Karolinska institutet har fått sin största donation i historien på 42 mijoner kronor. Givarna paret Osher ville sannolikt att det skulle drivas foskning som leder framåt inom området. Vilket bedrivs på Oshers center i USA. Här i Sverige verkar det som att dessa pengar används till att försöka vederlägga och underminera alternativmedicin. Martin Ingvar och hans kollega Mats Lekander verkar inte ha en vetenskapligt neutral syn på alternativmedecin. Borde inte de som forskar för 42 miljoner kronor vara nyfikna på det område vari de bedriver sin forskning. /Sebastian Åsberg

Jag är akupunktör sedan 28 år, utbildad i Japan under fem år och har den statliga japanska legitimationen i akupunktur och moxibution. Sedan 1981 har svenska Försäkringskassan och olika landsting, företag och privatpersoner köpt mina behandlingar. Jag vill påstå att den akupunktur som praktiseras i västvärlden av sjukvårdspersonal är ytterst begränsad på grund av den ringa utbildning som är tillgänglig. Professor Edzard Ernst och författaren Simon Singh säger sig ha prövat alternativmedicin strikt vetenskapligt. Min fråga är vem har utfört akupunkturen/kiropraktiken/homeopatbehandlingen? Är det terapeuter med mångårig utbildning och legitimitet i sitt yrke? Eller är det sjukgymnaster och/eller sjuksköterskor med kortare utbildningar i de olika disciplinerna? Om akupunktörerna inte har en fördjupad utbildning och kan ställa en individuell diagnos baserad på patientens tillstånd utan istället utför en behandling mer likt en, vad man kallar ”kokboksakupunktur”, dvs. lika behandling för alla oavsett individuella differenser så är det givet att bra resultat uteblir. Hur kan en västerländsk läkare leda en undersökning eller göra en studie där personal är sjukgymnast eller likvärdig med kortare utbildningar i akupunktur? /Sven Holm

Jag är 57 år och distriktsläkare sedan cirka 30 år och har varit med i ”Svenska läkare för komplementär medicin” i flera år. Jag träffar även en mängd patienter som, om den används rätt, har haft stor nytta av komplementär medicin. Rättare benämning bör vara integrativ medicin, dvs man tar det bästa från skolmedicinen och kan utnyttja akupunktur, massage, örtmedicin, yoga, meditation med mera som ett ( i rätta händer) använt tillskott i arsenalen av lindrande eller bot för patienten. / Gunilla Broström

Det märkliga är inte att den alternativa vården är populär eller att det kan vara placeboeffekt som medför att människor mår bättre, eller rent av blir av med ohälsa. Det märkliga är att den etablerade vårdkedjan inte utnyttjar placeboeffekten fullt ut, genom att se patienten bättre än man gör, att beröra patienten, att utnyttja vackra lokaler och personliga möten som får ta tid. Att bli bekräftad är ju ett av människans största behov, inom den etablerade vårdkedjan tyck det viktigare att läkaren blir bekräftad än att patienten blir det. Få investeringar kan väl bli så kostnadseffektiva som att medvetet påverka människans självläkningsförmåga, och reella upplevelse av att må bättre, med hjälp av det som kallas placeboeffekten. Det intressanta ur individperspektiv är inte hur eller varför man mår bättre, eller rent av blir frisk. Det intressanta är att. /Birger Schlaug

Vetenskapen är inte absolut, den kommer alltid att var resultatet av någons val, finansierat av ett politiskt system med vinstintressen. Dit hör även media. Man ska alltid fråga sig vem som tjänar på resultatet. Och inte att förglömma: ALL medicin medför risker. Och det innebär även risk att avstå från behandling. Själv injecerar jag antroposofernas Iscador regelbundet mot endometrios. En mycket plågsam sjukdom som skolmedicinen under många år behandlat nonchalant och nedlåtande. Svåra smärtor, åratal med morfinpreparat och hormonbehandling är helt över. Och nu? Helt symtomfri. Jag är kroniskt sjuk men uppfattar mig som helt frisk. Placebo? Lägg av! Antroposoferna (som inte entydigt är något man ska svälja okritiskt) erbjuder mig ett liv där jag kan välja. /Nina, Leg. Sjuksköterska

Efter 36 års helvete med migrän fick jag ett nytt liv efter 8 behandlingar av en i Kina akupunkturutbildad läkare. Läkaren satte nålar på platser och så djupt att en icke-läkare knappast skulle vågat sig på det. Jag har även provat akupunktur av en leg sjukgymnast som var utbildad (hur? 3-dagars kurs?) i akupunktur. Hans behandling gav ingen effekt alls och hans sätt att sätta nålar kändes helt annorlunda än när läkaren/proffset gjorde det. Nu har det gått 12 år och jag lever fullt normalt med både viner och dessertostar utan minsta besvär. / Fri från migrän

