Eva Eriksson, fd Norén: Jag tror många kvinnor som börjar vilja vara hemma med sina barn, har själva blivit lämnade på dagis och känt längtan efter sin mamma. Då gör det för ont att se sina barn växa upp med någon annan .

Madeleine Wallin: Hej Eva! Det finns naturligtvis många faktorer till varför man gör olika livsval. Mina egna val kom som ett krav inifrån och då hade jag haft mina äldsta barn hos dagmammor och på dagis under några år. Alla som har barn borde uppmuntras och stöttas i att själva få prägla barnen och att få tid att vara med dem och följa deras utveckling. Min mamma var hemma.

Eva Eriksson, fd Norén: Jag tror många kvinnor som börjar vilja vara hemma med sina barn, har själva blivit lämnade på dagis och känt längtan efter sin mamma. Då gör det för ont att se sina barn växa upp med någon annan .

Rebecka Edgren Aldén: Hej Eva, jag tror att du har alldeles rätt. Det är en reaktion på något. Och inte alls särskilt konstigt eller fel. Jag tycker tvärtom att reaktionen är både sund och förståelig. Många av dagens småbarnsmammor är barn till skilda föräldrar och sattes själva tidigt på dagis. Dessutom lever vi i en väldigt stressig tid med många krav - särskilt på mammor. Ett hårt arbetsklimat med slimmade arbetsplatser (färre ska göra mer än tidigare). Jag förstår verkligen denna längtan efter att vara hemma och ta hand om sina barn.

Emma: Vilka är de här nya hemmafruarna? Jag har läst diskussioner om föräldraförsäkring och familjepolitik på nätet och fått uppfattningen att de kvinnor som vill vara hemma när barnen är små och inte jobba osv oftast inte har något jobb ändå och kanske aldrig har haft. Är hemmafrutrenden egentligen en bidragstrend (hela föräldraledigheten, vårdnadsbidrag...)?

Rebecka Edgren Aldén: För det första tror jag inte att de är så många. De allra allra flesta är ute på arbetsmarknaden eller vill vara det. Men de som är hemma tror jag många gånger har haft svårt att få fäste på arbetsmarknaden, eller aldrig kommit in. Problemet är väl hur de ska komma in sen - när de inte längre vill vara hemmafruar. Det lustiga är att det är de partier som säger sig stå för arbetslinjen som samtidigt vill införa vårdnadsbidrag för att kvinnor ska stanna hemma med sina barn...

Emma: Vilka är de här nya hemmafruarna? Jag har läst diskussioner om föräldraförsäkring och familjepolitik på nätet och fått uppfattningen att de kvinnor som vill vara hemma när barnen är små och inte jobba osv oftast inte har något jobb ändå och kanske aldrig har haft. Är hemmafrutrenden egentligen en bidragstrend (hela föräldraledigheten, vårdnadsbidrag...)?

Madeleine Wallin: Hej Emma, de ”hemmafruar” jag känner (de flesta vill kalla sig hemmaföräldrar eftersom ordet hemmafru är starkt förknippat med en gammaldags bild av en kvinna som är underordnad sin man och männen knappast vill kalla sig fruar) är otroligt starka, målmedvetna kvinnor och män. Många har arbetat eller börjar arbeta och upptäcker att det inte fungerar i familjen. Många är aktiva i föreningsliv, organisationer och skapar egna företag. Det finns lärare, förskollärare, psykologer, filosofer och många andra yrkeskategorier bland dem som väljer att vara hemma. De tillhör alla politiska partier. Många är medvetna när det gäller miljön och lever enklare materiellt sett. Sedan finns det kanske människor som inte vill jobba, jag har bara inte träffat dem inom Haro.

Eva: Jag undrar var i EU barnen har det bättre än i Sverige. I artikeln påstår Haros ordförande att det är bättre för barnen utanför Sverige.

Madeleine Wallin: Jag har inte påstått att barnen har det bättre någon annanstans. Synen på barn och moderskap är däremot annorlunda och har ett annat värde. Det betyder inte att det alltid är bättre. Barn har det väldigt bra i Sverige, men de mår inte psykiskt bra och vi måste fråga oss varför.

