Eva tycker om att spara. I fotoalbumet sitter bilderna från bröllopet med Tom inklistrat tillsammans med flygbiljett och några kvitton från bröllopsresan. Källarförrådet har blivit trångt av kartonger fyllda med barnens avlagda kläder.
Hon har gjort sig besväret att kolla vilka telefonbolag som är billigast och går ofta och släcker lamporna efter de andra i familjen för att få ned elräkningarna. I slutet av månaden har hon alltid pengar över.
Det har inte Tom, trots att han tjänar bra mycket mer än Eva. Han tycker man ska "leva medan man ännu lever" och kastar allt han tycker blivit gammalt och köper nytt, gärna bra - men tyvärr dyra - grejer.
Nu har Tom fått ett litet arv efter sin morbror. Tom vill gärna köpa en ny bil för pengarna, men det vill inte Eva, som anser att deras tio år gamla Toyota duger utmärkt. Om detta har de grälat intensivt den senaste veckan, och har nu slutat att tala med varandra.

Skulle de i detta läge gå till en familjerådgivare är det inte otänkbart att hon skulle ana "något annat" bakom denna konflikt. En strid om makt. Ett uttryck för att förhållandet gått i stå.
Men så skulle inte den amerikanske professorn i psykiatri och psykologi vid Ohio universitet, Steven Reiss, resonera. Istället skulle han uppfatta bråket som ett mycket konkret problem, som bottnar i att Eva och Tom har olika behov vad gäller sparande. Eva och Tom är olika personligheter. Sparande är mycket viktigt för Eva, medan det inte är så viktigt för Tom.
Varför det är så vet inte professorn med säkerhet. Till en viss grad är Evas sparandebehov biologiskt betingat - många djur spar och samlar. Men hennes mönster, det starka sparbehovet, kan också vara inlärt, inpräntat av föräldrar, i barndomen.

Känner du dina behov så känner du också dig själv, hävdar Steven Reiss i boken Vem är du? (Svenska förlaget, 2001). I en stor undersökning har han och hans medhjälpare gått ut och frågat hundratals människor om deras behov, och tycker sig ha kommit fram till att vi människor har 16 basbehov, som styr våra handlingar och bestämmer vår personlighet.
Varje basbehov är "en kategori av snävt definierade mål och drivkrafter med ett gemensamt tema". Och vart och ett av basbehoven är fristående från varje annat basbehov. Så lyder Reiss definition.
På amerikanskt vis slår han sig själv för bröstet och menar sig ha gjort en närmast revolutionerande upptäckt, som är applicerbar på en mängd områden: Genom att förstå basbehoven blir du lyckligare, du får bättre fungerande relationer och arbetet blir en lek. Även den gudsbild du har kan förklaras utifrån din "basbehovsprofil" - ett test som Reiss utarbetat.
Nu ska man förstås ta sådana ord med en stor nypa salt. Psykologers personlighetstester brukar vara betydligt mer omfattande än Reiss enkla test och säger nog mer om vem du är.
Likväl finns det ett gammalt mänskligt intresse för vad som driver oss, vad det är som verkligen betyder något för oss. Filosofen Platon menade exempelvis att en önskan om sanning är en av livets största drivkrafter och att vishet är den verkliga glädjekällan i livet. Andra har talat om kärleken eller behovet av Gud.

Flera psykologer har intresserat sig för våra behov. Sigmund Freud reducerade de genuina behoven till ett: sex, eller libido som han kallade denna drift. (På äldre dagar lade han dock till dödsdriften också.) Carl Gustav Jung, som ett tag stod Freud nära, vände sig mot denna ensidiga betoning av sexdriften och menade att libidon snarare är en vilja till liv och personlig utveckling. Dessa farbröders samtida, Alfred Adler, såg strävan efter makt och självhävdelse som människans viktigaste behov.
Den som kanske mest har betraktat människan utifrån ett behovsperspektiv är Abraham Maslow, som menade att människan kunde utvecklas i enlighet med en "behovstrappa": När de grundläggande behoven av föda och trygghet är tillfredsställda söker vi kärlek, social position, erkännande och till slut självförverkligande.
Det som framför allt skiljer Steven Reiss syn från sina föregångare är att han hävdar att även om det finns vissa basbehov som är gemensamma för alla människor så varierar dessa i styrka hos olika personer. Just din behovshierarki gör dig till den unika individ du är.
För vissa är kanske sex och sensualitet mycket viktigt (Reiss kallar sådana behov för "romantik"), medan andra är mindre fysiska till sin natur. Behovet av revansch, att aggressivt ge igen, för varje "oförrätt", kan prägla en del människors liv, medan andra har ett mildare personlighetsdrag.

