Aldrig är väl längtan efter en perfekt kropp så stark som så här års. I sommarvärmen åker kläderna av och blottar kroppens alla obehagliga sanningar: ölmagar, gäddhäng, ridbyxelår, breda rumpor, bilringar …
För att ta sig igenom denna påtvingade kroppslighet med självkänslan i behåll kastar sig vissa av oss desperat ut i joggingspåret, samtidigt som vi försöker späka våra kroppar i rekordfart med hjälp av den ena mirakeldieten mer fantastisk än den andra.
Och veckopressen är inte sen att hänga på. I stora reportage och specialbilagor levereras sista-minuten-tips för skuldtyngda tröstätare. Har man inte baddräktsångest innan, så får man det garanterat efter en snabb inventering i tidningsstället:
"Nya fruktbantningen: Kom i bikinin på två veckor"
"Så får du en snygg rumpa"
"Dammsug bort celluliterna"
"Fyra steg mot välsvarvade armar"
Men varför är det egentligen så viktigt med välsvarvade armar? Och behöver vi verkligen alla dessa råd?
- Vi lever i en kroppsfixerad kultur och allra mest uppmärksammas förstås kroppen under sommaren. På stranden avslöjas allt och vi får stå till svars för hur vi har tagit hand om våra kroppar under resten av året. Det är lite av domens dag, säger Thomas Johansson, professor i socialpsykologi vid Göteborgs universitet och författare till boken Den skulpterade kroppen (Carlsson, 1998).

Men även om kroppskulten nu når sin absoluta kulmen, så innebär det inte att vi under resten av året har ett särskilt avslappnat förhållande till våra kroppar. Nej då, drömmen om ett fulländat yttre får ständigt ny näring. På väg till jobbet möts vi av vältränade - halvanorektiska - modeller som kritiskt blickar ner på oss från höga reklampelare. I personalmatsalen kollar vi avundsjukt in den yngre kollegans biceps, för att senare framåt kvällen landa hemma i tv-soffan framför de kvinnliga tv-hallåornas perfekta solbrännor och vita filmstjärneleenden.
- Fitnessidealen finns överallt i dag. Det som har hänt sedan 60-talet är att massmediesamhället har brett ut sig allt mer. Numera möter vi hela tiden bilder av
nästan äckligt perfekta kroppar. Slår man på MTV så är det ju ett rent frosseri i fettfria magar med otroligt väldefinierade muskler. Den här exponeringen skapar förstås lätt en känsla av otillräcklighet, konstaterar Thomas Johansson, som i sin forskning bland annat har studerat gymkulturen och de kroppsideal som formas där.

Även om inte alla människor slukar masskulturens bilder av idealkroppen och även om de flesta av oss inser att vi aldrig kommer att bli någon Cindy Crawford eller Arnold Schwarzenegger, så är det svårt att förbli helt opåverkad. För kroppen tar ju också stor plats i våra sociala relationer. Genom ansiktsuttryck, tonfall och kommentarer förstärker vi varandras kroppsbilder utifrån rådande ideal. Den överviktige mannen på bussen drar till sig övriga resenärers blickar och blir plågsamt påmind om att han befinner sig längst ner i utseendehierarkin. Omvänt får den slanka kvinnliga chefen uppskattande - och
avundsjuka - kommentarer när hon svischar in på kontoret efter ännu ett intensivpass på Friskis & Svettis.
- I det moderna samhället har vi haft en utveckling mot allt större individualism och självförverkligande. Mycket kretsar kring det egna jaget och det har blivit oerhört viktigt för individen att synas och höras i olika sammanhang. Genom en perfekt kropp kan man både dra till sig omgivningens blickar och manifestera den egna identiteten, säger Thomas Johansson.
En annan drivkraft tycks vara föreställningen om att ett fulländat yttre är biljetten till ett lyckligare liv. Hade vi bara lite fastare lår, lite bredare axlar och lite plattare mage, så skulle vi få mer status och allt skulle bli sååå mycket enklare … Kroppen blir helt enkelt hårdvaluta i den sociala byteshandeln.
- Det finns ett slags överenskommelse i vår kultur om att den "goda" kroppen är den hälsosamma, smala och vältränade. Den kroppstypen associerar vi sedan till en rad andra positiva egenskaper såsom "kontrollerad", "energisk", "framgångsrik" och "smart".
- Enligt den här logiken hoppas vi bli bättre bemötta och nå större framgång i livet genom att skapa ett attraktivt yttre. Kroppen blir en symbol för våra inre egenskaper och ett medel för att sända ut signaler om vilka vi är och vilka vi vill vara, säger Carita Bengs, lektor i sociologi vid Umeå universitet.
Även om det förstås finns smakskillnader, så tycks det råda en slående enighet om hur vår västerländska skönhetshierarki ser ut liksom vilka inre egenskaper som döljer sig bakom de olika kroppstyperna. För sin doktorsavhandling Att se bra ut (se faktaruta intill) lät Carita Bengs en grupp unga människor titta på en bild av en mullig ung kvinna som satt naken på en sten i vattnet. Därefter gav hon dem en lista med 22 adjektiv och bad dem välja ut de ord som de tyckte bäst stämde in på deras första intryck av kvinnan. Listan toppades av de tre orden: långsam, slapp och lat.
- Ibland hävdas det ju att tjejer dömer varandras utseende hårdast, men i det här fallet var det faktiskt killarna som hade mest negativa associationer. Tjejerna tyckte att kvinnan på stenen också såg snäll och trygg ut, säger Carita Bengs.

