– Mattias tycker mer om att ha det rent och snyggt omkring sig. Men jag tycker om att tvätta och laga mat, så då gör jag det. I slutändan tror jag att vi gör det som ligger oss närmast och det blir nog rätt jämlikt, säger Albert om sitt och pojkvännen Mattias förhållande.
När Grekland vann schlagerfestivalen i våras väckte Albert sin pojkvän Mattias och friade till honom. Om en månad väntar bröllop med pompa och ståt. Men trots att de väljer det mest konventionella av alla konventionella sätt att visa sin kärlek på, så återkommer Albert till att frånvaron av villa-Volvo-vovve-pressen är den största fördelen med att bryta mot parlivets heteronorm.
- Om man väl har blivit bög eller flata så tror jag att det är lättare att göra livsval och karriärval. För det finns ingen stereotyp väg att gå. Man har redan brutit sig loss och sagt att så här är jag. Då lägger sig inte föräldrar, släkt och vänner i vad man ska göra sedan.
Men med friheten att utforma livet som man vill kommer också en större press på att verkligen välja rätt. Det gäller både val av partner och hur man ska utforma samlivet. Till skillnad från i heterosexuella
förhållanden går det inte att skylla på ”män är från Mars, kvinnor är från Venus”-resonemanget när konflikter uppstår i samlivet.
- Jag tror att många heterosexuella inte tänker lika mycket på vem de väljer som partner. Det behöver inte vara lika bra för att de ska vara ihop, de har överseende med en massa saker bara för att de är en man och en kvinna. ”Vi är olika, för han är ju kille” eller ”hon är tjej, du vet hur tjejer är”. Så är det inte när två bögar eller flator blir kära. Då finns inte den ursäkten. Vi ska förstå varandra. Det gör det svårare att hitta rätt.
Som många homosexuella upplever han det som att han sa tack och hej till sina föräldrars förhoppningar på kommande livspartner när han kom ut. Huruvida Albert har träffat någon eller ej har inte varit släktens stora samtalsämne.
- Det har verkligen varit för min egen skull som jag har träffat Mattias, inte för någon annans.
Några sekunder senare tar han halvt om halvt tillbaka det han sagt. Drömmen om tvåsamhet är stark och en norm även i hans liv.
Albert träffade Mattias för drygt två år sedan. För ett och ett halvt år sedan flyttade han in i Mattias lilla etta och den andra september väntar bröllop. De har redan börjat prata så smått om barn. På ytan är det en rätt stereotyp utveckling.
- Det är många som säger att heteropar skaffar barn, Volvo och radhus när förhållandet börjar bli dåligt. Att man skaffar något mer bara för att hålla ihop. Men det är ju inte helt fel. Jag tror att man måste bestämma sig för vissa saker, ”commita” sig.
Nackdelarna med att leva med någon av samma kön har Albert tacklat ända sedan han kom ut. Omgivningens avståndstagande följer honom genom livet och är något han ofta återkommer till i samtalet. Det påverkar hur han och hans pojkvän förhåller sig till varandra och får dem att släppa varandras händer när de ser en läskig man på gatan.
- All offentlig närhet blir ett ställningstagande, det finns i huvudet hela tiden. Om jag pussar Mattias utanför Gallerian, så är jag plågsamt medveten om vad jag gör.
När han var yngre smög sig omvärldens fördömanden in även i sängkammaren.
- Jag kämpade med bilden av att vara äcklig. Att det vi höll på med inte var riktigt rätt, jag kunde inte koncentrera mig på att njuta.
I dag tycker han att utanförskapet huvudsakligen har positiva effekter på samlivet. Vem som gör vad i vardagslivet följer inte några cementerade mönster och den roll han har själv ser han som sprungen ur sina egna intressen. Några förhandlingar om uppdelningen av hushållsarbetet har hittills inte behövts.
- Ingen av oss tycker om att meka med bilen. Men det är Mattias bil, och nu när saker måste fixas med den så är det han som gör det.
- Men det är ju inte så att han får några extrapoäng för det, lägger han snabbt till.