Jag har dålig erfarenhet av alternativmedicin. Utan att någonsin ha haft problem med nacken, gick jag till en kiropraktor som knäckte till den i samband med en ryggbehandling. Ett halvår senare har jag fortfarande ont i nacken, och önskar att jag hade läst Ernst & Singhs bok, som tydligen varnar för att låta kiropraktorn knacka nacken. / Emma Stenström

Vad har ”vetenskapligt bevisat” för värde om inte smärta försvinner när det ovetenskapliga som ex nålar fungerar!? Hade för ett antal år sedan jätteont i armen (tennisarm) som uppkommit av datorarbete-för hög mus. Gick till vår företagsläkare när smärtan blev allt för plågsam. Nu hör till saken att vår dåvarande fantastiska företagsläkare var ”alternativare” också. Han kollade och tyckte att vi skulle göra akupunktur och som den enormt nålrädda person jag är fick han verkligen övertala mig vilket han lyckades med och det är jag honom evigt tacksam för. Redan efter första gången med bara en nål kändes det mycket bättre och efter totalt tre behandlingar var smärtan borta. Förklara det! ”Vetenskapens tabletter” hade inte hjälpt mig mer än för stunden och vad har då vetenskapen för betydelse? / Anonym

Jag har behandlats med akupunktur mot barnlöshet sedan flera år. Efter två månader blev jag gravid, så det hade verkligen en påtaglig effekt! Om sedan den effekten ska kallas för en ”nåleffekt” eller en ”placeboeffekt”, det är för mig totalt ointressant. Effekt som effekt, slutresultatet är ju trots allt det som betyder något! / En nybliven mamma


På KS finns en smärtklinik, där man kan få medicinering, öronakupunktur och samtal med sköterska/läkare. Detta gör jag minst en gång i veckan och det mår jag bra av. Öronakupunkturen påverkar mig kortsiktigt så att jag blir avslappnad. Det kan lika gärna bero på att man sitter bekvämt i ett tyst rum. Jag kan inte se någon direkt smärtlindring, men kan heller inte säga nej till en mångtusenårig tradition. Att regelbundet få träffa samma kloka person som lyssnar till ens krämpor är ju lyx och guld värt.

Däremot fick jag en gång en oväntad och oönskad effekt av akupunkturen. I hjärnan har jag en silverklämma inopererad efter en hjärnblödning. Helt plötsligt uppstår någon form av kontakt med en av nålarna, den börjar vibrera kraftigt och jag får en kraftig smärta i området där klämman sitter. Så numera sätts nålar bara i det andra örat. Vad som hjälper av de delar som ingår i ”paketet” vet jag inte, men jag mår bra av det. / AJ!

Jag har råkat ut för ischias några gånger sedan dess. Jag har sett till att snabbt få akupunktur. 2-3 behandlingar har räckt. Jag har också prövat akupunktur mot migrän, men det har inte varit lika framgångsrikt. Effekten har, i bästa fall, varit kortvarig. Ett försök att komma tillrätta med allergier, hos en i Kina utbildad akupunktör och ört”expert”, var lika dyrt som misslyckat. /ASN

På KS finns en smärtklinik, där man kan få medicinering, öronakupunktur och samtal med sköterska/läkare. Detta gör jag minst en gång i veckan och det mår jag bra av. Öronakupunkturen påverkar mig kortsiktigt så att jag blir avslappnad. Det kan lika gärna bero på att man sitter bekvämt i‑ett tyst rum.

Jag kan inte se någon direkt smärtlindring, men kan heller inte säga nej till en mångtusenårig tradition. Att regelbundet få träffa samma kloka person som lyssnar till ens krämpor är ju lyx och guld värt.

Vad som hjälper av de delar som ingår i ”paketet” vet jag inte, men jag mår bra av det.

Sverige går emot övriga världen i sin konservativa hållning i‑fråga om akupunktörer. I Norge har akupunktörutbildningen blivit en högskoleutbildning som den redan är i Tyskland, Storbritannien, USA etcetra.

Akupunkturen är väldigt stor inom veterinärmedicinen i‑några av dessa länder. Kanske bara placebo på hästen? Bara i‑Sverige utbildas sjukvårdspersonal i tvåveckorskurser för att sedan sticka nålar. Detta förfarande har gett minst sju skadeanmälningar i Hälso och sjukvårdsSAN. Bara i Sverige tillsätter man en icke samarbetsvillig och totalt okunnig i‑traditionell kinesisk medicin att bli professor i alternativmedicin.

Jag var EU-rättsjurist i‑Luxemburg när jag med stor skepticism utbildade mig till akupunktör. Efter mitt kliniska och sista år på utbildningen har jag dagligen frågat mig: Varför får inte akupunktörer hjälpa dem som lider när det fungerar så bra? Det handlar nog om makt! / Lina Axelsson, jurist och styrelseledamot i Svenska akupunkturförbundet

Det finns mycket humbug inom branschen och som säljs med pseudovetenskapliga argument.

