– Jag har föreläst om jämställdhetspedagogik sedan 1997 och de senaste åren har intresset ökat lavinartat. Även om det fortfarande finns mycket okunskap och rädsla, märker jag en mer uppriktig vilja bland förskolepersonalen att förändra verksamheten. Allt fler börjar nog inse vinsterna, säger Kajsa Wahlström, jämställdhetskonsult och en av pionjärerna inom svensk genuspedagogik.

Hon får medhåll av Kristina Henkel. Sedan fyra år tillbaka utbildar hon förskole- och skolpersonal i praktiskt jämställdhetsarbete i sitt företag Jämställt.se.
– Intresset för de här frågorna har absolut ökat. Här i Stockholm är det ofta föräldrarna som sätter press på förskolan och vill att de ska börja jobba med jämställdhet, säger hon.

– Barn och könsroller diskuteras ju över huvud taget mer i samhället i dag. Ett tydligt exempel på det är att till och med Kapp­Ahl inför unisexkläder för barn.

Att förskolan dyker upp i jämställdhetsdebatten är dock inget nytt. Under parollen ”Ropen skalla, daghem åt alla” sågs utbyggnaden av förskolan som ett jämställdhetsprojekt redan under 1970-talet. För att kvinnorna skulle kunna ta steget ut på arbetsmarknaden krävdes att någon tog hand om barnen.

I dag har förskolan återigen hamnat på agendan – fast på lite andra grunder. Jämställdheten är inte längre ett frigörelseprojekt som pågår utanför förskolan, utan något som knackar på dörren och vill in i själva barnverksamheten.

För att få fart på jämställdhetsarbetet avsatte förra regeringen pengar för att utbilda minst en genuspedagog i varje kommun. I dag har dock bara 138 av landets kommuner tillgång till en sådan.
– Tyvärr visar i princip all forskning att förskolan snarare förstärker könsrollerna bland barnen än motverkar dem. ­Huvudproblemet är att det saknas kunskap om de här frågorna. Det behövs bland annat mer genus­tänkande i lärarutbildningen, säger Tomas Wetterberg, sekreterare för Delegation för jämställdhet i förskolan, som lade fram sitt slutbetänkande förra året.

Men varför har inte förskolans jämställdhetsarbete dragit igång på allvar förrän nu? Målen har ju funnits i läroplanen i snart tio år.
– Det här kvalitetsarbetet handlar så mycket om pedagogens eget förhållningssätt, vilket kan vara svårt att få syn på själv. Dessutom finns det en massa fördomar kring jämställdhetspedagogik, vilket gör att man som personalgrupp måste vara ganska stark för att kunna hantera föräldrarnas reaktioner, konstaterar Marie Sedvall-Bergsten, undervisningsråd på Myndigheten för skolutveckling.

Anna Lagerblad
08-13 51 65, anna.lagerblad@svd.se