Maria: Jag är helt emot ”hemmafrulösningen” av otaliga anledningar, varav jämställdhetsargumenten står för många, men också barnens rätt till större utmaningar än de oftast får hemma. Jag har sett många olyckliga mödrar (kanske inte de första åren då barnen var små, men sedan när de känt sig allt mer oviktiga i sin mans och sina barns liv, bundna vid något lågbetalt jobb) och barn som farit illa av att bli alltför mycket sina mödrars allt.

Madeleine Wallin: Hej Maria, Saken är den att vi måste få lov att leva våra liv på olika sätt. Är man hemma med sina barn utan att man vill det, så fungerar det naturligtvis inte. Barn har olika behov, men alla har behov att knyta an till sina föräldrar och det tar tid. Alla barn har behov av vänner och att leka, men de har däremot inga behov av att vistas i grupp förrän de är ca 3 år. Barn behöver inte konstant underhållning utan även att få vara ifred, ha tråkigt och leva i den vardag som betyder laga mat, tvätta, städa, handla, diska och att bara vara. Relationer hinner man inte bygga upp på fritiden, det tar tid och är ofta krävande. Man måste inte stanna hemma hela livet och är man två föräldrar får man ju dela på ansvaret. Självklart måste man ha egna intressen och en egen livsväg samtidigt.

Anna: Varför säger ni ”hemmafruar” i stället för ”hemmaföräldrar”? Få personer i de yngre generationerna är hemma för att vara någons fru/man. Det är en helt annan sak att ta hand om små barn i förskoleåldern. När man pratar om hemmafruar är det ett retoriskt grepp som förlöjligar och ger associationer 60 år bakåt. Sen tror jag inte att min manlige kompis som var hemma ett år med vårdnadsbidrag känner sig inkluderad. Att säga ”hemmafru” är ett effektivt sätt att fortsätta odla myten om kvinnofälla.

Madeleine Wallin: Hej Anna, hemmafruar respekterades förr men inte idag. Jag är uppvuxen bland flera hemmafruar och mer handlingskraftiga kvinnor får man leta efter. Det finns inget bra ord för den person som är hemma med barn, skapar ett hem och tar hand om en familj. Hemmafru är trotsigare än hemmaförälder och det provocerar verkligen mer. Jag vill gärna provocera och även försvara den äldre hemmafrun. Jag är inte hemma för att jag är någons fru, men jag tycker samtidigt att vare sig det är jag eller min man som är hemma, så ska vi ta hand om varandra. Kanske har jag fel och borde använda ordet hemmaförälder, speciellt om det skrämmer bort yngre människor? Ge oss gärna åsikter om detta.

Elisabeth: Till Rebecka: Folk verkar ju inte vilja ha kvoterad föräldraförsäkring, då är det väl bara logiskt om det finns stöd för hemmafruar också. Kan man inte respektera om folk vill ha det så???

Rebecka Edgren Aldén: Jag respekterar att folk vill ha det - men jag tycker något annat. Och jag har rätt att debattera min åsikt. Bara för att majoriteten tycker något betyder det inte att det är rätt. Majoriteten var emot lagen om barnaga också. Var det rätt?

Maria: Jag är helt emot ”hemmafrulösningen” av otaliga anledningar, varav jämställdhetsargumenten står för många, men också barnens rätt till större utmaningar än de oftast får hemma. Jag har sett många olyckliga mödrar (kanske inte de första åren då barnen var små, men sedan när de känt sig allt mer oviktiga i sin mans och sina barns liv, bundna vid något lågbetalt jobb) och barn som farit illa av att bli alltför mycket sina mödrars allt.

Rebecka Edgren Aldén: Jag gillar också förskolan och tror att många barn mår bra av att umgås med andra barn. Men det finns säkert barn som mår bra av att bo hemma också. Men det här är en politisk fråga. Tycker vi att vi med våra skattepengar ska ge familjer betalt för att stanna hemma med sina barn? Och nej, jag tycker inte det. Även om man säger föräldrar, så handlar det till 90 procent om mammor. Och jag tror inte att det är bra för vårt samhälle om vi går tillbaka till ett system där kvinnor blir försörjda av sina män, där den offentliga barnomsorgen monteras ner. Det hände faktiskt i Norge. Familjerna fick vårdnadsbidrag, tog sina barn ur förskolan och gav sedan pengarna till unga outbildade tjejer som fick vara nannys. Och den förskolorna fick mindre resurser. Det finns en anledning till varför vi sakta men säkert kämpat för att kvinnor ska ha sin egna försörjning, hjälp med barnomsorg, bort med särbeskattning och så vidare under en himla massa år. Hemmafrusamhället var inget bra alternativ.

