Visst finns det hos män både en aggressivitet som är medfödd och ligger i generna och en som är en inlärd, förvärvad social attityd.
För många år sedan och när flickor hälsade på mig i mitt studentrum brukade jag emellanåt stillsamt upplysa dem att ”jag är dubbelt så tung och tre gånger så stark som du”. Påståendet var nog ganska sant – på den tiden var jag som det heter en vältränad yngling och dessutom uppfylld av naturligt testosteron. Ett biologiskt beteende eller en olämplig social attityd? Numera lutar jag nog åt det senare.
Å andra sidan:
Män är djur – precis som kvinnor. Hur gör då andra djur? Se på tjurfäktningar, på tuppfäktningar, på hundkamper. Det är inte kor, hönor och tikar som uppträder – och det är givetvis ingen slump. Olika medfödda fysiska förutsättningar och nedärvda anlag skapar ett biologiskt beteende.
Sen finns det förstås många män som är mjukisar – kanske har de blivit det på dagis och
i skolor där man inte ens får peta på varandra och där aggressionshämning är regel nummer ett. Men det är en annan historia.
PWO

Personligen tror jag inte att det ligger i mäns natur att ta till våld eller att vara aggressiva, jag tror i stället att det ligger i människans natur. Det gör kvinnor/genusfrågor/män en otjänst att förenkla problematiken på detta sätt.
Det finns lesbiska kvinnor som blir misshandlade av sina partner, det finns män som blir misshandlade av sina kvinnor. Att dessa fall är i minoritet (vad vi vet) kan bero på många saker.
Det är min fasta tro att det finns stora könsskillnader vad gäller många frågor. Men resonemanget att män av naturen är mer våldsbenägna cementerar tanken om att det inte går att göra något åt detta stora problem. Kvinnor stämplas som helgonförklarade offer.
Varken våldets eller människans natur har så enkla ansikten. Ondskan (att kunna göra sig själv och andra ont) finns inom oss, oavsett kön. Vare sig det beror på socialisering eller genetik tacklar vi detta på olika sätt.
Hanna Möllås

Jag tror att våld, ilska, är ett mänskligt drag för att kunna försvara sig och sin avkomma. Att få visa ilska och att ta till våld och få social acceptans för detta är emellertid något som endast tillåts för den manliga delen av mänskligheten. För kvinnor är ilska och våld något som samhället slår ned på brutalt redan från det att flickor är små.
Läser en underbar bok just nu, den till Augustpriset nominerade ungdomsromanen ”Tusen gånger starkare” av Christina Herrström. Denna bok handlar om hur familj, skola och samhälle effektivt skapar olika möjligheter för flickor och pojkar och hur hårt flickor döms och hur effektivt sanktionssystemet slår till om flickor går utanför de ”kvinnliga ramarna”.
Ann-Christin Kjellman