Jag läser precis en nyutkommen bok som heter Bad Science av Ben Goldacre som jag kan rekommendera och som även tar upp placeboeffektens roll i olika typer av behandlingar. Den har fått ett stort intresse i England och kan vara värd att titta närmre på om du är intresserad av att skriva mer inom området. Ben hävdar t ex att personer som inte kan tillräckligt mycket om hur man arbetar vetenskapligt får betala en extra skatt – med det menar att de köper ett antal olika produkter som är baserade på pseudovetenskap och att de därmed luras att använda sin lön till produkter som inte har någon effekt, eller tom i värsta fall skadar dem.

Att förklara hur man arbetar vetenskapligt kan för många låta mycket svårt, men kan göras mycket enkelt. Själv driver jag en webtidning som i huvudsak vänder sig till biologilärare därför att vi anser att de har en nyckelroll och genom att utbilda dem så får vi en stor effekt genom att de i sin tur utbildar så många ungdomar. Jag driver den tillsammans med kollegor vid Göteborgs universitet och universitetet i Reading i England. Den heter Bioscience Explained och finns på både svenska och engelska och är fritt tillgänglig. Du hittar den på www.bioscience-explained.org <http://www.bioscience-explained.org/> . I den så har jag skrivit om hur man kan använda något så enkelt som Ahlgrens bilar för att visa hur man arbetar vetenskapligt, varför och hur man använder statistik och vad som menas med forskningsfusk – allt runt en påse Ahlgrens bilar. Du hittar den i nummer 2.1 och artikeln heter ”Pedagogiskt godis”.

Det blev mer än jag tänkt skriva, men jag vill uppmuntra dig att skriva mer om pseudovetenskap och vad det innebär och boken ovan är mycket intressant. / Margareta Wallin Peterson, prorektor Göteborgs universitet

En delvis förlamad godvän till mig fick akupunktur. När akupunktören hade gått upptäckte vi att hon glömt en nål i min väninnas axel! En annan gång gick jag själv till en rekommenderad ”naturdoktor”. ”Doktorn” klämde på olika ”viktiga punkter” och talade om för mig att jag hade så många problem att jag borde ha känt mig som ett nystan av sjukdomar om jag hade trott på henne. Jag köpte inga av hennes dyra mediciner och salvor. Sedan dess brukar jag svara naturmedicintroende att jag själv alltid äter bolmört när jag har ont i huvudet och dricker liljekonvaljevatten mot fotvårtor... /Naturhälsningar från Siv Widerberg

Jag tror det är en stor del i att det alternativa växer, vi vill bli mötta som hela människor, inte ett symtom. Så många läkare är rädda för människor och det mänskliga, vården och omsorgen har inte tid med människan. Ett exempel är ju överförskrivningen av läkemedel till gamla. Droga ner dem så att vi inte behöver prata med dem eller lyssna till deras känslor eller behov. Det är ett omänskligt samhälle vi skapat.!!! /Anita Malmros

I början av 90-talet, då jag var 19 år uppsökte jag en homeopat pga urinvägsbesvär. Hon gav mig en flytande medicin som heter Incon complex. I innehållsförteckningen står att läsa följande: Plexus sacralis, Plexus hypogastricus, Sphincter vesicalis, Tela conjonctiva, Medulla spinalis, Vesica urinaria, Cortex cerebri, Diencephalon samt Arteria. Alltså en rad anatomiska strukturer. Då jag kontaktade tillverkaren/leverantören i Sverige fick jag till svar att dessa strukturer kom får levande människor, att man under olika operationer ”knipsade små bitar”. Denna förklaring förefaller inte bara motbjudande utan dessutom helt orimlig. Företaget hävdade bestämt att man inte använt djur eller avlidna människor för att framställa preparatet. Det mest sannolika torde vara att innehållsförteckningen är rent påhitt. /Anonym leg läkare

Det är bra att man avslöjar charlataner och lurendrejare som lurar på sjuklingar overksam,dyrbar och kanske farlig behandling. Men ibland önskar man att det skulle gå att behålla de positiva effekterna - s a s inte kasta ut barnet med badvattnet. Det senaste exemplet är knäoperation där man utför ”shaving”, man gör en artroskopi och skrapar bort diverse skarpa kanter som man sett på röntgen av knäleden. Och många patienter blev bra. Så gjorde samma op på andra patienter, fast utan ”shaving” och de blev lika bra. Således slutade man även med den behandlingen.

Uppenbarligen har placebo en stark och god verkan. Jag önskar man kunde utnyttja det. Kan man inte göra försök där man uppriktigt säger att effekten är placebo - med tillägget att det har god effekt - det kanske skulle fungera? / Christer Olsson, leg läkare

Bra att alternativmedicin sätts under luppen,kanske ännu bättre om skomedicin sätts under samma lupp. / Ulrika

Sedan ungdomen (för 40 år sen) har jag haft problem med hudeksem så kallat atopiskt eksem. För en fem år sedan blev det värre o värre. En väninna hade anlitat en homeopat om sa hon blivit bra. Jag var ju bara tvungen att prova.