Vilka är då de 16 basbehoven enligt Reiss?
Makt: Behovet att påverka andra. Man vill besitta kompetens och ha inflytande. Man strävar efter att prestera eller efter ledarskap.
Oberoende: Behovet av självständighet. Man trängtar efter frihet, integritet och beter sig självständigt.
Nyfikenhet: Behovet av kunskap. Man känner förundran inför sin omvärld och söker efter lösningar på problem, eller efter "sanningen".
Acceptans: Behovet av tillhörighet. Ett starkt behov av andras acceptans leder ofta till osäkerhet, medan den "arrogante" agerar självsäkert.
Ordning: Behovet av struktur. Struktur och ordning skapar säkerhet och stabilitet. För att uppnå det skapar man regler och försöker hålla sig själv och sin omgivning ren.
Sparande: Behovet att samla saker. Man vill känna att man äger något. Därför samlar man och är sparsam.
Heder: Behovet av lojalitet med föräldrar och arv. Genom att vara lojal mot de etablerade undviker man att hamna i fokus eller pekas ut. Man är mån om en god karaktär, hålla på goda seder och är principfast.
Idealism: Behovet av social rättvisa. Altruism har en biologisk grund. Den bidrar till människosläktets överlevnad. Den idealistiske känner medkänsla och rättvisepatos, är socialt medveten och månar om rent spel.
Social kontakt: Behovet av kamratskap och närhet till andra. Socialt umgänge skapar lycka. Man går på fester och går med i klubbar eller grupper.
Familj: Behovet att fostra egna barn. Moders- och fadersinstinkten är djupt liggande. Man vill känna kärlek och ägnar sig åt föräldraskap och heminredning.
Status: Behovet av social ställning. Den som ropar högst får mest. Det gäller även fågelungar. Status ger oss en känsla av överlägsenhet. Man är upptagen av sitt rykte och skryter gärna.
Revansch: Behovet att ge igen. Ilska och hat är naturligt. Hos en del brinner aggressiviteten starkare än hos andra. Den aggressive är besatt av tanken på vedergällning.
Romantik: Behovet av sex och skönhet. Vi vill reproducera oss. Men också känna lust och få uppskatta skönhet.
Mat: Behovet att inta föda. Hungern driver oss till att gå på jakt och äta. Men mat är inte bara föda, att äta är också ett sätt att umgås och ett sätt att visa vem vi är - hälsosamma, gourméer eller muslimer.
Fysisk aktivitet: Behovet av muskelträning. Det grundar sig i det faktum att starka djur överlever. Men motionerande får oss också att känna oss vitala, unga och vackra.
Lugn: Behovet av känslomässig stillhet, går tillbaka till instinkten att undvika fara, att söka säkerhet. Men känslan av frid är också mycket behaglig, till skillnad från stress, som många väljer att undvika.

Naturligtvis kan man peka ut andra behov som "basbehov", men Reiss påstår att hans 16 innefattar alla mänskliga drivkrafter och mål. Han uppmanar alla att försöka hitta på ett 17:e basbehov som är fristående från hans 16 och som är av klargörande betydelse för förståelsen av mänskligt beteende.
Och jag uppmanar alla att göra vidstående test, som går ut på att utröna just din personlighetsprofil. Låt också din partner göra den, eller din chef, så kanske ni bättre förstår varför ni inte förstår varandra. Fast det är kanske inte bara chefens fel att du inte trivs på ditt jobb. Det kan vara så att du inte passar för de stressiga situationer som är en naturlig del av ditt jobb? Eller att ditt jobb är för intellektuellt ostimulerande, eller överstimulerande.
Kan man då ändra på sig? Kan en statustänkande människa bli en lycklig hemlös? Nej, menar Reiss. Visst kan man bli en något annorlunda person genom terapi och livserfarenheter. Och med åren brukar även den mest ilskne bli lite saktmodigare.
Men å andra sidan är det högst sannolikt att ett nyfiket barn också kommer att bli en nyfiken pensionär. Om möjligheten till förändring återkommer vi i morgondagens artikel.

Anders Haag