Klockan passerar stängningsdags vilken minut som helst nu. Baren och den tillhörande loungen är både välfylld och högljudd. Alltjämt. Skinnsoffan är egentligen dimensionerad för det antal personer som redan befinner sig i den och kvinnan som slår sig ned hamnar således alldeles för nära.

”Definitivt över 50”, lyder den spontana reaktionen och mycket riktigt: Birgitta, 52 år, är singel och mellanchef på ett välrenommerat företag i Stockholms innerstad. Överförfriskad är bara förnamnet.
- Vad gör en sådan liten läckerbit som du ute så sent då? sluddrar hon, betonar ordet ”läckerbit” och råkar av bara farten spotta en ansenlig mängd vodkacocktail i ansiktet på mig.
- Har du tråkigt? ler hon fånigt.
- Nej, jag väntar på en kompis. Vi är på hemväg.
Punkt. Försöker hitta någonting annat att koncentrera mig på, vilket visar sig vara lättare sagt än gjort. Birgitta går nämligen omgående från ”konversation” till resolut handling och lägger följaktligen en förvånansvärt stadig hand långt, långt upp på mitt högra
lår.
- Bor du här i närheten? flåsar hon och tillägger spritosande:
- Annars kan jag betala taxin, och bjuda på fler drinkar hemma hos mig?
Hint, hint.

Hon är ganska exakt 30 år äldre och jag har i ungefär två sekunder svårt att bestämma mig för om jag ska gråta eller skratta. Väljer slutligen sistnämnda och försöker i och med detta resa mig. Det går så där.
- Men kom igen nu, jag vet ju att du vill.
Birgitta ger sig så in i någon slags dragkamp med min arm - ”snälla?”. Min vän kommer slutligen ut från toaletten och det är nu inga större problem att slita sig. Jag går iväg.
När vi så passerar Birgitta två minuter senare nyper hon mig i rumpan, ändå. För att hon kan, vill och knappast har någonting att förlora. ”Tantslem”, muttrar mitt sällskap. I sanning.

Lammkött, enligt ordbokens definition: ”Slang för en person som i en sexuell och/eller kärleksrelation är mycket yngre än den andra parten. Ordet syftar oftast på unga flickor - men kan även användas om unga pojkar.”
När man passerar någon sorts osynlig gräns och träder in i lammköttsålderns förlovade land, är man plötsligt lovligt byte: Dels gammal nog att överhuvudtaget vara laglig som älskare. Dels tillräckligt mogen för att kunna föra sig något så när, både socialt och sexuellt.
Tillräckligt ung för att vara spännande; en erövring. Och kanske framför allt ung nog att, i alla fall rent psykiskt, reducera den äldre partens ålder väsentligt. En flykt undan tidens tand och gång. Eller kanske helt enkelt ett uttryck för psykisk störning, övergrepp och, gubbsjuka.

Gubbar, ja. Mansgriseri, manschauvinism och svineri. Idel maskulina definitioner av vad det innebär att ha en fallenhet för den som egentligen är alldeles för ung och vacker för en. Rod Stewart och hans blondiner. Hugh Hefner och det globala, högst lukrativa, bröstimperiet Playboy.
Kritstrecksrandiga affärsmän och 20-åriga sekreterare; naiva artistdrömmare och kontantstinna musikproducenter; modeller och välkända agenturagenter, och så vidare. Mansgrisarna är många och ingen blir väl särskilt förvånad längre.
Men ju fler män kring 20-25 man talar med, desto fler historier samlar man på sig om den kvinnliga motsvarigheten: Tantslem. Alla har råkat på dem. De tar plats och ton och snart sagt varenda yngre man verkar ha minst en berättelse om ”kvinnan i mammas ålder” som ”bara var så där på”; sjabbigt tafsade och fylld av äckliga förslag. Pinsam och utan självinsikt.

