sig själva, vad de än gör, ses de inte som ansvarstagande föräldrar, säger Jessica Enevold.

Kvinnor utgör närmare hälften av dem som spelar digitala spel i Sverige och USA – åtminstone är detta vad spelindustrin hävdar. Men kvinnors spelande har inte gjort något större ­avtryck i samhället. Den allmänna bild som sprids i reklam och musikvideor är tvärtom att kvinnan står utanför, att hon är en ickespelare. Så är det till exempel i en episod av South Park, som Charlotte Hagström och Jessica Enevold tar upp i en av sina forskningsartiklar.

– Sanningen är den att det finns väldigt många spelande mammor. Men flera av dem vi har träffat säger att de inte känner någon annan som spelar, säger Charlotte Hagström.

En fråga som ställs i projektet Gaming moms är alltså: Vad händer när kvinnor gör något som går utanför den traditionella modersrollen?

Ett annat syfte med projektet är att nyansera synen på spelande. Hittills har de flesta forskningsstudier fokuserat på hur spel ­påverkar yngre. Antingen har man tittat på våldseffekter eller på ­inlärningseffekter.

– Men vi är intresserade av spelande i vardagen, spelande som vardagskulturellt uttryck, och det är något som finns överallt. Vi vill titta på vad mammans spelande får för effekter för ­familjen och för henne själv, ­säger Charlotte Hagström.

Ett vanligt synsätt är att spelande inte leder till något, att man bara slösar bort tid när man hänger framför datorn.

– Men det är inte så många som har något emot en mamma som spelar fia med sina barn, säger Charlotte Hagström.

På institutionen i Lund har hon och Jessica Enevold varit med och byggt upp en spelverkstad, ett litet rum i källaren där man kan spela dataspel och tv-spel. Tanken är att de ska genomföra en del av sina intervjuer i detta rum, i en miljö där man både kan spela och prata, men rummet är också till för andra forskare och för studenter som intresserar sig för spel.

Även denna spelverkstad är ett led i deras strävan att nyansera synen på spelande.

– Precis som en filmforskare måste se på film för att kunna ­uttala sig om film, måste en spelforskare spela, säger Charlotte Hagström.

På senare tid har de kunnat skönja en förändring. Dagens unga föräldrar har vuxit upp med både dataspel och tv-spel och för dem är det inget konstigt. För många av dem faller det sig tvärtom naturligt att fortsätta spela även sedan barnen har kommit.

Dessutom har spelindustrin börjat få upp ögonen för att även kvinnor – och mammor – spelar. Frågan är om det kommer att leda till att fler spel utvecklas speciellt för kvinnor. Finns det över huvud taget ett sådant behov?

Charlotte Hagström är skeptisk till att det skulle finnas spel som är mer kvinnliga än andra. Samtidigt har hon inget svar. ”Återkom om tre år” säger de båda forskarna när de får frågan om vad som utmärker kvinnligt spelande.

Än så länge har de bara intervjuat sju personer och genomfört enkäter med lika många. Bland deras intervjupersoner finns mammor som spelar krigsspel och strategispel men också de som spelar småspel, så kallade ”casual games”, som Tetris och Mahjong.

Inom projektet Gaming moms har de hittills inte hittat något som tyder på att mammor i allmänhet skulle tycka om en viss sorts spel. Men enligt amerikanska undersökningar som har gjorts på uppdrag av spelindustrin håller sig 70 procent av alla spelande kvinnor till just småspel, som ofta går snabbt att spela och som fungerar bra som avkoppling.

Frågan är vad som är hönan och vad som är ägget. Tycker kvinnor mer om småspel än vad män och ungdomar gör? Eller är det bara så att småspel fungerar bättre för många kvinnor med tanke på den livssituation de befinner sig i?

Hur mammor organiserar sitt spelande ser olika ut beroende på vilken livsstil de har. Det är en stor skillnad på om man har spädbarn eller tonårsbarn.

– Hur många barn man har spelar också in, och om man har en partner som tycker att det är okej, säger Charlotte Hagström.

Många mammor spelar småspel samtidigt som de lagar mat. Det går bra att lägga patiens medan pastavattnet kokar. Ska man däremot spela ett rollspel på nätet får man organisera saker och ting annorlunda.

– Att spela ett rollspel kan ta flera timmar, säger Jessica Enevold, vis av egen erfarenhet.

– Men egentligen är det ju inte värre än att mamma är borta och tränar i tre timmar.