Det här är inte frågan om vad jag anser, det här är mitt liv. Jag är kvinna och är definitivt styrd av mina hormoner. Ända sedan jag var liten har jag velat föda barn.
Idag har jag fyra barn (och lika många aborter). Det finns ingenting som har gjort mig lyckligare än att vara hemma med mina bebisar och amma. Amning är den bästa drogen naturen någonsin uppfunnit. Föräldrapenning är den bästa medicinen en stark västerländsk ekonomi har skapat.
Att slippa jobba och få vara hemma i lugn och ro med mina barn är det mest tillfredsställande jag gjort. Jag har inga behov av att göra karriär, trots lång utbildning. Förresten utbildade jag mig när barnen var små så att de inte skulle behöva vara långa dagar på dagis.
Jag hatar att löneförhandla och slåss för min rätt till högre lön. Är totalt ointresserad av att bräcka någon annan eller tävla. Tycker om att dra mig undan och vara i fred när jag har mens och jag är på topp strax före ägglossning. Tycker om att vara hemma och teckna, måla, pyssla och laga mat.
Jag vet att jag är feministernas mardröm. Det gör mig inte dum i huvudet men jag är definitivt för känslig för att vara ute och slåss om fördelar eller erkännanden. Jag är så trött på att försöka göra någon karriär som jag är helt ointresserad av. Enda gången jag ”slåss” är när det gäller att försvara mina barn.
För några år sedan blev jag lämnad ensam med två av mina barn i Indien och den ena blev dödssjuk. Då slogs jag som en tokig för att hitta vård, få tag
i pengar etc. Att vara ensam kvinna i Indien är att reduceras till icke-existens. Kvinnor utan en man saknar värde helt. Det är en skrämmande upplevelse av kön och makt. För ytterst handlar det alltid om makt och jag har i hela mitt liv upplevt att det som är jag, det som är kvinna
i mig är för ömtåligt för att klara av villkoren i arbetslivet men starkare än den starkaste man när det väl gäller. Då smiter ju ofta männen.
Det som är min kvinnlighet är skrämmande och lockande på samma gång. För i botten av oss alla vilar modern. Nästan alla ropar mamma när de blir riktigt rädda eller när man träffar empatistörda brottslingar eller unga värstingar finns det en enda helig punkt benämnd: ”mamma”. Det är mat, överlevnad och kärlek. Sexualitet. Liv helt enkelt.
Och det spelar ingen roll hur många berg en man bestiger, det är hos en kvinna han hittar hem. Kvinnliga bergsbestigare älskar säkert adrenalinet och spänningen, kampen och utmaningen, lika mycket som manliga bergsbestigare. Frågan är om de redan är hemma. Om de klättrar tillsammans med sina män. Kanske gör det dem unika.
Jag hävdar i min bortskämda västerländska enfald att människovärdet måste utgå ifrån vem du är och hur du handlar oavsett kön. Det finns säkert många män som är lika känsliga och ointresserade av att vara ute och slåss för att få delta som jag. Precis som jag vet att det finns kvinnor som hellre gör karriär än ammar.
Kanske är det biologi, hormoner eller sociala konstruktioner – det är oväsentligt. Det finns ingen universell sanning. Men somliga av oss är mer styrda av vår biologi än andra. Det behöver inte värderas, bara accepteras.
Matilda

Det finns en fara i att socialt avköna männen. Den dag olyckan kommer blir den biologiskt drivna reaktionen så mycket kraftigare. Och ibland kanske man inte ens förstår sina reaktioner om man har lyssnat för mycket på ”sociokognitivister” och andra socialakrobater.
Adam

Samboförhållandet sprack efter fem år, med motivationen att jag är/var för snäll och inte tillräckligt dominant. Således kommer jag hädanefter att bete mig som ett praktsvin i förhållanden. ”The bad boys gets the girls” verkar gälla även i dessa dagar av emancipation och feminism.
PS. Jag är framgångsrik, välbärgad, attraktiv och vältränad som få.
Allsvenskan

Utan tvekan skulle jag välja bort en så kallad äventyrare som far till mina barn och som make. Visst är en Mount Everest-bestigare urintressant och attraktiv på en fest. Men som partner? Aldrig! Vem vill ha en man som kan tänka sig att överge sin familj? Först i år och månader av träningsklättring och förberedelser, sedan eventuellt permanent på grund av död på berget. Hur bra pappa är en sådan man?
Kvinna

Sluta att stödja dagens så kallade genusforskning. Använd gärna pengarna till att studera mäns och kvinnors beteende med realistiska utgångspunkter. Pinkers forskning ger härvidlag viktiga bidrag.
Henry

Jag blir så lycklig av omsorgsfulla, varma, kärleksfulla, ansvarstagande, riktiga män! Hurra!
Marre

Det är som så att män vill ha feminina kvinnor och kvinnor vill ha maskulina män. Det går inte att ändra på. Om en man beter sig väldigt jämställt och kastrerat kanske kvinnan dras till det på ett grunt plan, men avtänds på djupet.
Man kan ta hand om sin kvinna på andra sätt än att ”fjanta ihop” totalt, exempelvis genom att dra hem de stora sedlarna. Det är ett mycket bättre sätt att visa sin kärlek än att bara släta ut allting 50/50.
JM