Fick tid efter rätt lång väntan och kom så dit. Det var rätt smutsigt på toaletten och överhuvudtaget rätt sjaskigt. Jag övervägde att gå, men men… Homeopaten gjorde en ögondiagnos och berättade med avsmak vad jag var för en. Därefter fick jag lite recept som skulle hämtas ut. Jag började ta medicinen och blev precis som han sa riktigt dålig. Det går ju ut på att det skall bli värre för att man skall bli bättre. 6 veckor av fasa följde. Blodröd över hela kroppen, jag frös på ett helt sanslöst sätt, var tvungen att ha päls på mig inomhus, jag låg i bastun flera timmar, kunde inte jobba eller fungera, fjällade över hela kroppen (jag skulle ju byta hud). Det var fasansfullt. Men: alla sa, du måste härda ut, att du mår så dåligt beror på att du svarar på behandlingen, du kommer att bli hur bra som helst, du skall väl inte ge upp nu etc etc.

Till slut fick jag värk i en led, då var det bara STOPP! Effekterna klingade ut snabbt och det enda som hände (det absolut enda) var att färgen på mina bröstvårtor försvann. Mitt eksem var kvar i oförminskad skala, men efter en kraftfull cortisonkur o minskat duschande är jag numera i princip besvärsfri. Och hur gick det för min väninna? Jo hennes eksem kom också tillbaka i oförminskad styrka.

Enligt min mening är det rena rama kvacksalveriet, men påstås i alla fall vara ofarligt – alltid nåt! //sign aldrig mer!

Vad vill man egentligen uppnå att dödförklara all alternativmedicin kanske med undantag av några få alternativa behandlingar. Man lyckas inte bara tillintetgöra resultatet av olika alternativa behandlingar utan man lyckas även ta bort den eventuell så kallade placeboeffekten. Det är intressant att denna artikel kommer just nu när den traditionella vården av resursskäl inte klarar av att behandla patienterna genom traditionell vård på sjukhusen och läkarstationer, vilket har gjort att folk har flytt till alternativ medicin.

Kan syftet med artikeln vara att den traditionella medicinen och läkarkonst i stegrande grad börjar förlora greppet om marknaden. och därför nu försöker släcka präriebranden ”alternativ sjukvård”. Kanske en felaktig frågeställning, men något bakomliggande syfte med artikeln kan inte uteslutas / Sture Wallin

Det är bra att man avslöjar charlataner och lurendrejare som lurar på sjuklingar overksam,dyrbar och kanske farlig behandling. Men ibland önskar man att det skulle gå att behålla de positiva effekterna - s a s inte kasta ut barnet med badvattnet.

Jag tänker ofta på en speciell behandling som under en period gavs till patienter med svår kärlkramp. Som jag kommer ihåg det så gjorde man ett hudsnitt framme på bröstkorgen och stängde av ett blodkärl. Tanken var att blodet skulle tvingas ta en annan väg och ge hjärtat mera blod. Effekten var god, 40% blev bra eller mycket bättre.

Således var allt frid och fröjd tills något ljushuvud bestämde sig för att endast göra hudsnittet, sedan sy igen det och säga till patienten att blodkärlet var avstängt. Och man fick samma goda resultat - varpå man slutade med behandlingsmetoden... Det senaste exemplet är knäoperation där man utför ”shaving”, man gör en artroskopi och skrapar bort diverse skarpa kanter som man sett på röntgen av knäleden. Och många patienter blev bra. Så gjorde samma op på andra patienter, fast utan ”shaving” och de blev lika bra. Således slutade man även med den behandlingen.

Uppenbarligen har placebo en stark och god verkan. Jag önskar man kunde utnyttja det. Kan man inte göra försök där man uppriktigt säger att effekten är placebo - med tillägget att det har god effekt - det kanske skulle fungera? / Christer Olsson, leg läkare

Jag mår dåligt, har mycket ont i kroppen och jag har totalt kaos insides i hjärta och själ. Pga diverse händelser de senaste 5 åren som nu kommit ikapp mig. Kanske har jag en lättare depression. Jag fick chansen att bli healad i endast 10 minuter, en prova på, av en bekant. Så bra som jag mådde därefter har jag nog inte gjort på säkert 5 år. Jag kände mig så lätt och ung igen, jag ville bara springa omkring och leka med livet!

