Pehr Granqvist är ansvarig för ett forskarteam som fått låna den kanadensiska ”magnethjälm” som uppmärksammats världen över för att kunna framkalla gudsupplevelser. Men här blev resultatet det motsatta.
Nej, det går inte att framkalla övernaturliga upplevelser bara genom att rikta svaga magnetfält mot hjärnan. Den enda koppling som finns mellan elektromagnetisk stimulering och känslan av en gudomlig närvaro är personligheten: Bara de som är lagda åt New Age-hållet, beskriver någon form av andlig erfarenhet efter en halvtimme i den magnethjälm som för fem år sedan blev världsberömd för att ha avskaffat Gud.
- Vissa människor kan visst få närvaro- och ut-ur-kroppen-upplevelser. Men det har ingenting med sådana magnetfält att göra, fastslår Pehr Granqvist, religionspsykolog och ansvarig för en tvärvetenskaplig studie som försökt upprepa den kanadensiska neuroteologen Michael Persingers resultat från 1990-talet.
Då rapporterade Persinger att hälften av hans försökspersoner fått ut-ur-kroppen-upplevelser eller känt en främmande närvaro när tinningloberna fått ta emot svaga elektromagnetiska mönster. Effekten var bland annat att någon tyckte sig se Jesus, någon annan Allah, en tredje kände att Maria var där
och en ateist att han var en tibetansk munk.
Men när den svenska forskargruppen skulle göra om försöket fick de inte fram något av Persingers resultat. Magnetfältens effekter på just närvaroupplevelser och mystiska erfarenheter går till och med i motsatt riktning i den svenska studien.
Hur känns det för den som först berättade om Persingers ”fascinerande serie experiment” i Sverige?
- Skönt, då behöver man inte oroa sig för att magnetfält i miljön ska framkalla övernaturliga upplevelser, svarar Dan Larhammar, professor i molekylär cellbiologi vid Uppsala universitet.
1999 blev han känd i den svenska debatten för att ha lyft fram de kontroversiella studierna från Kanada. I en essä i Svenska Dagbladet sommaren 1999 berättade han om Persingers försök och om annan forskning på vad som händer vid nära-döden- och ut-ur-kroppen-upplevelser. ”Med andra ord tycks religiösa upplevelser sakna övernaturlig grund och verkar uteslutande äga rum i enskilda personers hjärnor” slog Dan Larhammar fast och undrade:
”Ska vi fortsätta att mörda varandra på grund av hjärnspöken som påstås ha övernaturligt ursprung?”
Och på SvD insåg redaktionen det uppseendeväckande i Persingers resultat. Dåvarande chefredaktören Mats Svegfors författade själv löpsedeln den 24 juli: ”Gud finns bara i våra hjärnor”.
Så här efteråt tycker Dan Larhammar att debatten som pågick i stora delar av västvärlden blev alltför svart-vit och att bevisvärdet i Persingers försök missförståddes:
- Det går ju inte att bevisa att gudar finns eller inte finns, konstaterar han och hänvisar till hur han själv avslutade sin essä: ”Det viktigaste är att studera vad som sker i oss själva och i verkligheten runt omkring oss och sedan försöka dra de rimligaste slutsatserna av detta.”
Sagt och gjort. För några år sedan fick Dan Larhammar och en tvärvetenskapligt sammansatt grupp låna en av Persingers magnethjälmar från Kanada. Skälet till att göra om försöket var inte primärt en misstänksamhet mot hans tidigare resultat, utan att ta ett steg till: Om nu
övernaturliga upplevelser kunde framkallas i hjärnan, var exakt uppstår de då? Vad händer i huvudet? Vilka strukturer aktiveras?
Meningen var att den svenska forskargruppen skulle gå vidare och med hjärnröntgen undersöka exakt var blodflödena i hjärnan aktiveras när vi tror oss uppleva en främmande närvaro, ut-ur-kroppen-känsla eller känslan av kosmisk enhet.
