Thomas Beatie (till höger) med hustrun Nancy och dottern Susan Juliette. I dag är han pappa till tre barn, som samtliga har burits av honom.
Foto: Hermann J. Knippertz/AP
En kortklippt mörkhårig man med några dagars skäggstubb står framför en helkroppsspegel och spänner sina biceps. Synen innehåller inte någonting utöver det vanliga bortsett från mannens mittparti. Magen har för länge sedan passerat gränsen för vad som skulle kunna uppfattas som resultatet av ett alltför vidlyftigt leverne. Mannen är uppenbarligen gravid.En man är inte någonting man föds till utan någonting man blir. Ordet "man" är en funktion av den sociala konstruktionen av kön.
– Jag har förlorat muskelmassa och min röst har gått upp en oktav, säger han och tillägger skrattande:
– Men efter graviditeten kommer jag att bänkpressa mig tillbaka till min vanliga storlek på nolltid.
Hans namn är Thomas Beatie och sekvensen kommer från ett inslag som den amerikanska tv-kanalen ABC gjort om honom, döpt till ”Journey of a pregnant man”. Journalisten Barbara Walters står för intervjuerna och hennes frågor ackompanjeras av ett förfärat ansiktsuttryck som förefaller förstärkas vid varje svar.
– Du väcker anstöt hos många människor, säger hon.
– Varför? undrar Thomas.
– Här ser man någon med skägg och mustasch och ärr under brösten. Som är gravid. Det är en anstötlig bild Thomas, svarar Barbara Walters.
– Jag tror att många är ovana vid att se en bild av en gravid man. Det får dem att tänka efter.
– Men Thomas, vad är då en man?
Barbara Walters fråga låter vi vara hängande en stund.
Thomas Beatie kommer att vara en av måndagens invigningstalare till årets Pridefestival i Stockholm. Han är både nervös och förväntansfull och lycklig över att få uppleva alltsammans med sin familj.
– En anledning till att jag kommer är att transsexuellas rättigheter är begränsade i Sverige. Jag har kunnat skaffa barn på biologisk väg efter mina könskorrigerande operationer, den rättigheten finns inte i Sverige, skriver han i en exklusiv mejlintervju som han gör med SvD före festivalen.
I ”Lagen om fastställelse av könstillhörighet i vissa fall (1972:119)” regleras under vilka förutsättningar könskorrigering får ske i vårt land. Av lagen framgår att för att få genomgå ett könsbyte måste man vara svensk medborgare, ogift, över 18 år och steriliserad eller av annan orsak sakna fortplantningsförmåga.
I USA finns ingen lag som säger att en man inte får bli gravid. Thomas valde således att behålla sina äggstockar och sin livmoder när han 2002 genomgick sitt könsbyte. I en essä publicerad i tidskriften The Advocate i april 2008 skriver han: ”att vilja ha ett biologiskt barn är varken ett manligt eller kvinnligt begär, utan ett mänskligt”.
Thomas hustru Nancy kunde inte tillfredsställa detta begär eftersom hon opererat bort sin livmoder på grund av sjukdom. Lotten föll alltså på Thomas.
Den 29 juni 2008 födde han alltså sitt och Nancys första barn, Susan. September året därpå kom Austin och i juli 2010 såg Jensen dagens ljus. Tre barn på tre år, födda av sin far. Juridiskt sett var Thomas en man under sina graviditeter – det står att läsa på alltifrån hans pass till hans födelsebevis. Men vägen till att kunna skaffa barn på biologisk väg var lång och kostsam. Nio doktorer avstod från att hjälpa paret Beatie, bland annat genom att hänvisa till sin religiösa övertygelse. Till slut tog Thomas och Nancy saken i egna händer. Thomas slutade att ta det manliga könshormonet testosteron för att åter börja menstruera. De köpte sperma på nätet och Nancy inseminerade sedan sin man med en spruta köpt i en husdjursaffär.
Men vad är då en man enligt Thomas, för att återgå till Barbara Walters fråga.
– En man är inte någonting man föds till utan någonting man blir. Ordet ”man” är en funktion av den sociala konstruktionen av kön.
Men det är självklart för många att en man inte föder barn eftersom män saknar de organ som möjliggör detta.
– Det är inte mitt jobb att utbilda människor, men ett ovedersägligt faktum är följande: jag är enligt amerikansk lag man. Jag är också Nancys make och far till mina barn. Statens juridiska fastslående av detta triumferar över alla som säger att jag inte är en man. Sedan är det så att det finns djur av hankön som föder barn. Det finns djur som går från ett kön till ett annat. Varför skulle inte människan kunna göra samma sak?
