De är allra bästa vänner, så bra kompisar att andra ibland blir avundsjuka på dem.
Första gången Axel Humlesjö och Jens Fälldin träffades var Axel en brådmogen 13-åring som förtvivlat gärna ville in på Hullsta-diskot i Sollefteå fast han inte hade åldern inne. Den två år äldre Jens försökte hjälpa honom och där, utanför diskot, kom de på att de tidigare hade chattat med varandra.
Axel, som då bodde i Näsåker, bjöd hem Jens, som bodde i Sollefteå, till Urkultfestivalen.
Från början var det känslan av att inte riktigt höra hemma som förenade dem. De beskriver en ”lantismachokultur” som de tyckte var tröttsam.
- Man skulle gilla stora bilar med feta högtalare, vintersporter, skotrar och att supa, säger Axel.
Ofta var det slagsmål.
- Jag kommer ihåg när jag var 14 år och det låg en hög med tio stycken killar och slogs på gågatan i Sollefteå. Det var precis som bondslagsmål på 1800-talet. Då tänkte jag att nu måste jag bort härifrån, säger Axel.

När han var 16 år flyttade han till sin bror i Stockholm och började på it-gymnasium.
Men dataintresset svalnade och Axel åkte till USA och pluggade ett år på high school. Jens och Axel höll kontakten med e-mejl och kom på att de skulle bila genom USA i två månader. Det blev en tur på 2 000 mil som följde rutten i Jack Kerouacs roman På drift , fast det upptäckte de inte förrän de kom hem och läste boken. De övernattade i öknen när bilen hade gått sönder och firade Jens 20-årsdag i Key West i Florida. Under bilresan umgicks de dygnet runt för första gången.
- Först fick vi synka våra nya jag. Du hade varit borta ett år och jag hade varit med om mycket när jag var ute och reste, säger Jens.
Många barndomsvänner kan glida ifrån varandra när de går in i vuxenlivet, men Axel och Jens upptäckte att det hade fått ännu mer gemensamt.

Vad uppskattar ni hos varandra?
- Axel är väldigt spontan och levnadsglad. Han är en intelligent och filosofisk människa som jag får utbyte av, säger Jens.
- Vi har en vänskap där vi respekterar varandra, vi kan prata om många saker och ligger på samma nivå. Framförallt har vi väldigt roligt tillsammans. Jag kan lära mig mycket av Jens, säger Axel.
De tycker om att diskutera musik, litteratur och filosofi. Under tiden i Ångermanland, när de frossade i att ta avstånd från ”bönderna” och landsbygden, satt de ofta och analyserade människor de mötte. Det har de fortsatt med.
- Vi har alltid ett kritiskt och ifrågasättande synsätt på allting som händer. Det gör att vi kan bli ganska cyniska och misantropiska, säger Axel.
- Vi utforskar gränser av moral och normer. Det är väldigt utvecklande att ha en sådan dialog med någon, fortsätter Jens.

På kul brukar de jämföra sig med ”beatkillarna”. De har läst Jack Kerouac, Neil Cassidy, Allen Ginsberg och William S Burroughs.
- Där har jag upplevt att det finns många paralleller. De utmanade sin omgivning och var väldigt avslappnade. Ingenting var förbjudet, säger Axel.
Jens har förutom Axel många andra vänner, gamla kompisar från Sollefteå och nya han träffat när han rest. Axel är aktiv i elevrådet på sin skola, i Grön ungdom och journalistnätverket Epigon och har träffat många kompisar genom sitt engagemang.
- Det är svårt för den ena att ha en kompis som den andra inte gillar, delvis på grund av att vi är så lika men också för att vi öppnar varandras ögon, säger Axel.
Förutom flickvännen och familjen har han fem nära vänner.
- Jag känner många intressanta människor som jag kan ha utbyte med, men jag försöker hålla många på avstånd. Man behöver en person som man kan säga allt till. Då har man det överstökat när man umgås med andra vänner.

