Det är inte så många som kan känna igen sig i genomsnitts­siffrorna för alkoholkonsumtion i Stockholm. Alla stockholmare dricker inte motsvarande drygt två flaskor vin varje vecka året om. Förklaringen är att uppskattningsvis 10 procent av befolkningen häller i sig ansenliga mängder alkohol och står för 50 procent av konsumtionen. De dricker alltså betydligt mer än genomsnittsmängden medan det stora flertalet dricker mindre. Och många dricker inte alls, det är 10 procent av männen och 18 procent av kvinnorna som i undersökningar uppger att de inte druckit alkohol det senaste året.

På senare år har det förebyggande arbetet mot alkoholskador riktat in sig på dem som har riskabla alkoholvanor och inte bara på dem som hunnit utveckla alkoholism.

– Vi är på väg bort från tänkandet att antingen är man alkoholist eller så är man problemfri, utan man ser det mer som en kontinuerligt ökad risk från helnykterhet till tungt missbruk, säger Sven Andréasson, alkoholforskare och avdelningschef för drogprevention vid Folkhälsoinstitutet.

Riskbrukarna är många fler än alkoholisterna och kostar samhället mer för sjukvård, våld, olyckor och förlorad arbetsinkomst än vad alkoholisterna gör.

Däremot räcker det ofta med betydligt enklare insatser för att få riskbrukarna att dricka mindre än för dem som hunnit utveckla alkoholism. Tanken är att man via svenskarnas vårdkontakter ska nå den del av befolkningen som dricker för mycket.

– För riskbrukare kan ett par samtal med en läkare eller sjuksköterska ofta ha effekt. Om informationen fokuserar på hälsoaspekten och inte är moraliserande brukar det fungera bra, säger Sven Andréasson.

Att som statlig folkhälsoupplysare försöka hitta en rekommendation för hur mycket alkohol människor kan dricka är inte lätt. Kvinnor tål mindre än män, unga hjärnor är känsligare än medelålders. Vikt, fysisk och psykisk hälsa och ärftlig känslighet för alkoholism och andra sjukdomar spelar också roll för vad som är ens personliga riskgräns.

– Om man ska utforma ett korrekt budskap till allmänheten är det nog bara en sak man kan säga: ”Drick mindre”. Det skulle förbättra hälsan för nästan alla människor om de drack lite mindre, säger Sven Andréasson. Om man däremot har ett måttligt drickande så är högkonsumtion vid enstaka tillfälle en klar risk. Det kan vara trafikolyckor, drunkningar och andra olyckor där de som drabbas ofta inte är högkonsumenter men har försatt sig i ett mer sårbart tillstånd före olyckan.

Rusdrickande ökar också risken hjärt-kärlsjukdom och psykisk ohälsa.

– Det verkar som den här berg- och dalbanan med höga och låga promilletal är en risk i sig. Man har en högre stroke-risk med ett sådant dryckesmönster än om man har det jämnt utspritt över veckan.

Folkhälsoenkäten som görs varje år visar att ungefär 10 procent av kvinnorna och 16 procent av männen har ett riskbruk och därmed förhöjd risk för bland annat vissa former av cancer, hål i tänderna, skrumplever, kronisk bukspottkörtelinflammation, hjärt- kärlsjukdomar, trötthet, ojämnt humör med mera.

– Det är naturligtvis så att riskerna är små för en enskild person när konsumtionen är nära riskgränsen, men det är en gråskala och man ökar successivt risken ju mer man dricker.

När det gäller kost och motion brukar högutbildade ha de hälsosammaste vanorna. För alkohol så ser det annorlunda ut, det är en större andel högutbildade män än lågutbildade som är riskkonsumenter.

Personligen är Sven Andréasson lite skeptisk till de forskningsresultat som talar för alkoholens positiva påverkan. För unga finns inga dokumenterade hälsovinster alls, men för kvinnor och män över 40 år kan små mängder ha skyddande effekt för hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och för demens hos äldre.

– Å andra sidan tycks måttlighetsdrickande inte ha några negativa effekter heller, säger Sven Andréasson.

Men kan det inte finnas något hälsobefrämjande med glädjen i att dricka alkohol, att få ta några glas på lördagen och för några timmar få känna sig lite gladare, trevligare, sexigare eller åtminstone mer avslappnad än vad man egentligen är?

– Det pratas en del om det i olika sammanhang, alkoholindustrin har haft njutning som tema på en del konferenser, att människor behöver ha kul och uppleva välbehag. Men jag har inte sett någon forskning som styrker det utan snarare tvärtom – alkohol bidrar till oro, ångest och sömnsvårigheter.

Behöver människan berusa sig?

– Ja, man kan undra. Jag tror att det är i brist på riktig tillfredsställelse. När man har flyt i livet, när man trivs, har kontroll och får belöning för det man gör behöver man inte berusa sig. Men man kan uppleva något positivt när man berusar sig och folk eftersträvar den upplevelsen hur artificiell den än är, säger Sven Andréasson, som för egen del dricker som folk gör mest och känner ingen kluvenhet inför det.

– Nej det gör jag inte. Det måttliga alkoholbruket är inget hälsoproblem.