Ont? Nej inte alls. En otroligt givande behandling. Jag är lättpåverkad av energier, kanske därför det fungerade så bra på just mig. / Linda, 24 år

På hösten 1943 (fyrtiotre) fick jag diagnosen diskbråck. Jag har sedan levt med ischiassmärtor och prövat ”allt”, hängt i dörrar, homeopat, sovit på plywoodskiva, kiropraktor och jag vet inte allt, När det verkligen satte till kunde jag ta bilen och åka tur och retur Uppsala, Det brukade ge lindring!! Våren 07 fick jag ett superanfall som inte ville släppa. I april låg jag ”i planflykt” sedan en månad med maxdos av alvedon och voltaren, sex månaders väntetid till SÖ och mitt livs första depression på gång. Mer eller mindre ditlurad av en god vän och mycket misstänksam kom jag en måndag till Dr Nie på Stora Essingen. Hon behandlade mig på måndag, tisdag och onsdag. På natten mellan ondag och torsdag tog jag min sista värktablett!! Jag har inte tagit någon sedan dess!! Jag är inte lika misstänksam mot akupunktur som jag var, men det är klart att svenska sjukgymnaster som gått en treveckorskurs kanske inte är lika duktiga som en mångårig medlen i Kinesiska Läkarförbundet för Traditionell Kinesisk Medicin.Vad vet jag? / Ingvar Boman

Läste er artikel om alternativmedicin på dagens Idag-sida och blev besviken. Som trogen Idag-läsare är jag bortskämd med ett mer vidsynt förhållningssätt än det dessa författare ger uttryck för. Ett mer vidsynt förhållningssätt får dock inte innebära att man okritiskt accepterar allt - det finns utan tvivel företeelser inom ”alternativmedicin” som jag själv inte betraktar som seriösa, och att sådana företeelser granskas är viktigt för att seriösa komplementära terapier ska ges den plats de förtjänar.

Men det är också viktigt att inse att även de författare ni presenterar idag kommer med en partsinlaga. De slutsatser författarna presenterar stämmer till exempel inte överens med tidigare vetenskapliga granskningar av många av de metoder de nu klassar som kvacksalveri.

Det finns flera anledningar att ifrågasätta författarnas syften och metoder. Ett exempel på ett tvivelaktigt angreppssätt är studien av akupunktur, där varken terapeuten eller klienten visste om nålen gick genom huden. Eftersom det finns flera etablerade metoder - t ex akupressur och shiatsu - som bygger på att akupunkturpunkter stimuleras utan nålar, är det märkligt att utifrån detta försök dra slutsatsen att endast placebo skulle återstå som förklaring. / Henrik

Läste i dag i SvD med stor förvåning artikeln om alternativmedicin och bristen där på fungerande effektivitet av behandlingarna. Man varnar också i artikeln för risker, men hur ser man då på det faktum att ett stort antal patienter som ligger på våra sjukhus i dag gör det pga svåra biverkningar från ”vanliga” läkemedel?

Det är också intressant att notera att alla de pengar som kommit den integrativa medicinska forskningen till del mest haft som följd att alternativmedicinen nu ifrågasätts mer är någonsin. Har man gjort någon patientutvärdering av de olika metoderna? Själv är jag, som läkare konstaterat, extremt medicinöverkänslig och reagerar med svåra biverkningar på t.ex. vanliga smärtstillande medel och har därför sökt - och fått - hjälp av alternativmedicinen, i synnerhet av den antroposofiska medicinen. Kanske har den alternativa medicinen även en effekt som inte går att mäta med vanliga mätinstrument, och jag menar då inte placebo. / Valfrihet önskas

Varför måste allt som inte passar ”normen” blir ifrågasatt?

Om man mår bättre eller till och med blir frisk av alternativ medicin borde det väll räka, det är så mycket vi inte förstår och kommer aldrig att bevisa. Det som räknas är väll resultat.

Min dotter har sedan 4 år allergiska reaktioner som alltid dyker upp på våren. De visar sig först i torr fläckig hud som kliar, sedan får hon kliande, röda, rinnande ögon och sedan hosta. Enligt pricktest är hon allergisk mot gräs och pollen (som finns från vår till sensommar), hund och häst. Ögonläkaren förskrev ögondroppar som hon skulle ta året om, kanske skulle det vara bättre några månader under vinterhalvåret. En allergi-barnläkare, som gjorde pricktesten, förskrev antihistamin, kortison och salvor som hon skulle behöva åtminstone under gräs- och pollensäsongen.

Med homeopatisk behandling tar det hela 4-6 veckor tills hon är symptomfritt.

Och då är ju frågan: Är små barn så medveten att man kan prata om placeboeffekt? Men om svaret är ja, är inte små sockerpillar i en månad bättre än ögondroppar nästan året om och antihistamin i ett halvt år? Jag tycker det, jag vill inte ge mitt barn så starka mediciner i onödan.

Skillnaden mellan den traditionella medicinen och homeopati är att det ena behandlar symptom och den andra orsaken.

Men vägen till medicineringen är största skillnaden. Den traditionella medicinen tittar på symptomen, diagnostiserar sjukdomen och därmed kan man kolla i röda boken och välja medicin.

Vid en homeopatisk behandling tittar man på den enskilda människan, på personligheten, hur kroppen reagerar i vissa situationen. Den första behandlingen är en 1-2 timmar lång samtal så att läkaren får en helhetsbild. Sedan får man en medicinering enligt sin profil, så samma sjukdom kan behandlas olika för olika människor eftersom den aktuella sjukdomen hänger ihop med andra faktorer.

