På Marikas dans- och modestudio i Stockholm får barn från fyra år och uppåt lära sig att bli fotomodeller och mannekänger. En gång i veckan träffas de och tränar på att gå snyggt och avslappnat, på att posera och på att söka jobb på så kallade castingar. När terminen är slut får barnen betyg från ett till fem i bland annat positiv utstrålning, vändningar på scen, agera framför kamera och posera.
- Det finns ett stort behov av duktiga barn inom media. Men barn kan inte agera av sig själva. Att stå stilla och titta in i en kamera faller sig inte naturligt för dem, därför måste de lära sig det, säger grundaren och ägaren Marika Hanson.
En lektion på skolan kan innehålla dans, koreografi och övningar i att stå framför kameran. Den kan också innehålla en övning i att söka jobb. Då sätter sig Marika Hanson och någon av hennes lärare bakom ett bord.
- Vi låtsas vara arbetsgivare och talar om för barnen vilken typ vi letar efter. Det kan till exempel vara ett barn som ser busigt ut, någon som kan göra en piruett
eller någon som kan se ledsen ut. Barnen får sedan komma fram till oss och presentera sig på bästa möjliga sätt. När alla har varit framme väljer vi ut dem som presenterade sig bäst och sedan analyserar vi, tillsammans med de andra barnen, fram vad det var som gjorde att de var så duktiga.
Intresset för skolan, som har funnits i tio år och ligger i centrala Stockholm, är mycket stort. Före varje termin anordnas ett inträdesprov där de barn som har mest talang väljs ut. Blyga barn sorteras bort direkt, liksom barn som inte anses ha tillräckligt mycket utstrålning. Det brukar komma flera hundra barn och föräldrar till provet. En del återkommer dessutom år efter år, trots att de tidigare inte har blivit antagna.
- Visst är det föräldrarna som trycker på i många fall. Jag menar, ett litet barn kommer knappast själv på att han eller hon vill bli fotomodell. Men det där är en balansgång. Det är inte bra med föräldrar som driver på för mycket, samtidigt som det är en förutsättning att föräldrarna är villiga
att lägga ned tid och kraft på att promota sitt barn, säger Marika Hanson.

Många föräldrar drömmer i hemlighet om att få se sitt barn i en tidning, på teve eller på en reklampelare. De svenska modellagenturerna får in ansökningar från hoppfulla föräldrar varje dag. I dagsläget är omkring fyra tusen barn organiserade i agenturernas register.
- Vi får in mängder av ansökningar och tvingas tyvärr gallra mycket hårt. En klassisk anledning till varför de hör av sig är att deras "vänner" har tyckt att barnen ska bli fotomodeller. Förvånansvärt få föräldrar vågar erkänna att det är de själva som vill att barnen ska synas, säger Stephanie Gharib på modellagenturen Zap models.
Hur mycket ett barn, som är anslutet till en modellagentur, arbetar varierar stort. Det kan handla om flera gånger i månaden, men det kan också handla om någon enstaka gång per år. Barn som är under tretton år behöver vid varje arbetstillfälle en särskild dispens från Arbetsmiljöinspektionen, för att kringgå den svenska lagstiftningen om barnarbete. Och trots att det är ett direkt straffbart brott att anlita barn under tretton år till arbete, är det få som faktiskt söker dispens.
- Jag kan inte minnas att vi någonsin fått in en ansökan om dispens från ett barn som vill arbeta som fotomodell. Skådespelande barn brukar däremot ansöka, säger Lennart Adern, som är jurist på Arbetsmiljöinspektionen i Stockholm.
Det verkar finnas en generell inställning som säger att fotomodellyrket är väldigt lätt och att barnen därför inte behöver dispens. Men för många handlar det inte enbart om de tillfällen de faktiskt arbetar. Mellan uppdragen måste barnen ta testbilder som uppdaterar deras utseende. Och en del barn går kontinuerligt på mode-, dans- eller teaterkurser för att öka möjligheterna att få jobb i den starka konkurrensen. Det räcker inte att enbart vara söt.
De flesta barnfotomodeller och barnskådespelare fortsätter inte sina karriärer som vuxna. Runt elva-tolvårsåldern förändras deras utseenden och de söta barnansiktena försvinner. Endast en mycket liten del av barnen kan då fortsätta arbeta. Och för många slås drömmen om en framgångsrik karriär i rampljuset i kras.
- Det hör till ovanligheten att barnfotomodeller får ett så kallat "modellutseende" som vuxna. De som blir långa, smala och vackra i trettonårsåldern, har ofta inte varit barnfotomodellsöta som små. För de flesta barnfotomodellerna börjar jobben sina när de är omkring tio, för att sedan försvinna helt när de är omkring tolv. Det är ett mycket tillfälligt jobb och det är farligt att se det som en karriärmöjlighet, säger Stephanie Gharib.
Det finns många studier som tyder på att barn påverkas och formas av utbudet i olika massmedier. Det finns däremot ingen studie som visar hur de barn som jobbar mitt i kommersens centra påverkas.