Kritiker mernar att Thomas inte har gått hela vägen i sitt könsbyte genom att behålla sina kvinnliga reproduktionsorgan och avstå från falloplastik, där man tar hud från ett område på kroppen och skapar en konstgjord penis. Som svar på detta förklarar han att en kvinnas klitoris växer när man tar testosteron och blir mer lik ett manligt könsorgan. Detta är emellertid inte heller vad som gör en människa till en man enligt honom.
– Jag är inte en halv man. Jag har en solid manlig könsidentitet och ingen åsikt kan ändra på det. Att behålla mina reproduktionsorgan var ett sätt att skaffa en familj. Att ta bort dem hade berövat mig den familj jag har i dag. Folk kan tycka vad de vill – det förändrar inte min juridiska status som man eller min upplevelse av att vara det. Det förändrar inte vår familjestruktur.
En vanlig invändning mot att transsexuella män ska få bli gravida är att barnen kommer att lida i framtiden. Thomas har självklart funderat över hur han ska behandla ämnet när barnen blivit större. Susan, som har fyllt tre år, har precis börjat begripa abstrakta begrepp såsom döden och födseln. Just nu läser de en bok för henne som heter ”Mr. Seahorse”. Den är skriven av Eric Carle och handlar om en hansjöhäst som föder barn och åker runt i oceanen och träffar andra hansjöhästar vilka också bär på sina barn.
– När barnen blir äldre kommer vi att förklara i större detalj hur allt har gått till, säger Thomas.
Eventuell framtida mobbning skulle inte komma som någon överraskning. Thomas säger att barn retas för alla möjliga löjliga orsaker – han blev själv utsatt för att hans föräldrar hade olika etnicitet.
– Men det var inte en anledning för dem att inte skaffa barn. Allt Nancy och jag kan göra är att lära våra barn medkänsla och förståelse och respekt för olika människor och hoppas att andra föräldrar är ansvarsfulla nog att göra samma sak.
Tror du att män som föder barn kommer att bli vanligare i framtiden?
– Jag vet att de redan har blivit det. Efter att ha fött barn har jag blivit kontaktad av dussintalet transmän som har uttryckt en önskan om att föda barn själva. Några har nyligen gjort det. Jag hoppas att transsexuella män förstår att det inte är någonting som nödvändigtvis måste avskrivas bara för att de redan genomgått sitt könsbyte. Jag hoppas också att länder över hela världen rättar till lagar så att transpersoner kan behålla sina reproduktionsrättigheter.
Hur tror du att framtidens man kommer att se ut?
– Det kommer att finnas ett brett spektrum, vilket det alltid gjort, men i framtiden med ännu mer färger. Kanske kommer vi att kunna sluta bedöma kön efter privata delar och fokusera mer på hur folk vill uppfattas och leva sina liv.
Men kön verkar fortfarande mest bedömas efter vilket könsorgan man föds med. I en scen ur ”Journey of a pregnant man” lyssnar Thomas på meddelanden inspelade på sin telefonsvarare. En arg person skriker bland annat att han inte är en man, utan ett ”det”. Detta hör inte till ovanligheterna. Thomas och hustrun Nancy har upprepade gånger utsatts för anonyma mordhot via telefon, brev och epost. Människor har till och med förbannat deras barn. Thomas berättar att den gemensamma nämnaren för alla kritiker är att de är frustrerade och förbannade för att han och hans familj inte passar in i deras världsbild.
– Jag kan förstå att vissa människor känner obehag inför hur jag lever mitt liv. Uppfattningen om kön och genus är väldigt rigid inom vissa specifika kulturer. Jag valde att bli gravid medan jag identifierade mig som man, vilket till och med fick många transsexuella att känna sig obekväma.
Thomas är djupt besviken över hur han och hans familj har blivit behandlade av HBT-rörelsen i USA. De stora organisationerna attackerade honom och teg när media fortsatte att trakassera familjen. Anledningen var att de trodde att HBT-rörelsen skulle ta skada av deras berättelse, att gemene man skulle bli för förvirrad av hela historien. På många transforum på nätet ignorerade man till och med Thomas manliga könsidentitet.
– Jag skulle säga att den amerikanska HBT-rörelsen har varit mina hårdaste kritiker. Det gör mig fortfarande väldigt ledsen.