Men den svenska forskargruppen hittade inga samband mellan magnetfältet och mätbara upplevelser av något övernaturligt. Ett fåtal av de svenska försökspersonerna berättade om en främmande närvaro, att känna sig som ett med världsalltet, att få barndomsminnen som vid nära-döden-upplevelser eller frigöras från sin egen kropp.
- Men deras berättelser har inget att göra med magnetfälten, fastslår Pehr Granqvist. Upplevelserna stämmer däremot med personlighetstypen.
Och den beskriver han som ”New Age-are” - sådana som är öppna för olika former av mentala tillstånd och för en uppsättning av nyandliga idéer som de lätt ”absorberas” av, som forskarna
säger. Pehr Granqvist talar också om att vara lättsuggererad.
Att sambandet mellan denna personlighetstyp och de andliga upplevelserna i magnethjälmen blev så starka överraskade inte de svenska forskarna. ”Det är helt i linje med tidigare studier”, berättar Dan Larhammar.
Däremot hade gruppen förväntat sig att magnetfälten skulle bidra till ytterligare effekter för de lättsuggererade New Age-arna.
- Men i vår studie berodde upplevelserna enbart på en suggestionseffekt, konstaterar Dan Larhammar.
Den svenska forskargruppen tror att även Persingers resultat egentligen berodde på suggestion - bland annat användes krucifix och österländsk musik innan försökspersonerna stängdes in med magnethjälmen.
- Jag tycker inte att hans försök är mer uppseendeväckande än folks andliga upplevelser efter hallucinationer och epilepsi, säger Dan Larhammar. Det finns mängder med studier som visar att övernaturliga väsen är osannolika.
Han påpekar att även droger kan framkalla den här typen av upplevelser - för att inte tala om emotionella känslostormar och psykisk stress i det vanliga livet. ”Det finns de som tillmäter även vardagliga händelser en kosmisk signifikans” påpekar han.
Hälften av försökspersonerna i den svenska studien var teologistudenter.
Kan inte en sådan grupp ha förväntningar som spelar roll för resultatet?
- Nej, säger Pehr Granqvist, det visade sig inte ha någon betydelse alls - vare sig man var kyrklig, läste mycket religiös litteratur eller var uttalat troende. Religiositet förutsade generellt inte de här upplevelserna lika starkt som New Age-mentalitet.
I sin studie slog Persinger fast att övernaturliga upplevelser med största sannolikhet bara skapas inuti hjärnan.
Hur förklarar man då de andliga erfarenheter som människor haft i årtusenden, utan att sitta i en magnethjälm?
- Persinger menar att orsaken finns i naturliga variationer i jordens eget magnetfält, förklarar Pehr Granqvist. För att argumentera för den tesen har han mätt magnetismen på många ställen där det till exempel skett väckelser eller rapporterats om starka religiösa erfarenheter.
Om det nu verkar mest sannolikt att övernaturliga upplevelser skapas i huvudet, betyder det då att Gud inte finns utanför?
- Ingen kan säga något bestämt om Guds existens utifrån vad som sker i huvudet, menar Pehr Granqvist. Hela tanken med en gud är väl att det är något immateriellt och därför inte observerbart på vetenskapligt vis.
Men Persingers resultat, som bygger på just en sådan mätning, har ju ändå haft väldigt stor genomslagskraft?
- Han har faktiskt aldrig sagt att gudar inte kan finnas utanför hjärnan. Det har blivit ett logiskt felslut i debatten, förklarar Pehr Granqvist.
Många som vill ifrågasätta de vetenskapliga försöken att framkalla religiösa upplevelser gör jämförelsen med en frukt: Bara för att man lyckas få hjärnan att framkalla smaken av till exempel ett äpple, avskaffar man inte dess existens i verkligheten. Samtidigt är det lättare att bevisa att ett äpple finns än att gudar gör det.
Därför bemöts argumentet med smaksensationerna av Dan Larhammar och andra neuroteologer som att ”hjärnan redan vet hur ett äpple smakar - alltså är det bara ett sätt att aktivera minnen”.
- Om man kan framkalla en gudsupplevelse med suggestion eller med en strömbrytare, säger Dan Larhammar, blir det helt enkelt mindre sannolikt att övernaturliga väsen kan finnas.