Autentiska historier: Kvinnan som minst en gång i veckan, alldeles seriöst, förklarar för sin knappt hälften så gamla medarbetare att ”jag vill ha dig och min man jobbar över. Kom hem till mig i kväll”; den 20-åriga musikern som tvingas fly fältet efter en spelning - kvinnorna över 50 vägrar ge sig och dörrvakterna skrattar när han ber om hjälp.
Eller varför inte, den yngre mannen som blir utslängd från en krog i Göteborg när han ber en kvinna dra åt helvete efter att hon för tjugonde gången tagit honom i skrevet. Ingen idé att förklara för folk varför man till slut höjde rösten och blev förbannad: ”Hon antastade mig.”
Yeah right.
Sexuella trakasserier - eller pinsamma ålderskriser? Ett fenomen på frammarsch - eller någonting oväsentligt som pågår i marginalen? Vem vet. Tantslemmet verkar dock vara här för att stanna.

Martin är 22 år och bor i en svensk, medelstor stad. Han vill vara anonym av den enkla anledningen att ”alltihop är rätt generande”. Det finns enligt Martin ingenting i hans berättelse som skulle kunna innebära ett hot mot honom, varken som individ eller man. Men ändå: ”Det är pinsamt.”
Restaurangen där han jobbar har inte stadens bästa standard.
- Men det är inte heller det sämsta haket. Vi har gott om gäster från alla delar av samhällsstegen, säger Martin.

Han arbetar som servitör, oftast de sena kvällspassen och har egentligen aldrig tänkt på att kvinnor som beter sig som svin skulle utgöra en grupp. I alla fall inte på det sätt som mansgrisar är ett mer eller mindre homogent begrepp. För Martin handlar det mer om väldigt jobbiga individer.
- Ja, det är i alla fall så jag sett på det tidigare. Men nu
när vi pratar om det på det här sättet så inser man ju att det finns en röd tråd bland kvinnorna också. På ett sätt är det väl ingen skillnad på om det är en man eller en kvinna som kommer med de sjuka anspelningarna, säger han.

Han tycker dock det är viktigt att poängtera att kvinnornas situation inte går att jämföra med hans egen.
- Jag vet till exempel ingenting om hur det är att hela tiden gå omkring och vara rädd för att bli våldtagen. Jag tar ofta sista nattbussen hem och oroar mig väldigt sällan över sådana saker. Men jag har arbetat här i fyra år nu och vad jag kan säga är att de trakasserier som de kvinnliga servitriserna utsätts för på många sätt motsvarar det jag är med om. Faktiskt.

Och vad är det då de gör?
- Det är ett antal äldre kvinnor som varje kväll tar på en på ett sätt som man egentligen inte borde tolerera, säger Martin och sitter tyst en stund innan han fortsätter:
- Faktum är att vi, med all rätt, slänger ut män som beter sig på det där sättet mot den kvinnliga delen av
personalen. Kvinnor som gör samma sak blir inte ens tillsagda. Och det är ju faktiskt konstigt. Men ...
”Jag brukar inte se på det så.” Det verkar vara en återkommande mening i samtal med unga män som varit med om liknande situationer.
Christoffer är också han 22 år:
- Det är värre om en man gör det. Det är det. Men jag vet nog egentligen inte riktigt varför, säger han.

Christoffer jobbade som 19-åring vid en hamnpir i en medelstor svensk stad. Folk betalade för att skjuta golf mot en flotte en bit från land. Soliga semestertider och hamnområdet var populärt för sitt promenadstråk och sina kvällsöppna uteserveringar. Mycket sommar. Mycket glädje. Mycket fylla. Och mycket tantslem.
- Ja, det var helt sjukt. Folk som klämde på en, frågade var jag bodde och vad jag skulle göra senare på natten. En gång stod till och med min mamma bredvid och hörde hur kvinnorna i hennes ålder högljutt förklarade att de ville ha sex med mig. Riktigt pinsamt.
Men ingen reagerade. Inte mer än att männen runtomkring blev imponerade av att så många kvinnor uppenbarligen ville ragga på honom.
- Jag kommer speciellt ihåg en kvinna som inte gav sig. När hon skulle skjuta bad hon hela tiden efter hjälp, tryckte upp ändan mot mig och höll på. Och så frågade hon om och om och om igen om jag ville följa med till henne och ha sex.

Och vad gjorde du då?
- Jag blev väl chockad, men svarade inte ”ditt jävla äckel” utan ”nej, jag måste ju jobba”. Konstigt egentligen. Jag menar, det är ganska uppenbart vad jag hade tänkt om det varit en man i 45-årsåldern som behandlade en ung tjej så där.
Ja: ”Gubbslem.”