Är det något ni inte talar med varandra om?
- Nej, jag tror folk ibland skulle bli chockade om de hörde vad vi pratar om. Allt som berör eller besvärar mig kan jag prata med Axel om, säger Jens.
Ingen av dem har någon nära tjejkompis. De har haft det tidigare, men det har aldrig riktigt fungerat.
- Det har alltid slutat med någonting mer. Det är svårt att undvika när det finns en grundläggande attraktion. Men jag ser fram emot att ha en riktig tjejkompis, säger
Jens.
Axel har liknande erfarenheter.
- Jag har inte kunnat vara riktigt lika ärlig mot tjejer på samma sätt som med Jens. Det har känts mer stelt och man har haft mer förväntningar och press på sig, säger Axel.
Även om Jens och Axel är tajta vänner så umgås de ofta tillsammans med andra.
- Vi blev vänner med en kanadensare när vi var i Paris och han ska komma hit och hälsa på, berättar Jens.

Axel vann en essätävling om EU och fick som pris en resa till Bryssel och EU-parlamentet. Han fick ta med en kompis och det blev förstås Jens. För två veckor sedan åkte de och passade på att göra en weekendresa till Paris. De klämde alla de viktigaste sightseeingmålen, satt på caféer och läste och hade picknick med ost och vin nedanför Eiffeltornet med kanadensaren.
Men även om de har stort umgänge så är det ingen tvekan vem som står närmast.
- Om man säger något till mig så säger man det till Jens. Men det stannar alltid mellan Jens och mig, säger Axel.
De hoppas att de ska kunna fortsätta vara vänner även när de blir äldre och kanske har familj.
- Jag har tänkt mycket på det där. Många av de vuxna jag har träffat har övergett sina ungdomsvänner. Det blir ofta att man umgås med gemensamma vänner till familjen. Jag vill inte att det ska bli så. Det är viktigt att ha någon vän som står utanför och inte har så många kopplingar till familjen, säger Axel.
Vi sitter på ett café i Vasastan. Axel och Jens tuggar stillsamt på varsin focaccia medan Muhammad Ali och George Foreman spänner musklerna på en affisch över dem. Den legendariska matchen i Zaire där Ali knockade Foreman i åttonde ronden kan ses som en sinnebild för manlig tävlan. Just viljan att vinna och vara bäst menar många forskare kan försvåra manlig vänskap. Även Jens och Axels vänskap har inslag av konkurrens. Axel går medieprogrammet med journalistinriktning på gymnasiet och frilansar samtidigt. Jens har frilansat för en lokaltidning.
- Vi skriver båda två och vi kan känna att det ibland finns en tävlan mellan oss. Men det har aldrig blivit något problem, det är oftare som vi uppmuntrar varandra, säger Jens.
De kan också ge varandra komplimanger.
- När vi möttes på gatan nyss sade jag ”Vad fräsig du ser ut” och Axel berömde mina byxor, säger Jens.

Någon bögskräck lider de inte av. De har kompisar med olika sexuell läggning och bögskämten slutade de med i yngre tonåren. Överhuvudtaget ogillar de sexuella etiketter.
Även om de delar samma intressen så är de ganska olika. Axel är mer ivrig och snabb på att prova nya saker, medan Jens är mer avvaktande. Flera gånger under intervjun vänder han sig till Axel och frågar hur han ser på saken.
Men de turas om att stötta varandra; när Axel har en svacka finns Jens där och tvärtom.
- Med andra människor hittar jag alltid på något, vi går på bio eller på fest. Med Jens säger jag bara ”vi ses”, förklarar Axel.

Ofta kommer Jens hem till Axel, eftersom hans lägenhet är mysigast. De lagar mat ihop, kollar på en film, kanske går på café och fortsätter prata. Axel är den som har läst mest och Jens är kunnigast i musik.
- Det är alltid intressant att höra den andres nya passioner. Jag försöker få Axel att svälja M Ward och han vräker Strindberg över mig, säger Jens.
Deras vänskap är kravlös på så vis att de inte måste vara tillsammans. Om Axel är med sin flickvän eller Jens väljer att vara med sina andra kompisar är det ingen som blir sur.
De behöver inte ens prata eller göra saker tillsammans. Ibland städar Axel medan Jens spelar på gitarren eller läser en bok.
- Det är skönt att ha någon att bara vara med, säger Axel.