Många menar att vår tids längtan efter ett fulländat yttre förstärks ytterligare av att det i dag finns så många tekniker för att förändra våra kroppar - något som förstås försäljare och reklammakare inte missar att påminna oss om. Med hjälp av bantningspulvret "Fitmeal" kan vi se kilona rasa. Tack vare föryngringsmedicinen "Ung-igen" kan vi leva ett aktivt liv - både i dag och imorgon. Och genom att investera i en magtrimmer - "tv-shops genialiska träningsredskap för hemmabruk" - kan vi försäkra oss om att även de raka (!) magmusklerna får vad de behöver.
- Många av fitnessteknikerna har utvecklats på gymen bland de groteskt stora bodybuildarna som tränar som besatta för att nå absolut största förfining av kroppen. Även om de flesta "vanliga" människor inte är beredda att gå så långt, sprids metoderna i samhället via fitnesspressen och sedan vidare till bredare tidningar som Veckorevyn och Amelia, säger Thomas Johansson.
De som saknar disciplin nog att skapa sig en perfekt kropp genom hård träning och sträng diet, kan numera även ta genvägen via skönhetskirurgin. Det som tidigare var en medicinsk teknik med huvuduppgift att reparera medfödda eller förvärvade skador på kroppen, är i dag en växande industri som förverkligar våra fantasier om den evigt unga och perfekta kroppen.
Med de här nya förändringsmöjligheterna följer dock nya krav. Det går inte längre att liknöjt konstatera att alla kvinnor i släkten haft breda bakar eller att även farfar fick ölmage vid 30. Nej, kroppen ses numera som vårt högst personliga ansvar och ett livslångt projekt som vi förväntas lägga ner tid, energi och pengar på.
- De som tränar mycket på gym är helt inne i det här tänkandet och har ofta en väldigt stark arbetsmoral. Bodybuildarna vet att det krävs ett jäkla arbete för att hålla kroppen i form, säger Thomas Johansson.
- Därför accepteras inte riktigt den nya smitvägen - skönhetskirurgin. Det är som om de som opererar sig skriver kontrakt med djävulen i sin extrema längtan efter perfektion. I bodybuildarnas - och många andras - ögon, förtjänar de att straffas lite grann för sitt "fusk". Det är väl därför vi jublar när systrarna Graafs silokonbröst börjar läcka…

Vad händer då med drömmen om den perfekta kroppen framöver? Med alla tekniska och medicinska hjälpmedel kan vi ju lättare skapa ett fulländat yttre. Kommer då den hårda, slimmade och brundbrända kroppen att bli ännu mer åtrådd?
- Möjligheten finns att vår kultur bli ännu mer fixerad vid idealkroppen. I dag är skönhetsoperation en allt mer accepterad metod för att uppnå en snygg kropp. Det inte ens särskilt problematiskt för män att operera om sig, konstaterar Carita Bengs.
- Samtidigt får jag ibland känslan att det har hänt något bland de unga. En hel del tjejer går omkring med korta linnen och låter magen sticka ut, trots att den inte alls ser ut som på bilderna i medierna. Och i vissa kretsar tycks killar med sparriskroppar vara minst lika populära som gymtyperna. Kanske är det en motreaktion mot den besatthet vid vältrimmade och solbrända kroppar som vi sett under 80- och 90-talet. Man kan ju i alla fall hoppas …
Anna Lagerblad