Elisabeth: Hej Madeleine, vilket land i Europa tycker du är ett föredöme att vara hemmaförälder i? Varför då?

Madeleine Wallin: Hej Elisabeth, jag har bara levt med barn i Sverige och arbetat som barnflicka ett år i Frankrike och vet inte. Det sägs att, ekonomiskt sett, är Frankrike är bäst för familjer att leva i. Finland har länge haft en syn på föräldrarna som viktigast för sina barn och har sedan 80-talet haft ett vårdnadsbidrag som det inte finns planer på att ändra, lite högre än i Sverige. Jag tycker ändå att Sverige är bra och jag vet att det finns möjligheter till förändring. Synen på barnen kommer att bli viktigare och familjepolitiken måste förändras eftersom den utgör hela grunden för hur vårt samhälle formas.

PHG: Hej! När man talar om hemmafruar så får man ofta intrycket att de flesta kvinnor var hemma med barnen från stenåldern till 1960-talet. Så är ju inte fallet. Bondkvinnor och arbetarkvinnor har alltid arbetat. Barnen tog den äldre generationen hand om. Eller grannarna, eller arbetsstugorna för barn. I överklassen tog hustrurna inte heller hand om sin avkomma. Det gjorde tjänstefolket. Så ”hemmafruar” är ett i grunden borgerligt fenomen. Varför glöms detta klassperspektiv alltid bort i debatten?

Rebecka Edgren Aldén: Bra poäng! Jag brukar försöka påminna om detta. Det är inte en naturlag att kvinnor får barn och sedan stannar hemma med dem. Invändningen man får när man försöker debattera sådana här frågor är ofta: Men varför skaffar du barn om du inte vill vara med dem? För det första skaffar man inte barn, för det andra får man inte barn för att vara med dem. Hur många mammor och pappor i världen och historien har kunnat ”skaffa” barn för att vara med dem? Nej, jag tror ändå på principen att vuxna friska vuxna ska arbeta och bidra med sitt arbete och sin skatt till vårt gemensamma. Och ja, även i dagens diskussion finns en klassaspekt. Vilka är det som har möjlighet att vara hemma? Samtidigt som vissa inte har något annat alternativ än att vara hemma.

PHG: Hej! När man talar om hemmafruar så får man ofta intrycket att de flesta kvinnor var hemma med barnen från stenåldern till 1960-talet. Så är ju inte fallet. Bondkvinnor och arbetarkvinnor har alltid arbetat. Barnen tog den äldre generationen hand om. Eller grannarna, eller arbetsstugorna för barn. I överklassen tog hustrurna inte heller hand om sin avkomma. Det gjorde tjänstefolket. Så ”hemmafruar” är ett i grunden borgerligt fenomen. Varför glöms detta klassperspektiv alltid bort i debatten?

Madeleine Wallin: Hej PHG, de som arbetar i hemmet gör det för att ta hand om sina barn. Det är oftast människor med lägre inkomster, som inte har så mycket att förlora på att hoppa av sin ”karriär” under några år, som väljer ett hemmafruliv. Oavsett om man är fattig eller rik så bör man väl kunna välja hur man vill leva sitt liv, ex att hand om och fostra sina egna barn. Vi vill verkligen inte göra detta till en klassfråga. Människor är sig lika vare sig de har mycket eller lite pengar och vi kan minnas historien men gå vidare in i en ny tid.

Elisabeth: Madeleine: Av döma intervjun med dig på idagsidan, verkar det ju som om du egentligen tycker det är mest rätt att mamman stannar hemma med barnen. Ändå snackar ni om hemmaföräldrar - som om papporna är inkluderade. Är inte det hyckleri? Vad gör ni för dem?

