Träna? Nej, sådana banaliteter håller inte killarna i korplaget Munkarna på med. Att jogga igång eller tänja muskler före spel finns inte heller på kartan.
- Full värme i bilen på väg till matchen räcker som uppmjukning för oss, säger lagledaren Per-Ola Mellström och skrattar gott.
Varje torsdagskväll under den varmare säsongen är det fotbollsmatch. På vintern lirar Munkarna hockeybockey. Den här gången ses killarna på Vårbacka idrottsplan en sval men solig majkväll. Dammet yr på planen medan matcherna avlöser varandra.
Munkarna möter Segeltorps hockeyjuniorer. Det ena laget består av synnerligen vältränade 20-åringar. De grönklädda Munkarna från Huddinge med omnejd varierar i både ålder och form. Ska de vinna blir det på erfarenhet. De unga killarna är ju hockeylirare, så chansen finns.
- Anfall i flock är vår taktik. De här grabbarna orkar ju inte så mycket, säger Per-Ola Mellström, fortfarande med ett stort leende.

När de grönblänkande grabbarna kör igång ser det ändå lovande ut. Och Munkarnas målvakt håller nollan ett bra tag.
Vid sidan av planen står Anders Schieche, Tommy Sterling och Thomas Hugosson. De vrålar ut goda råd och hjälper killarna att hitta luckor i spelet. Viktigast är förstås att göra vågen när det blir mål. De tre 49-åringarna har varit med i Munkarna sedan 1970-talet, men numera hindrar skador dem från att delta. Men de sviker inte fotbollskompisarna för det.

Ett av dagens samtalsämnen vid sidan av plan är hur veteranlagen uppför sig mot domarna. Det kan gå ruggigt hett till och domarna blir utskällda efter noter också på korplagens matcher. Följden blir att det kan vara svårt att få tag i folk som vill döma matcherna. Kenny Johansson som basar för alla korplag i Huddinge Botkyrka tittar förbi och kollar läget för Munkarna. Han får frågan om domarbråken är en avigsida av manlig vänskap.
- Vår målsättning inom Korpen är helt klart att alla ska vara polare före och efter matchen, säger han.
För det mesta går det lugnt till. Det är de gamla tävlingsspelarna som står för de starkaste känslorna. Många har hittat nära vänner i sina korplag och de skulle aldrig komma på tanken att gå med i ett annat lag. Så är det för Thomas Hugosson och Anders Schieche. De har känt varandra sedan de var 7 år gamla. Tommy Sterling kom in i gänget något senare (”han hade ju en snygg syrra, så han fick vara med”, lyder den blixtsnabba kommentaren). De är nära vänner och umgås även när de inte kollar på matcherna tillsammmans.
- Du vet, det tar fem minuter med de här killarna och sen är man tillbaka där man var i 15-20-årsåldern, säger Thomas och pekar på Anders och Tommy.
- Om man skulle vara annorlunda någon gång säger de till en, säger Anders.
De tre umgås mycket och gärna, åker skidor tillsammans, frossar i sportsnack och gillar att hitta på olika upptåg. För tre veckor sen träffades de Huddinge simhall och roade sig med att tävla i rutschkaneåkning, att sänka flytsaker fortast och andra lekfullheter.
- Vi var ett gäng med bara killar mellan 35 och 49 som roade oss i badhuset, berättar Tommy.

Hade det varit lika roligt om era fruar och flickvänner varit med?
- Ja, jo ... visst hade det varit roligt, men det är ändå något visst med att bara vara killar, säger Tommy.

Vad är det som är speciellt med att bara vara killar?
- Lite råare tongångar, säger Anders.
- Man kan få prata hur länge som helst om sina intressen utan kommentarer, säger Tommy. Då blir det mycket fotboll, motorcyklar.
- Och bilar och golf, fyller Thomas i. Vi kan snacka golf i två timmar utan problem.
De är också överens om att allt blir ”lite mer uppstyrt” om kvinnorna är med. Inte för att killarna ogillar ordning och reda, men när det bara är män blir det mer spontant, tycker de. Finns det mat så käkar man, finns det ingen mat låter man bli. Ingen retar upp sig på att andra inte har tänkt ut allting i förväg.