Den beskrivningen visar att det ställs helt andra krav på en homeopatisk läkare, och det visar att läkaren måste vara duktig och lyhörd. Att gå till en traditionell läkare är inte så riskfullt, det är inte så svårt att medicinera rätt.

Vi har hittat, genom rekommendationer, en läkare i Tyskland, som är utbildat allmänläkare i botten och med en uppbyggnad inom homeopati. Han kan ju se begränsningar inom homeopatin och väljer ”vanlig medicinering” när det behövs. Allergi är i alla fall den perfekta ”sjukdomen” för att behandlas med homeopati. Vår läkare har vuxna patienter som kommer en gång per året inför pollensäsongen och är sedan symptomfri resten av året. Vem kan ha något emot att alla allergipatienter använder homeopatisk medicin? Pharmaindustrin! / Anonym

Nu kan jag inte stilla tiga längre!!! Vart är vi på väg inom svensk sjukvård? Ingen tar ansvar, alla vill vara specialister(bättre betalt)Ingen ser hela människan längre. Vi går till olika specialiteter och får vår kropp sönderstyckad och punktvis medicinbehandlade där ingen tar ansvar för att läkemedel motverkar varandra. Jag är själv leg sjukvårdspersonal med tre högskole- och universitetsutbildningar och sjukvårdserfarenhet sedan 60-talet. Vad hjälpte det när jag -94 blev påbackad av en bil när jag stod på gatan? Jag fick ligga hemma i 2 år med en intensiv huvudvärk som aldrig släppte, förlamad i en arm mm. Här kommer homeopatin in! Jag blev erbjuden hjälp av en homeopat men jag vägrade först att ta emot något för jag trodde inte på det.

Vi inom vården har ju skygglappar på för att öppna våra sinnen, det vi inte vet något om måste man ju säga nej till. Jag föll till föga och tackade ja! Tack och lov, efter tre veckor var jag huvudvärksfri och begärde då en magnetröntgen som visade en hjärnblödning! Min envishet drev mig att ta reda på vad eg. homeopati var och en ny värld öppnade sig.

Att utbilda sig till homeopat är en 5 årig utbildning. Från och med min diplomering -99 har jag haft absolut fulla mottagningar med patienter som ej fått någon förståelse eller hjälp inom vården. Som homeopat ser man på hela mäniskan, kropp och själ och man samarbetar med sjukvården och utnyttjar provsvar som tas där. Jag har BOTAT psoriasis, migrän, ulcerös colit, struma, öroninflammation mm med homeopatiska medel, inte bara tagit bort symptomen!

Var för ligger vi i Sverige såååå långt efter alla andra länder i Europa. Har inte vi svenskar rätt till en valfrihet att välja den behandling som botar och inte enbart tar bort symptomen? Vi har ju massor av skräckexempel på hur skolmedicinerna ger fruktansvärda biverkningar varje dag i TV och press.

Nej, bästa Socialstyrelse och läkemedelsverk öppna era sinnen och sätt er in i hur andra länder i Europa ger sina invånare valmöjligheter och stoppa inte utvecklingen av ett friskare samhälle utan medicinska förgiftningar(vissa mediciner är dock nödvändiga såsom insulin mm). / Barbro Nilsson, klassisk homeopat och sjuksköterska, distriktsköterska o vårdlärare

Ja så har man återigen bevisat att alternativmedicin inte fungerar. Därför att den form av studier som den västerländska bestäms vara normen. Enligt den förutsätts alla patienter vara kopior av varandra, med samma möjlighet att svara på allt. Till och med läkemedelsbolagen vet att detta är nonsens, eftersom man vat att barn inte har färdigutvecklad lever för att

kunna bryta ner vissa preperat och att kvinnor med högra fettmängd i huden inte svara lika som 20 åriga unga grabbar. Att kvinnors hjärtinfarkter ger andra symtom än männens vet vi också till och med enligt västerländsk evidens. Ändå är det de reduktionistiska modellen som skall vara allenarådande. Plus den arrogans som företrädarna har.

Om det nu är så att placebo kan försätta berg, varför inte ta till vara det då! Om det är så att den tid en terapeut ger till patienten ar avgörande, varför inte ge den tiden då. Jag är alldelses övertygad om att det inte ger biverkningar i form av hjärtfel eller död som många sk säkrerstälda mediciner gör. Och kostar mindre. Men framförallt tror jag att ett samarbete mellan olika professioner vorde det bästa. /Hanna Angerud

I vintras fick jag ont i ett knä. Kontaktade husläkarmottagningen, där en 40-årig kvinnlig läkare sa att det var artros. Det är så att man har artros, enligt doktorn när man är över 60. Eftersom jag har haft ont i knäet till och från sedan 20-års-åldern, trodde jag inte riktigt på doktorn. Nu gjorde det visserligen mer ont men det var samma smärta.

