– Det är mer accepterat för tjejer att bli ledsna och uppstressade. Men killar kan på samma sätt bli otroligt stressade så att de mår fysiskt dåligt. Jag tror att det är lättare för tjejer att få hjälp, till killar säger man ”det går över”, säger Jesper Eriksson. Jesper är 19 år och gick ut Klara södra gymnasium i Stockholm i juni. Linus Kortesalmi, 16 år och Alfons Johansson, 17 år, har gått första året på skolan. Killarna känner inte varandra sedan tidigare, när vi ses för att prata om mansrollen och vilka förväntningar som ställs på killar i dag.

I enkäter uppger tonårstjejer i mycket högre utsträckning än killar i att de är stressade, känner ångest, har huvudvärk och magont etc. Men Jesper tror att det i verkligheten inte är någon större skillnad.

– Det pratas mycket om tjejers psykiska ohälsa, men om man ser efter tror jag att man kan hitta lika många bland killarna. Killarna är kanske bättre på att gömma sig bakom en manlig fasad. Om en kille sitter ensam är det ingen fara, men om en tjej gör det reagerar man starkare. Många har svårare att se att killar mår dåligt, säger Jesper.

I synnerhet i högstadiet var det en press att aldrig visa svaghet om man var kille.

– Ingen visade sig svag, det var tufft och rått. Om man kände sig svag skulle man reta någon annan så att man kände sig starkare. Det är en hård image som gäller och det tror jag sitter kvar fortfarande, säger Linus.

Han minns en gång när han på en lektion i sjuan fick en lapp som det stod ”fikus” på och började gråta. Det är ett minne som etsat sig fast, för gråta får en högstadiekille absolut inte göra.

När Linus Kortesalmi gick i högstadiet kände han grupptrycket på att killar skulle vara coola, stöka på lektioner, käfta emot läraren, vara ute sent på kvällarna, röka och dricka. Men det ville han inte.

– Jag flydde till dataspelen och hade turen att ha några kompisar som var likadana. Vi var ett gäng på fem-sju stycken. På så vis kom jag lindrigt undan.

Han kände sig inte omanlig som inte stökade och brölade som de andra grabbarna, snarare mogen och uppfostrad. ”De har sin tid nu, men de kommer inte att lyckas sen”, tänkte han.

Linus är uppvuxen med fyra storasystrar och tror att han har präglats av det. Syrrorna läste böcker, sportade och var duktiga i skolan och då ville Linus också vara det. I gymnasiet har Linus hängt med både tjejgäng och killgäng och tycker att det är stor skillnad.

– När man var med tjejer var det tyst, de gjorde inte så mycket utan satt mest och höll på med sina mobiler. Vi killar är mer aktiva hela tiden, hoppar runt, skämtar och är allmänt löjliga.

Kanske beror det på mognad, killarna blir lugnare senare. Men å andra sidan menar Linus att tjejerna kanske är mer omogna på andra plan, de pratar till exempel mer skit om varandra än vad killarna gör.

Vem som är det starkaste könet i förhållanden kan man diskutera. Alfons tycker att han ser hur killar begränsar sig när de blir tillsammans med tjejer.

– När jag kollar runt bland kompisar så tycker jag väldigt ofta att det är på tjejens villkor. Om de är osams så är det majoriteten av gångerna tjejen som står och skriker, inte killen. Tjejer försöker alltid bestämma. Om en kille gillar att spela golf har han lika mycket rätt att göra det som tjejen har rätt att shoppa.

Jesper berättar att varningssystem i helikoptrar ofta har en kvinnoröst eftersom piloter lyder en kvinnoröst bättre i en stressad situation.

– Jag tror att många killar kan toffla till sig i förhållanden, de vill göra den de är tillsammans med glad, men samtidigt måste man få vara en individ och inte styras, säger Jesper.

Linus är lycklig i sin relation och när han i våras jobbade med ett spelutvecklingsprojekt i skolan som slukade all hans tid började han ifrågasätta sin dröm att jobba som dataspelsutvecklare, ett jobb han inser tar mycket mer tid än 40 timmar i veckan.

– Jag vill inte göra som pappa som lämnade mamma. Han brann för jobbet mer än henne. När jag höll på med projektet så kunde jag inte vara med min flickvän så mycket som jag hade velat. Jag vill inte att jobbet ska ta så mycket tid att det sliter på vår relation. Och det är då jag tänker att jag ska bli ingenjör i stället.

Hur man ska vara som kille är inget som de här killarna diskuterar med sina kompisar.

– Det är väldigt synd om det ska finnas manliga normer som håller en tillbaka från den man vill vara. Att sitta och gorma och tycka om öl – det är väl så den klassiska bilden av manlighet, säger Jesper.

Alfons tycker att det har sina fördelar att vara kille.

– Det som anses manligt kanske jag till och med ser i mig själv. Det som mannen kan förväntas ha ansvar för har jag väldigt bra koll på, bilar och teknik till exempel.

Alfons vill jobba inom bilbranschen. Han började övningsköra tidigt och planerar att ta körkort om inte på sin 18-årsdag så i alla fall inte långt därefter. Jesper har valt att vänta med körkort.

– Jag försöker skaka av mig förväntningar. Känner jag att det är något jag inte vill göra så gör jag det inte, även om det anses omanligt av andra. Jag kan stå på mig bättre nu.

Ingen av killarna tror att förväntningarna på en kille förändrats så förfärligt mycket jämfört med när deras pappor var unga. Alfons säger att han är en avbild av sin pappa, både vad gäller utseende och beteende.

– Jag gör liknande grejer och har liknande intressen, motor och teknik. Och vi har samma sätt att prata, använder slangord för skojs skull. Våra pappor kunde inte göra en bråkdel av vad vi kan göra i dag, men jag tror att det mesta är likadant. På den tiden skulle man ha snygg frisyr och skjorta, vara stilig och ha moppe.

Även Jesper delar intressen med sin pappa, som fotografi och sport.

– Det skiljer sig nog lite, man skulle se snygg ut då också men det var nog inte lika fåfängt som det är i dag.

Grooming, skönhetsvård för män, var ett okänt begrepp när deras pappor var unga, men Jesper ser snarast det ökade intresset för mäns utseende som en positiv förändring. Han tycker att det är kul med mode, medan Linus låter sina modeintresserade storasystrar förse honom med kläder till födelsedagar och jular.

En sak de däremot tror har ändrats sedan deras pappor var tonåringar är att det i dag är vanligt att killar har tjejkompisar som de umgås med och pratar förtroligt med utan att vara tillsammans.

– Förr var det nog mer killgäng som träffade tjejgäng och umgicks på det viset. Jag tror att vi har lärt oss umgås med tjejer från att vi är små. Det är mycket öppnare i dag, man kan umgås med vem man vill, säger Jesper.

Kanske är också killar öppnare mot varandra än vad de var förr.

– Är det en kille man är riktigt sammansvetsad med kan man snacka om allting. Men tjejer är kanske bättre på att läsa av och lite mer intresserade av att fråga hur man mår. Det tar sig kanske mer tid att tänka och granska, säger Alfons.