– Med väldigt låg smärttröskel är det nog svårt att hävda sig i många idrotter. Men den ultimata utmaningen är att utveckla någon form av kroppslig funktionell intelligens. Det gäller att lära känna smärtan för att hela tiden balansera mellan det som är funktionellt och icke funktionellt. Om elitidrottsmän inte utvecklar den här kroppsliga funktionella intelligensen finns det risk att de drar på sig onödiga skador eller blir idrottsinvalider. Inom idrotten börjar man sakta inse att det utbredda användandet av smärtstillande som Voltaren inte är hälsosamt. Det hörs fler och fler röster att det här är något vi måste ändra på.

2. Kan man lära sig att älska mjölksyra?

– Det är ett slarvigt begrepp, men det handlar om att lära sig att lyssna på mjölksyran. Drar du på dig för mycket mjölksyra slutar musklerna att fungera och då går det väldigt långsamt.

– Du kan vända din uppmärksamhet inåt och vara väldigt associativ i ditt förhållningssätt till kroppen. Det innebär att du uppmärksammar mjölksyran, att det gör ont och att du är nära din smärttröskel. Det är inte helt enkelt att gå in i smärtan och stanna där, därför är det en del som i stället väljer att lägga uppmärksamheten på andra stimuli. Du kan tänka på vad du ska äta när du kommer hem, titta på motståndare eller föreställa dig att det är nerförsbacke, även om du springer på en platt bana.

3. Får man gnälla när det gör ont om man är elitidrottare?

– Nu är jag generell i mina uttalanden, men helst vill man inte höra en massa gnäll. Om du till exempel spelar fotboll i ett nedflyttningshotat lag, finns det rätt små möjligheter för en skadad spelare att vila sig i en viktig match. Trycket är så stort, det är lite grand ”no pain no gain”. Att ge upp ett träningspass för att man har för ont eller är för trött är ett svaghetstecken i den världen. Massmedia är också väldigt snabba på att glorifiera dem som presterar med smärta, till exempel Tony Rickardsson när han vann VM i speedway med gipsad tumme.

4. Är det karaktärsdanande att ha ont?

– Ja, före detta elitidrottare säger ibland att de nästan blir rädda för sig själva eftersom de varit så vana att pressa sig så hårt i ett idrottsligt sammanhang. De tar med sig det beteendet in i arbetslivet och kör på för hårt och känner inte av smärta och trötthetssignaler.

5. Kan man lära sig att stå ut med smärtan när man ramlar på bommen eller bli avkastad av hästen?

– Förr eller senare slår du dig och ordspråket säger att du måste fort upp på hästryggen om du har ramlat av. Nyckeln är att lära sig att hantera rädslan. Det handlar absolut inte om att intala sig att man inte kommer att ramla igen utan om att vara helt absorberad i sitt rörelseutförande. Börjar du fundera ”om jag gör fel här kan jag ramla och slå mig väldigt illa”, då är din koncentration på fel ställe. Om du är helt fokuserad på det du utför är det väldigt svårt att samtidigt vara rädd.

6. Vilken idrott gör mest ont?

– En idrott som är väldigt utsatt är rugby, framför allt den variant som spelas i Nya Zeeland. Rugby League är som amerikansk fotboll fast utan skydd. Det finns vissa personlighetsdrag som gör att människor söker sig till olika idrotter. Man brukar tala om sensation seeking, en hormonell eller biologisk uppsättning som gör att man söker sig till häftiga upplevelser. I rugby utmanar man sig själv i hur många smällar man kan ta.