Madeleine Wallin: Hej Anders, vi tycker definitivt att båda föräldrarna är lika viktiga och bäst vore väl om båda föräldrarna kunde vara hemma samtidigt. Mamman är viktigast i början och den tiden är olika lång för olika barn. Barnet har ett behov av sin mamma och det behovet ser inte likadant ut som behovet av pappan. Det ena är inte bättre än det andra. Absolut bäst vore om man kan följa barnet, dess behov. Känna när det är dags att separera från mamman och först då kan man byta. Det finns tider i barnets uppväxt då pappan bör vara närvarande eftersom barnet behöver det. Pappan bör såklart vara med så mycket som möjligt även under den första tiden och är lika viktig i sin papparoll. Vi vill verkligen att pappor ska vara hemma med sina barn lika mycket, men att man bör vara följsam med barnet. Vi har flera hemmapappor som medlemmar i Haro och du är välkommen att vara med i vår arbete med att uppvärdera föräldraskapet.

Elisabeth: Tror du på allvar att hemmafrun kommer tillbaka och måste bekämpas, Rebecka?

Rebecka Edgren Aldén: Nej, det tror jag inte! Men jag tror som författaren Marina Nilsson att det finns en hemmafru 2.0 - yrkesarbetande kvinnor som tror att de måste fixa en massa grejer i hemmen också. Kraven på mamman har ökat de senaste åren. Jämför med 70-talsmammorna.

Stackars Björn: Jag läser ofta det du skriver och har nu en fråga till dig Rebecka. Vad är så dåligt med att en kvinna vill vara hemma med sina barn och sköta hemmet. Det gör väl att familjen lever ett mindre stressigt och kravfyllt liv. Jag ser gärna att min fru stannar hemma om vi får barn.

Rebecka Edgren Aldén: Hej Björn, varför kan inte du vara hemma i så fall? Lever inte du ett stressigt liv? Och om det bara är din fru - varför lever hon ett stressigt liv?

astrid: Att dessa hemmaföräldrar känner sig deprimerade beroe enligt mig på den syn samhället har på den som väljer att vara hemma med sina barn. Man räknas inte i samhällets ögon... och det har såna som du Rebecka propagerat för. Man ska inte räknas, ta hand om barn är tydligen en skitjobb enligt dig.

Eva 40-talist: Min mamma och alla andras barn var hemma i förorten Hökarängen under 40 och 50-talet. Vi var inga borgare utan vanliga människor med en arbetande förälder. Skattepolitiken underlättade då för den sortens lösning. Det var bra med färska bakade bullar som mamma gjorde och att hon fanns där när jag kom hem från skolan. Nöjd med det.

Anna: Varför säger ni ”hemmafruar” i stället för ”hemmaföräldrar”? Få personer i de yngre generationerna är hemma för att vara någons fru/man. Det är en helt annan sak att ta hand om små barn i förskoleåldern. När man pratar om hemmafruar är det ett retoriskt grepp som förlöjligar och ger associationer 60 år bakåt. Sen tror jag inte att min manlige kompis som var hemma ett år med vårdnadsbidrag känner sig inkluderad. Att säga ”hemmafru” är ett effektivt sätt att fortsätta odla myten om kvinnofälla.

Rebecka Edgren Aldén: Jo, jag tycker att du har en poäng med att hemmafruar har en viss klang och ger vissa associationer. Men på samma sätt tycker jag att hemmaförälder ger en fel bild också. Som vi kunde läsa i artikeln där Malin berättar om sitt hemmaförälderliv så sköter hon också allt hushållsarbete (när hon är hemma). Så båda begreppen ger egentligen fel associationer.

jenny: Att använda ordet hemmafru känns bakåtsträvande tycker jag. Att primärt finnas till hands för sin man existerar inte i dag. Det kan handla om andra värden i livet; barn, självförverkligande, harmoni..

Madeleine Wallin: Jag kan hålla med. Det finns som sagt inget bra ord, man är hemma för att barnen behöver det och att man vill utveckla sin föräldraroll.

jenny: Att använda ordet hemmafru känns bakåtsträvande tycker jag. Att primärt finnas till hands för sin man existerar inte i dag. Det kan handla om andra värden i livet; barn, självförverkligande, harmoni..