Statistiken säger att arbetsfördelningen i hemmet följer ett svårruckat mönster i heterosexuella familjer. Sociologen Mikael Nordenmark konstaterar i sin bok Arbetsliv, familjeliv och kön att det krävs att kvinnan ska arbeta och mannen vara arbetslös för att det ska bli en hyfsat jämn uppdelning av hushållsarbetet. Enligt ekonomen Lisa Giddings tenderar arbetsfördelningen att bli jämnare när kön inte är den stora vattendelaren i ett förhållande.
- Mattias tycker mer om att ha det rent och snyggt omkring sig. Det är förstås en klassisk kvinnofälla att han alltid hinner städa innan jag reagerar på att det är stökigt. Men jag tycker om att tvätta och laga mat, så då gör jag det. I slutändan tror jag att vi gör det som ligger oss närmast och det blir nog rätt jämlikt.
Att rollerna inte är givna innebär inte att de alltid är jämbördiga, att den enas syssla och ord alltid väger lika tungt som den andras. Enligt Albert lägger Mattias ned mer tid på sitt arbete som arkitekt.
- Han har egen firma och då blir det lite viktigare. Det tycker till och med jag. Det är han som investerar saker i den och det är han som förlorar om det inte görs.
Albert lutar sig tillbaka och tvekar innan han fortsätter.
- Jag tycker det är jobbigt att bo ihop med någon som jobbar jämt. Då kan man känna sig som en
Julianne Moore-karaktär. Man står där med middagen färdig. Så kallnar den och man går och lägger sig med migrän. Ja, du vet.
I alla förhållanden finns det egenskaper som prioriteras högre än andra. Albert menar att vissa traditionellt kvinnliga egenskaper är högstatus i hans och Mattias förhållande.
- Som att prata känslor. Den som sluter sig är den som är dum. Det tycker jag är skönt - att prata om saker och inte bara gå hem och muttra och stänga igen.
När barn kommer på tal tar Albert återigen upp frånvaron av förväntningar som något positivt. Får han några frågor om barn handlar de oftast om hur det skulle gå till rent tekniskt att skaffa barn som bög. Ingen förutsätter att han och Mattias ska ha barn. Och även dem emellan handlar funderingarna på barn snarare om ”om” än ”när”. Ingen av dem förutsätter att de ska ha barn. Och i det tycker Albert att de har en större frihet än många heterosexuella vänner.
- Som bög är jag ursäktad och det kan vara ganska skönt att gömma sig bakom det. Jag tror att det
är många heterosexuella som inte vill ha barn. Men det förväntas så otroligt mycket av dem att det inte ens är något de reflekterar över. Men om de var i min sits att det fanns ett val, så tror jag att de skulle tycka att det var ganska skönt.
Är det en kamp mot samhället att få skaffa barn?
- Det känns mer som en kamp med mig själv, när det bara är på idéstadiet. Ska vi skapa barn på ett sätt som inte är naturligt? Vi kan ju inte glömma en kondom och så blir det ett barn, utan vi måste hitta en mamma eller ett annat par. Sedan måste vi vara på en toalett och gegga och springa iväg med en burk. Och de måste ha en liten anordning.
Samtidigt drömmer han ibland om barn. En föreställning han har är att han kommer att bli en alldeles för självupptagen vuxen, om han aldrig behöver ta fullt ansvar för andra små individer. Om han och Mattias blir pappor tror han att de skulle spela olika roller, att skillnader som inte är så tydliga i dag skulle förstärkas.
- Han skulle kanske bli en lugn och förståndig pappa
som man kan prata ekonomi med. Jag är den man skulle prata känslor med. Det kanske skulle bli så, för vi är ju olika.
Tror du att det betyder att barnet kommer att få en mer mångfacetterad bild av vad det är att vara pappa?
- Det har jag aldrig tänkt på. Att det skulle vara något positivt, nej, det har jag inte tänkt på. Men det ska jag göra.
Tredje koppen kaffe är tömd och utanför fönstret trotsar ett sommarregn den strålande solen. Albert ler åt symboliken.
- Och en regnbåge sprider sig över Sergels torg.
