Här är några läsarröster:

Nero: Konflikträdslan har av någon anledning jagats in i folket sedan barnsben och man undrar hur och varför?

Latina: Svenskar gömmer en bristande social kompetens bakom ursäkten blyghet.

Ulf: Att göra något extra för någon annan bemöts på två sätt: misstanken att man är ute efter något eller att den andre hamnar i skuld till en.

Rolf: Svensken i ett nötskal: avundsjuk, jantelag, konflikträdd, konsensus framför allt.

Flera läsare tar upp vårt nordliga, kärva klimat som en förklaring till det svenska kynnet…

”På vintern stänger vi dörren, låser in oss, pratar inte med någon. På sommaren blomstrar vi upp och blir som italienare”, skriver Göran.

…liksom politiken:

”Svenskar har drillats i att ”rättvisa” betyder ”lika”. Därför tolererar man varken framgång eller välstånd”, skriver Dr No.

Men positiva omdömen finns också. Signaturen Ursvensk påpekar att svenskar ofta uppfattas som ärliga och hårt arbetande.

Och Madde tycks se att en ny svenskhet är på gång: ”vårt mångkulturella samhälle har nog bufflat till och förvirrat svenskheten, på gott och ont”, skriver hon medan Jorge skriver: ”Det mest utpräglat svenska är att vara så självkritisk. Själv älskar jag Sverige och har därför flyttat hit”.

Men signaturen Pery nöjer sig med att konstatera: Det mest typiskt svenska är egenheten att alltid försöka jämföra oss med andra och försöka komma fram till vad som är typiskt svenskt.

Delta själv i debatten - kommentera artiklarna via länkarna till höger!