Resultatet kommer från en undersökning vid institutionen för onkologi-patologi på Karolinska institutet. 431 män som fått prostatacancer och 435 friska män fick samma frågor, bland annat om sina nära relationer:
”Kan du dela dina bekymmer som rädsla för döden, ängslan, svår oro och känsla av hjälplöshet med din partner eller med någon annan?” löd en av frågorna.
- Detta gör att männen är oerhört beroende av sin partner. Av dessa slumpvis valda män var cirka 20 procent helt emotionellt isolerade, det vill säga hade ingen, varken partnern eller någon annan att dela sin rädsla och oro med, säger Asgeir Helgason, docenten i psykologi vid Karolinska institutet som varit med och gjort studien.
De flesta av männen som hade en partner ansåg sig kunna dela de svåra känslorna med dem, men inte med någon annan.
Var fjärde patient som fått diagnosen prostatacancer hade ingen alls att dela de svåra känslorna med som ett cancerbesked innebär.
- Det som skrämde oss när vi djupintervjuade männen var att det var fler med cancerdiagnos, 25 procent mot 20 procent av de friska, som helt saknade någon att dela sina bekymmer med.

För sjukvårdspersonalen innebar detta ett dystert besked om att det stöd som erbjuds patienterna inte utnyttjas eller inte når fram.
I Uppsala genomförde ett team, under ledning av sjuksköterskan Karin Eriksson, en undersökning där de ringde upp alla prostatacancerpatienter och erbjöd dem att komma till en stödgrupp. Då kom hälften.
- Det visar att behovet av stöd finns och är stort, säger Asgeir Helgason.
Sjukvården borde ändra sina rutiner för hur det psykosociala arbetet genomförs, anser Asgeir Helgason. En diagnos bör också innehålla en kallelse till psykosocial verksamhet. Alltför mycket faller annars på kvinnorna som cancerpatienterna lever tillsammans med. Och för de män som lever ensamma är problemet ännu större.
- Många män är ovana att visa svaghetstecken och stänger in sig i sig själva när de får sin diagnos, säger Asgeir Helgason.

Ytterligare ett resultat av undersökningen var att
män som är emotionellt isolerade anser sig vara tröttare, har fler symtom på utmattning och är mera fysiskt stressade än andra.