Rebecka Edgren Aldén: Ja, jag tycker också att ordet hemmafru känns förlegat. Och farligt i en tid där individen är satt i fokus. Tänk också på risken med skilsmässa. Skyddet för en hemmafru är inte särskilt stort.

Anna: Fråga till Rebecka: Varför ta bort vårdnadsbidraget i stället för att uppmuntra fler män att nyttja det/alternativt kvotera det också? Ni vill ju inte ta bort föräldraförsäkringen för att fler kvinnor använder den idag? Om lika många män som kvinnor nyttjade vårdnadsbidraget, skulle du fortfarande tycka att det var förkastligt då? Eller är det så att du tycker det är dåligt att föräldrar alls är hemma med barn mellan 1-3 år, även om mannen och kvinnan är hemma exakt lika mycket?

Rebecka Edgren Aldén: Ja, jag tycker att det vore annorlunda om vi redan levde i en jämställd värld, där arbetsmarknaden inte i förväg diskriminerar kvinnor för att de troligen kommer att vara en sämre arbetskraft, en värld där kraven på pappor är lika stora som på mammor och så vidare. Då skulle det vara annorlunda! Ja! Jag tycker alltså inte att det är fel att vara hemma med barn upp till 3 år. I min och Tinni Ernsjöö Rappes bok Skriet från kärnfamiljen hade vi ett politiskt förslag, i stället för vårdnadsbidrag och jämställdhetsbonus till pappor så borde man införa en bonus för de småbarnsföräldrar som väljer att båda gå ner i tid. För jag tycker bara att det är bra om småbarnsföräldrar inte jobbar så mycket. Om både mamma och pappa blir riskarbetskraft så måste samhället räkna med att folk får barn och förändra arbetslivet efter det. Kanske kan då också unga få mer chanser? Och även äldre som i dag räknas bort i förtid. Vinster för många, alltså!

Peter: Min fru är mer högutbildad än jag och har valt att vara hemma med barnen av den enkla anledningen att hon vill göra det hon tycker är bäst för våra barn. Vi kan inte förstå varför någon ska lägga sig i hur i vill lägga upp våra liv. Dessutom är det ren vinst för samhället, tre barn i omsorg kostar 3 * 12000:- i månaden. Min fru måste ju komma upp i en enorm lön för att betala så mycket i skatt.

Rebecka Edgren Aldén: Men vad då lägga sig i? För det första kan väl hon då vara hemma, men då ska inte vi bekosta det med samhällets pengar. Det är vad jag tycker. Och sedan undrar jag över ditt påstående om att det är en ren vinst för samhället - hon är mer högutbildad än du? Samhället har alltså bekostat en dyr utbildning? Och den kommer inte samhället till gagn. Vet inte om jag tycker att det är någon vinst. Hon behövs på arbetsmarknaden också!

En otrolig nöjd hemmafru: Jag är 52 år gammal & har varit hemmafru de senaste 17 åren. So what! Mit livskvalitet har blivit mkt bättre. Jag har struntat i allas avundsjuka kommentarer under åren om vad jag gör om dagarna? Varför tror människor att just eftersom man inte jobbar att man har förlorat ens intellektualitet?

Rebecka Edgren Aldén: Jag tror ingenting om ditt intellekt. Bra för dig att du har ett bra liv - jag menar det! Jag är debattör och jag tycker att det är viktigt att diskutera vad saker och ting verkligen innebär. Hur gör du till exempel med pensionen? Betalar din man din pension? Vad händer om ni skiljer er? Har han satt undan pengar till dig? Det går ju inte att komma ifrån att du är beroende av honom ekonomiskt.

Zeyni: Det är synd att kampen för jämlikhet slår på kvinnors rätt att välja utan att råka ut för fördomar i Sverige. Vår rätt att välja själv hur man vill leva i samhället och hur familjeuppbyggnaden ser ut är minst lika viktigt. Varför är det så ok att skilja sig om man inte känner att det inte funkar, fastän det är barnen som får betala priset av en splittrad familj? Medeleine. Du är grym! Alla borde stå för vad de vill, inte leva så som andra tycker är ”rätt”.