När Munkarna avverkat sina två gånger 20 minuters spel stannar de kvar en stund för att prata om hur manlig vänskap kan se ut i ett idrottslag.
Det är förstås inte alla i laget som är nära vänner. För vissa är fotbollsmatcherna mest ett tillfälle att röra på sig en gång i veckan. Andra har hittat sin bästis här eller tagit med polaren till Munkarna. Laget förändras också från säsong till säsong och icke minst från match till match.
- En av killarna är i Göteborg i kväll till exempel. Men det var väl lika bra det, säger Per-Ola Mellström. Han gjorde ju självmål i förra matchen.
Lagledaren tillägger att han givetvis är välkommen tillbaka i nästa tävling. Ingen i laget sätter matcherna i första rummet. Jobbet går alltid före. Och familjen, för dem som har det.
Den äldsta aktiva spelaren är 59 år.
- Han är överläkare på Huddinge sjukhus. Det är stor spännvidd mellan yrkeskategorier och åldrar. De yngsta i laget är 20-22 år gamla, säger Per-Ola.
Medelåldern och civilstatusen hos spelarna varierar också från match till match beroende på vilka som deltar.
- Jargongen i gänget beror på hur många som är singlar, säger Magnus Ringström.
I kväll är det bara två av elva som är singlar och närvaron av en kvinnlig journalist gör väl att tonen blir mera hjärtlig än rå.
En av killarna har ”gift sig” in i laget. Per-Ola Mellström har sin svärson på plan i kväll.
- Jo, när äldsta dottern kom hem med en karl så kollade man ju upp fotbollskunskaperna, säger han.

Stefan Lindqvist fick godkänt både som fotbollsspelare och som make till dottern. Han gör dessutom bra ifrån sig på Vårbacka IP i kväll. I halvlek efter 20 minuters spel leder de lite tyngre Munkarna oväntat över de kvicka 20-åringarna i Segeltorps hockeyjuniorer.
Stefan har en av sina bästa kompisar i laget. Lars Hansson var best man på hans bröllop. De delar många intressen, lyssnar gärna på musik och fikar ihop. Men intima detaljer om sina parförhållanden går de ogärna in på.
- Det är lite knepigt eftersom hans tjej är min frus bästa vän, säger Stefan. Allt jag säger till ”Laban” får Anna reda på.
Killarna i laget är överens om att man kan komma varandra nära inpå livet om man inte är så många som ses samtidigt.
- När man är tre-fyra stycken kan man snacka
mer intimt och utan rädsla att det går vidare, säger Magnus.
- Ja, ska det vara seriöst ska man inte vara mer än tre, säger Stefan.
- Du menar klockan 3, va? skrockar någon.

Thomas vill hålla kvar diskussionen kring hur killar snackar med varandra.
- Vi är otränade på att prata känslor, säger han.
- Äsch, man behöver väl inte dryfta hur man mår hela tiden, säger Stefan. Man känner inte behov av det.
- Omtanken finns där i alla fall, säger Thomas.
Det märkte inte minst Anders när han skilde sig.
- Då fick jag mycket stöd från framför allt Thomas och Tommy, säger Anders.
49-åringarna Anders, Thomas och Tommy har en lite annorlunda syn på vänskapen än de yngre killarna. De värderar de gamla vännerna, som känner en väl, högt. Livet innehåller jobbiga perioder, icke minst efter 30.
- Många saker har hänt och jag vet att jag alltid kan gå till de här killarna, säger Anders.
- Visst måste vi erkänna att vi är dåliga på att visa känslor. Män gör ju inte det. Det förväntas inte av oss, säger Thomas.

Lojaliteten i laget är stark. Många är uppväxta i Huddingetrakten och bor kvar där. Man byter inte lag och som polare är man alltid beredd att ställa upp när det händer något. Man kan lita på en korpkompis. Men det är sällan man frågar, på djupet, hur någon mår.
- Killar är nog barnsligare. De förändrar sig inte så mycket, säger Lars.
Matcherna fortsätter i majkvällen på Vårbacka idrottsplan. Munkarna börjar frysa. Det är dags att lämna över de blankgröna tröjorna till lagledaren som ”har äran att tvätta dem”.
Men hur gick det i matchen då? Jodå, Erfarenheten vann oväntat över Ungdomen med 4-1.