Ok, sa doktorn, vi gör en röntgen. Så gjordes med uttalandet ”minimal beläggning”. Så bra, sa doktorn, då var det inte artros. Men vänta nu, jag hade fortfarande ont, gick baklänges ner för trappor och fick ta ”rätt” fot först vid trottoarkanter. Jag fick rådet att ta ett par Iprem per dag. Inte farligt och inte vanebildande, enligt doktorn.

Men jag ville veta vad som var fel, inte knapra Iprem resten av livet. Då remitterades jag till magnetröntgen. Där konstaterades att en menisk var något skadad och jag fick träffa en ortoped. Ortopeden var en man i 40-årsåldern. Artros, sa han, utan att titta på mina papper. Ingenting att göra. Kanske en sjukgymnast kan lindra smärtan något men det är åldern. Jag insåg att det inte var någon idé att diskutera med honom. Jag är ju bara en gammal tant.

Jag kontaktade istället en naprapat. Han behövde bara kasta en blick på mig och konstatera att jag var sned. Inte underligt att knäet tagit stryk! Naprapaten drog mig rätt, masserade loss alla hårda muskler i ryggen så att kotorna kunde stabilisera ryggen igen. Jag fick stränga order om att inte bära tunga axelremsväskor och fick även några rörelser att göra hemma. Efter två behandlingar var smärtan i knäet borta!

Jag gör min hemläxa, bär inga tunga väskor och har varit utan smärta sedan i våras. De enda gånger jag känner av knäet är, när jag bär en tung kasse från mataffären. Innan jag prövade på alternativmedicin, var jag två gånger på husläkarmottagningen, en gång hos specialist, röntgades och magnetröntgades, allt enligt konventionell skolmedicin.

Om naprapater varit godkända av sjukvården och om husläkaren trott på alternativa metoder, hade skattebetalarna sluppit stå för mina kostnader. Och jag hade blivit frisk fortare. Nu fick jag själv stå för de 1400 kronor som naprapaten kostade. Men gissa om jag tycker det var värt pengarna! / En som vill ha alternativ

Jag försvarar inte alla alternativa metoder. Här, som överallt, finns lurendrejeri och mer eller mindre seriösa utövare. Faktum, för mig och många jag känner, är dock att jag efter många års erfarenhet är övertygad om att flera metoder faktiskt fungerar. Utan biverkningar.

För mig och min familj har akupunktur, antroposofisk läkekonst (inklusive homeopatisk medicin), yoga, vitlök, Ayurveda, meditation och flera andra metoder varit en fantastisk hjälp.

Om det är placebo låter jag vara osagt, men detta gäller ju i vissa fall skolmedicin också – och om effekten blir den önskade tycker jag inte att det är ett stort problem. Jo, det kostar förstås pengar. Dock är jag övertygad om faktisk effekt. Mina barn har nästan aldrig behövt antibiotika efter att jag för flera år sedan börjat med komplementärmedicin, jag har aldrig hävt feber med Alvedon för att t ex citronomslag och homeopatisk medicin fungerat mycket bättre o s v.

Själv hävde jag en uttalad lunginflammation häromåret helt utan antibiotika. Jag tog homeopatisk medicin. Självfallet måste man använda sig av skolmedicinen när så krävs. Vad jag vill säga är att det finns mycket man kan göra som alternativ och komplement innan man t ex tar antibiotika eller SSRI-preparat. Det är ju vad namnet så talande anger: Komplementärmedicin! Omdöme, någon? Vetenskap är av godo så länge vi ser inte bara dess fördelar utan även dess begränsningar. Annars liknar det en tilltro av nästan religiöst slag. Och religion är väl det sista vetenskapen vill associeras till…? / Charlotte Thorell

Vi är runt 9 miljoner invånare i hela vårt land och i London bor det 13 miljoner. Tanken är svindlande när man tänker på alla kineser som utövar alternativa behandlingsmetoder, hur många är de? Så många kineser eller asiater ju kan inte ha fel! I vårt lilleputtland styr de stora läkemedelsföretagen mycket av vårt tyckande. Se bara Apotekets senaste reklamfilm! Socialstyrelsen styr de legitimerade till att förkasta de alternativa behandlingsmetoderna. Trots detta finns det leg läkare, sjuksköterskor etc som i sitt dagliga liv behandlar eller blir behandlad av alternativ medicin. Hur kan detta vara möjligt! De om några borde ha kunskap och insikt ang den skolmedicin som de använder och brukar. Varför använder de inte enkom den medicinen? Socialstyrelsen tillåter barnmorskor att läsa akupunktur för att kunna

sätta nålar för att motverka smärta. De läser en vecka och praktiserar en vecka. Akupunktörer läser 4-5 år, vet var de ska sätta nålar, hur de ska snurras och vem som ska ha vilken nål, men har inte tillträde, ens vid önskemål, till att behandla vid förlossning. I dagens samhälle pratas det om miljöbovar, men ingen talar om läkemedelsbolagen, som inte bara förorenar miljön, utan även genetiskt ändrar på arvsanlagen hos ex fiskar. Och ändå sitter folk och ojar sig över att alternativmetoderna är bluff och båg, fastän vi bara haft skolmedicin i 100 dryga år.