Madeleine Wallin: Tack Zeyni! Det tycker mina barn och min man också. Vi bygger en familj och skapar en atmosfär som ger trygghet, respekt och bekräftelse. Sedan kan vi gå ut i livet och våga gå våra egna vägar.

Pensionär: Jag var hemmafru i 15 år på 60-70-talet. Det var den bästa tiden i mitt liv. Middag på bordet varje dag och tid för egna intressen ingick och dessutom skall vi inte glömma att männen hade lägre skatt när de hade en fru som var hemma. Den tiden är förbi. Som familjerna stressar idag är inte mänskligt bara för att tjäna ihop pengar till sin pension som oavsett tidsepok aldrig går att leva på ändå. Jag som pensionär måste jobba extra för att kunna betala mina räkningar och ha mat på bordet.

Rebecka Edgren Aldén: Frågan är varför du som pensionär måste jobba extra för att betala räkningar och mat på bordet i dag? Är det för att du var hemma i 15 år? Att småbarnsfamiljer stressar i dag är inte bra. Men lösningen är inte att kvinnorna ska ge upp sina arbetsliv och i stället gå hem och fixa middag på bordet varje dag.

Margaretha Kjellberg: Är det jämställdhet att kvinnan skall bli som en man? Många kvinnor vill inte alls lämna bort sitt lilla barn vid 1 1/2 - 2 års ålder, men måste. Barn är i allmänhet inte mogna att vara i grupp förrän vid 3 års ålder. Det borde vara en merit att ha varit hemma och skött barn en tid. Man är ju då konfliktlösare, projektledare, nätplanerare etc. Det har man nytta av att kunna när man återvänder till arbetet. Arbetsmarknaden borde ändras så att den passar även småbarnsföräldrar.

Rebecka Edgren Aldén: Bli en man? Så du menar att kvinnor som jobbar har blivit män? Menar du också att pappor som är hemma med sina små barn har blivit kvinnor? Jag tror inte att vi får ett anpassat arbetsliv så länge vi lever så här ojämställt, Om både män och kvinnor var hemma med barn skulle samhället tvingas anpassa sig efter småbarnsfamiljerna. Nu diskrimineras kvinnorna, och få bryr sig.

Peter: Min fru är mer högutbildad än jag och har valt att vara hemma med barnen av den enkla anledningen att hon vill göra det hon tycker är bäst för våra barn. Vi kan inte förstå varför någon ska lägga sig i hur i vill lägga upp våra liv. Dessutom är det ren vinst för samhället, tre barn i omsorg kostar 3 * 12000:- i månaden. Min fru måste ju komma upp i en enorm lön för att betala så mycket i skatt.

Madeleine Wallin: Hej Peter, för att betala ett barns förskoleavgift (heltid) behöver ett par tjäna 355 300:- var om året (enligt Riksdagens utredningstjänst). Den summan borde jämföras med vad en hemmafamilj betalar i skatt utan att få några subventioner alls för sina barns omsorg.

En otrolig nöjd hemmafru: Jag är 52 år gammal & har varit hemmafru de senaste 17 åren. So what! Mit livskvalitet har blivit mkt bättre. Jag har struntat i allas avundsjuka kommentarer under åren om vad jag gör om dagarna? Varför tror människor att just eftersom man inte jobbar att man har förlorat ens intellektualitet?

Madeleine Wallin: Heja dig, lev ditt liv på ditt sätt och lär dig stå över alla kommentarer. Det finns en attityd som säger att vi ska vara och göra på ett speciellt sätt. Varför? Kvinnor borde stötta varandra i sina olika livsval istället för att försöka trycka ner varandra.

Idagredaktionen:

Nu är det bara några miunter kvar av chatten. Madeleine och Rebecka svarar på så många frågor de hinner.

Ditte: Egentligen är detta en mycket underlig debatt i ett demokratiskt land. Vi borde uppmuntra valfriheten istället att olika familjer väljer olika lösningar, istället för att vara rädda för mångfalden. Dessutom är det så att den kvinnofälla som ofta diskuteras att inte få lön/pensionpoäng etc och kan vara en kvinnovälsignelse eftersom när jag är hemma med mina barn så får jag en fantastiskt fin och djup relation med mina döttrar som är värd så mycket mer än pensionpengar.