Carita Bengs är doktor i sociologi vid Umeå universitet. Hon doktorerade för ett par år sedan med avhandlingen "Looking good", en studie som handlade om unga människors kroppsideal.
- Jag såg tydligt att olika massmedier har betydelse för hur de unga upplever sitt utseende och för hur de ser på den ideala kroppen. Den ideala kroppen, såsom den framställs i media, ligger ofta långt från den realistiska. Det är ytterst få som upplever att de ser ut som idealet.
Carita Bengs tror att det är lättare för barn att finna sina ideal i andra jämnåriga barn. Och i takt med att barns representation i massmedia ökar, kommer många barn finna sina ideal där istället för i närmiljön.
- Därför är det väldigt viktigt att de barn som syns i media ser ut och agerar som barn. Ibland ser man barn som är stylade till små vuxna och det kan komma att påverka hur barn uppfattar sin egen kropp och sitt eget utseende. Både de barn som är med på bilderna och de som är betraktare.
När Carita Bengs får höra talas om en modellskola där barn kontinuerligt tränas för ett yrke där kroppen och utseendet står i centrum för framgång, och att de dessutom får betyg på kroppsrelaterade punkter, reagerar hon med förvåning.
- Det låter märkligt. Det kan få barnen att bli medvetna, onödigt tidigt, om utseendets betydelse i det moderna samhället, och om att andra har åsikter om deras utseende. Om en människa blir allt för kroppsmedveten kan även positiva kommentarer om kroppen tolkas som negativa. Men det behöver inte bli så. De barn som syns i media personifierar idealen. Det kanske snarare är så att de barn som jämför sig med dem, och som inte upplever sig hålla måttet, kan bli missnöjda med sina utseenden.

Marika Hanson tycker att det är viktigt att barnen på hennes skola får betyg. Hon ser det som en uppmuntran. Hon växte upp i Litauen och när hon dansade som liten fick hon sällan eller aldrig beröm.
- Först som vuxen fick jag veta att jag hade varit talangfull som barn. Tänk om jag hade fått veta det när jag var liten. Hade jag vetat att jag hade kunnat bygga en karriär på min talang hade jag kämpat på ett helt annat sätt. Jag vill att de barn som är duktiga ska få det bekräftat. De ska få veta att de kan ha en framtid som skådespelare, dansare eller fotomodeller. Jag har haft
föräldrar som har klagat på betygen, men ingen kommer få mig att ta bort dem. Jag tror att barn kämpar mer om de har en morot.
Kroppen och utseendet presenteras, enligt Carita Bengs, ofta som ett problem i massmedia. Ett problem i behov av kontroll, omvårdnad och uppmärksamhet. Det ligger därför ett stort ansvar för dem som sänder och trycker reklam som riktar sig till barn. Barn måste få vara barn, även i glassiga magasin och påkostade reklamfilmer.
- Det är lätt att bli självkritisk i dag när vi är totalt omgivna av illusioner om den ideala människan. De finns överallt, i tidningar, på teve, i böcker och till och med i sagor. Sagans prins är stark och modig, sagans prinsessa är smal och vacker.
Och på fotomodellskolan får barnen lära sig att graciöst trippa fram på catwalken. Att vicka på huvudet precis lagom mycket, titta rakt in i kameran och le på precis det sättet som kunden och marknaden begär.
Sofia Andersson
Frilansjournalist
Idag