Jag är inte emot barn, om man nu kan vara det, men jag är inte intresserad av dem och de är inte så intresserade av mig.

När arbetskamrater går igång med sitt barnprat; en aldrig sinande flod av dråpliga saker som småbarnen sagt, stolta rapporter om fotbolls- och skolframgångar eller problem att hitta vinteroverall i rätt storlek så brukar Tommy resa sig och gå.

– Jag har inget att tillföra och är inte heller intresserad. Skulle jag öppna munnen i det läget och ha någon åsikt om barnuppfostran får jag nästan alltid höra att jag inte kan veta eftersom jag inte har barn. Det tycker jag är en lite märklig inställning, ingen kräver exempelvis att man själv ska idrotta för att få uttala sig om idrott.

Tommy har aldrig velat ha barn, aldrig tänkt ”henne vill jag ha barn med” eller längtat efter att hålla en alldeles egen bebis i sina armar.

– Jag är inte emot barn, om man nu kan vara det, men jag är inte intresserad av dem och de är inte så intresserade av mig om jag ska vara ärlig. Kompisars barn som man träffar är väl roliga, men jag är inte direkt först fram och plockar upp dem.

2009 var 13 procent av de 45-åriga kvinnorna barnlösa och 22 procent av de 45-åriga männen. Tommy tycker att det är intressant att många kvinnor väljer att skaffa barn med någon som redan har barn, i stället för någon barnlös, med tanke på alla konflikter som kan uppstå i en styvfamilj.

– Det är lätt att bli cynisk över de siffrorna. Anta hypotetiskt att jag om 20 år vill skaffa barn, då vill det till att jag är rik och har en snygg bil. Du ser inga fattiga 60-åringar med en 35-årig fru bredvid sig.

Från början var det inget uttalat beslut att inte skaffa barn. Tommy växte upp i Växjö där många kompisar blev föräldrar tidigt. Själv började han plugga när han var 23 år och var klar som 28-åring. När han var 30 år flyttade han till Stockholm.

– Jag har alltid varit lite sökande och har rest i 70 länder med min ryggsäck. Det är nog mycket frihetsaspekten som gör att jag inte vill ta på mig ett sådant åtagande som att ha barn, jag vill ha möjligheten att kunna byta miljö. Skaffa barn är det enda man inte kan ångra, det går inte att backa, säger Tommy.

Anledningen till att han ställde upp på den här intervjun är för att han vill nyansera bilden att alla barnlösa egentligen vill ha barn, men inte lyckats träffa någon att skaffa barn med. Tommy är högavlönad och vältränad, har flickvän som han är särbo med sedan fem år, har många vänner och ett intressant jobb som skolexpert.

När Tommy är bortbjuden på middag eller bröllop kommer nästan alltid frågan ”har du barn?”.

– Jag vet inte riktigt om jag ska riskera att förstöra festen med att ta en seriös diskussion om barnafödande eller om jag bara ska svara ”nej, tyvärr” och bli av med konflikten. Men säger man ”nej, tyvärr” ber man om ursäkt för att man inte har skaffat barn och osynliggjort alla som faktiskt inte vill ha barn.

Han kan tycka att människor ibland blir lite oförskämda i sina frågor. De kan ju faktiskt inte veta om han eller hans partner inte kan få barn eller av andra skäl inte vill ha barn. Han skulle uppskatta lite större hänsynstagande.

Tommys särbo vill inte heller ha barn, men han har tidigare varit tillsammans med kvinnor som velat ha barn. Han brukar deklarera tydligt att han inte vill ha barn, i andra fall har förhållandet tagit slut innan frågan ställts på sin spets.

Han tror att pressen på kvinnor som inte vill ha barn är större än på män. När han är på middag tillsammans med sin flickvän handlar frågorna inte om, utan när de ska skaffa barn. Det har hänt att de tackat nej till middagar för att slippa diskussionen.

Det som är största vinsten med att inte ha barn, menar Tommy, är att slippa vara familjeförsörjare. Tack vare det har han vågat säga upp sig från ett jobb där han inte trivdes, trots att han inte hade något nytt. Han kan välja fritt var i landet han vill jobba eller om han vill ut och resa.

– Jag får inte bli lat, det är den där lilla piskan som driver mig. Jag har en skyldighet att utnyttja tiden som jag faktiskt ger mig själv.

När Tommys vänner berättar hur de utvecklas och växer som människor genom att bli föräldrar, så är det inget han ifrågasätter.

– Men jag känner att också jag växer som människa, men på mitt sätt, genom att bevaka de intressen jag har. Det är viktigt för mig att hålla mig i god trim, att må bra fysiskt, gå på konserter och bio. Min flickvän och jag tömmer tablåerna, vi är lite cineaster båda två. Jag kan ha massor med lata dagar, men också tycka att det kul att ta en universitetskurs så att jag inte fastnar.

Även småbarnsföräldrar kan resa, plugga, träna och gå på bio, om än inte i samma omfattning som dem som inte har barn. Men den invändningen biter inte riktigt på Tommy.

– Det beror på hur man lägger upp det. Om jag ska få ut mina vänner som har barn så får man i de flesta fall planera något gudomligt mycket. Men jag försöker möta upp när de kan träffas, eftersom jag vet att de har svårare att ses. Det är ju fortfarande kul att ses trots att vi har gjort olika val i livet.

”Det mest fantastiska som hänt mig är mina barn”, är en inte ovanlig kommentar från föräldrar.

– Jamen det hoppas jag. En mamma eller pappa som inte tycker att barnen är det mest fantastiska vill jag ha ett seriöst snack med. Men lika lite som jag kan sätta mig in i deras situation, kan de sätta sig in i min. Jag tjänar bra och kan lägga pengarna på mig och vad jag vill. Om jag träffar någon som har barn i 15-årsåldern så tänker jag på hur olika våra liv har varit.

Tommy har växt upp som enda barnet med sin mamma. Föräldrarna separerade när han var liten. Redan som fyraåring fick han nyckel för att gå hem själv från dagmamman i väntan på att mamma skulle hem. Det låter lite tufft, men Tommy säger att han haft en fantastisk barndom. När han var fem flyttade mamman ihop med en ny man som blev Tommys styvpappa.

– Mamma och jag har ganska kort stubin och under mina tonår flög vi i luven på varandra dagligdags. Min styvpappa var alltid tålmodig, hann alltid med och var aldrig stressad. Han har alltid varit en helt perfekt styvpappa.

Både Tommys mamma och styvfar orienterade och styvpappan blev en förebild när det gällde att jobba ideellt i föreningslivet. Tommy kom även bra överens med sin biologiska pappa och hans nya fru, även om de inte sågs så ofta.

– Som tonåring började jag känna att jag hade fyra föräldrar, två hemma och två andra, och såg bara fördelar med det.

Att själv bli styvfar har däremot inte föresvävat honom. Han ser ingen framtid med en kvinna som har små barn. Tonåringar vore en annan sak, han tycker att det är kul att prata med ungdomar efter åren som gymnasielärare.

I takt med att samhället blir mer tillåtande tror Tommy att den grupp som aktivt väljer att inte skaffa barn kommer att öka, om än inte så mycket. Men samtidigt tror han att det blir fler barn i de familjer som väljer att skaffa barn.

– Barn är statusgivare. Får du två barn så motsvarar du normen och är okej. Har du tre eller fyra så signalerar det ett ekonomiskt oberoende.