Rebecka Edgren Aldén: Men är det inte bättre att få både ock? Både en nära relation till sina barn och en okej pension. Det är lätt för dem som redan har det gott ställt att säga att pengar inte är så viktigt. Men jag vet att det finns många som lever på gränsen, som knappt får det att gå ihop. Och det är framför allt kvinnor. Ensamstående mammor är den nya underklassen rent ekonomiskt i vårt land. Fattiga kvinnliga pensionärer finns det också gott om. Och sedan undrar jag: vill inte papporna ha en nära relation med sina barn? Om mamma ska vara hemma, måste ju rimligen pappa jobba mycket mer (och det är också så det ser ut). Jag skulle därför påstå att den nära relation mamma barn får, är på bekostnad av pappans relation. Och vi ser ju också att det är papporna som är förlorare efter skilsmässorna.

Rebecca: Jag är 27, har hunnit göra karriär och är högavlönad. Min sambo känar ca 6000 mindre än mig. Likväl kan jag säga att jag tänkter vara ledig flera år med mina barn. Han är välkommen att vara ledig med mig men inget ska ta ifrån mig lyckan av att vara med mina barn. han säger dock att han inte är så sugen på att inte få gå till sitt jobb under längre tid. Det har fördelen att det inte blir en lika knaper ekonomi under denna tid. sen tvivlar jag inte en sekund på att jag kan fortsätta jobba igen.

Rebecka Edgren Aldén: Det är bra att du hunnit så långt fast du bara är 27. Och det var ju bra att du välkomnar honom att också vara ledig med dina barn. Vem försörjer dig när du är hemma i flera år?

Margaretha Kjellberg: Jag menar bara att vara hemmaFRU är något dåligt, vilket det inte är. Kvinnors hemmajobb respekteras inte i samhället. Själv var jag hemma på 60-talet och får inga pluspoäng för det nu när jag är pensionär!

Rebecka Edgren Aldén: Nej, just det. Vi har en viss pott med pengar som vi får in via skattesedeln. Då får vi välja vad vi ska göra med dem pengarna. Jag lägger hellre pengarna på den offentliga barnomsorgen som kommer fler till gagn än ger bidrag till hemmafruar. Men det är vad jag tycker. Man får ju tycka annorlunda.

Margaretha Kjellberg: Är det jämställdhet att kvinnan skall bli som en man? Många kvinnor vill inte alls lämna bort sitt lilla barn vid 1 1/2 - 2 års ålder, men måste. Barn är i allmänhet inte mogna att vara i grupp förrän vid 3 års ålder. Det borde vara en merit att ha varit hemma och skött barn en tid. Man är ju då konfliktlösare, projektledare, nätplanerare etc. Det har man nytta av att kunna när man återvänder till arbetet. Arbetsmarknaden borde ändras så att den passar även småbarnsföräldrar.

Madeleine Wallin: Hej Margaretha, man lär sig oerhört mycket genom att vara med barn och jag har mina fem barn att tacka för att jag är duktig på att läsa av människor och att hantera relationer. Ibland har det varit extremt svårt och det är inte över än på länge, men sammantaget så är tiden med mina barn det i särklass mest utvecklande jag har gjort. Jag har nytta av det i mitt internationella arbete och använder ofta samma taktik mot människor som jag lärt mig fungerar på barnen.

Peter: @Rebecka Med det resonemanget kan vi ju lagstifta om att du går en högskoleutbildning så kräver samhället att du inte är hemma med barnen mer än i ett år, och helst inte skaffar fler än två heller, men nu bor vi ju som tur är i Sverige och inte i Kina. Det finns ganska många år kvar för henne att jobba sen. För oss kommer aldrig arbetet vara viktigare än barnen. @Madeleine Ja det är ett ganska skönt räkneexempel, många som missar det i debatten.

Rebecka Edgren Aldén: Nej, jag vill inte ha ett sådant samhälle. Men jag ifrågasatte bara resonemanget att samhället tjänar på att en välutbildad kvinna är hemma i flera år med sina barn. Jag tror inte det.