Mitt förslag är att lägga ner Socialstyrelsen, utvidga akutsjukvården, höja lönerna för de som arbetar akut och låta läkare skriva remisser till erkända homeopater, akupunktörer etc som skall vara knutna till landstinget efter behov!

Hur många vet att det är bra med feber någon dag för att rensa ur kroppen och man behöver inte proppa i sig Panodil i onödan? Hur bra hade det inte varit om folk preventivt (förebyggande) fick tillgång via landstinget att gå till bra alternativmedicinare? Som vi alla vet finns det bra skomakare och dåliga, men först när skorna är sulade och klara som man ser resultatet. / Eva Green, leg sjuksköterska

Beträffande akupunktur vill jag framföra följande. År 1987, vid 52 års ålder, efter en hel dag i monter på Älvsjömässan snubblade jag i trappuppgången hemma genom att missa översta trappsteget och föll framåt på höger axel. Jag är överviktig och föll tungt. Som egen företagare kunde jag inte sjukskriva mig utan gick på smärtstillande medel och min man fick hjälpa mig med av- och påklädning eftersom höger arm inte kunde höjas över axelhöjd. Efter drygt ett halvår gick jag till en kinesisk akupunktör i Stockholm. Fick binda mig för 1 ggr/pr vecka/5 ggr. Efter varje behandling fick jag en ”kinesisk kula” med mig hem att sväljas till natten. Efter dessa fem behandlingar fick jag besked från akupunturläkaren att om inte smärtan släppte inom en vecka skulle jag återkomma om 14 dagar för en ny kur. Behövde inte återkomma, jag blev helt smärtfri, arm/axel är helt intakt, kan utföra vilka gymnastiska övningar som helst fortfarande vid 72 års ålder.

Tror stenhårt på akupunkturr och rekommenderar alla i min omgivning att anlita akupunktur.

Idag en lycklig och glad, fullt rörlig pensionär. /Anonym

Länge leve placebo! eller vad vi ska kalla det... Om alternativmedicin fungerar? Absolut! Varför? Jag tror att mycket hänger på den kommunikation med behandlaren som äger rum, mötet. Alternativ/komplementärmedicinare är oftast mer intresserad av att se till hela människan. De skriver inte bara ut preparat eller utför behandling utan ”vågar” även ställa frågor till mig som patient om livssituation och orsaker som påverkar hälsan. Jag upplever mig mer delaktig i läkandet och också att de uppmuntrar egna initiativ och stimulerar den egna läkekraften. Vilket tyvärr inte sker ofta i vanlig sjukvård. Jag anser att man ofta där utestänger patienten och fråntar denne sitt eget ansvar över att försöka bli frisk. För min del har Antroposofisk läkekonst och Vidarkliniken betytt oerhört mycket. Under 15 år med en svår kronisk sjukdom har jag provat på alternativmedicin och/eller komplementärmedicin där. Mina antroposofiska mediciner har bekostas av mig själv. Jag upplever också att jag har blivit friskare tack vare dessa och kunnat arbeta i större utsträckning än om jag inte tagit dem. Använder minimalt med skolmedicin då jag upplevde att jag blev sämre av alla biverkningar och måste då ta mer medicin för att bli av med biverkningar osv. Jag vet bäst vad som passar mig och kräver att få ta egna beslut! Oavsett om det är placeboeffekt för hela slanten, vilket jag absolut inte tror.Jag tror däremot att vi saknar ett ord för det som hjälper som så många vittnar om och som är svårt att mäta med gängse mätinstrument.

Ett gott omdöme och en försiktighet krävs i kontakt med alla som gör anspråk på att erbjuda hjälp såväl alternativmedicin som vanlig läkarvård men valfriheten måste finnas! Finns det jämförda undersökningar om hur många som blivit skadade av biverkningar av skolmedicin jämfört med alternativmedicin? /Goda hälsningar

Min far fick en cysta (elakartad) på ena njuren för ett år sedan. Han fick tid för operation på ett stort svenskt sjukhus. En vecka före operation så gjordes en skiktröntgen för att fastställa var cystan var och hur stor den var. Det visade sig att den då var stor som en ”genomsnittlig” knytnäve.

Samtidigt kontaktade en annan släkting en healer som sa sig hela folk på distans. Han återkom och sa att läkarna vid operationen skulle få sig en ”riktig överraskning då cystan antingen skulle vara borta eller mycket mindre”. När min far opererades visade sig cystan inte vara större än ett körsbär, långt ifrån de bilder man tagit vid skiktröntgen. Min far som är skeptiker till ”hokus pokus” krävde läkarna på svar men de kunde inte ge någon förklaring till hur cystan kunnat krympa så drastiskt.

Misstag, healing eller placebo, vem vet? Men de läkare som behandlade min far kunde inte förklara vad som hänt. Min fråga är att om skolmedicinen står svarslös – är det kunskap nog att utesluta andra svar? /Undrande