Stackars Björn: Är det inte att nedvärdera de kvinnor som själva valt att bli hemmafruar och gör deras arbete mindre värt än andras? Låt var och en göra som dom själva vill så blir det nog bra. Än finns det ingen lag mot att stanna hemma och ta hand om sin familj.

Rebecka Edgren Aldén: Nej, det är bra att det inte finns någon sådan lag.

Lena Svanström: Att vara hemma med mina barn ger mig så mycket mer än nåt arbete som ger mig pengar någonsin kan ge. Jag önskar att alla, män och kvinnor skulle inse det. Hur viktigt det är att ta hand om, lära känna sina barn, både för barnen och föräldrarna. Visst klarar dom sig säkert bra utan en hemmaförälder och går på förskolan etc, men det vi får ut som familj, kan inte köpas för pengar.

Rebecka Edgren Aldén: Pengar... pengar är inte viktigt för dem som har dem, men väldigt viktigt för dem som inte har.

Pensionär: Jag var hemmafru i 15 år på 60-70-talet. Det var den bästa tiden i mitt liv. Middag på bordet varje dag och tid för egna intressen ingick och dessutom skall vi inte glömma att männen hade lägre skatt när de hade en fru som var hemma. Den tiden är förbi. Som familjerna stressar idag är inte mänskligt bara för att tjäna ihop pengar till sin pension som oavsett tidsepok aldrig går att leva på ändå. Jag som pensionär måste jobba extra för att kunna betala mina räkningar och ha mat på bordet.

Madeleine Wallin: Hej pensionär, min farmor sa alltid, ”se till att det finns mat på bordet när din man kommer hem från jobbet”. Det tog jag nästan som en förolämpning och tänkte att hon vet inte mycket om hur dagens unga vill leva. Jämställt. Nu ser jag hur hon tänkte. Inte för att jag har maten på bordet precis, men jag ser det inte som något negativt att vi tar hand om varandra. Jag är en ganska usel hemmafru och inte alls så bra på att städa och laga mat och piffa till allt. Men jag skapar atmosfär genom mitt sätt att vara närvarande.

Ditte: Egentligen är detta en mycket underlig debatt i ett demokratiskt land. Vi borde uppmuntra valfriheten istället att olika familjer väljer olika lösningar, istället för att vara rädda för mångfalden. Dessutom är det så att den kvinnofälla som ofta diskuteras att inte få lön/pensionpoäng etc och kan vara en kvinnovälsignelse eftersom när jag är hemma med mina barn så får jag en fantastiskt fin och djup relation med mina döttrar som är värd så mycket mer än pensionpengar.

Madeleine Wallin: Hej Ditte, jag håller med om att det inte går att värdera i pengar, men vi lever i ett samhälle där i princip allt obetalt omsorgsarbete ses som lågstatus och ett sämre jobb som vi ska dela på. Att kvinnor nöjer sig med det är för mig helt obegripligt. En ekonomisk värdering är vad som krävs.

Görel: Tycker du att förskolan ska konkureras ut av vårdnadsbidraget? Det vi kämpade för på 60-talet skrotas nu i denna debatt. Vad ska vi göra åt det?

Madeleine Wallin: Hej Görel, förskolan kan även bli bättre om grupperna blir mindre och de barn som måste vara där får mer utrymme. Båda bör finnas för att föräldrar ska få reella valmöjligheter. Förskolan finns inte för sitt eget syfte utan för barns och föräldrars hoppas jag.

Lena Svanström: Att vara hemma med mina barn ger mig så mycket mer än nåt arbete som ger mig pengar någonsin kan ge. Jag önskar att alla, män och kvinnor skulle inse det. Hur viktigt det är att ta hand om, lära känna sina barn, både för barnen och föräldrarna. Visst klarar dom sig säkert bra utan en hemmaförälder och går på förskolan etc, men det vi får ut som familj, kan inte köpas för pengar.

Madeleine Wallin: Hej Lena, jag håller fullständigt med dig och hoppas att dagens unga får en ekonomisk möjlighet att välja med sitt hjärta och flera alternativ att välja mellan.