Som ett litet paket, helt inlindad i vita bandage, ligger den lilla flickan i sjukhussängen. Under bandagen är hon som en enda stor sårskorpa - hon lider av så svåra eksem att hon kliat upp sår över hela kroppen och tvingas vara inlagd på sjukhus ...
Den medicinska vården räcker inte till. Tre år gammal börjar hon i psykoanalys. Hennes utveckling är sen både språkligt och psykomotoriskt och hon uppträder osamlat och desperat. Hon har svårt att förmedla sig med sin omvärld. Under tre år träffar hon en terapeut. Med hjälp av lek under analysen utvecklar flickan sin förmåga att uttrycka sina känslor och behov, och parallellt med detta utvecklas talet och eksemet försvinner.
Under en period återkommer det. I samband med uppehåll i analysen. Hon blir också under en tid blossande röd runt munnen inför att analystimmen ska avslutas.
- Påfrestningar i livet ger alltid upphov till både kroppsliga och psykiska reaktioner. Om vi inte har möjlighet att omvandla dem till upplevda känslor som vi kan förstå och uttrycka, ökar risken för kroppsliga symtom.

Det säger psykologen och psykoanalytikern Marianne Lerner, som har livslång erfarenhet av psykologisk behandling inom både somatisk och psykiatrisk vård. Hon har arbetat mycket med både barn och vuxna med psykosomatiska besvär. Exemplet ovan är hämtat ur hennes bok Psykosomatik - Kroppens och själens dialog (Natur & Kultur). I boken skriver Marianne, utöver redogörelser av egna patientfall, också om psykosomatikens utveckling och om vikten av en helhetssyn på människan.

Hjälper psykoanalys verkligen mot eksem?

- Ja, i den mån patienten via relationen till psykoanalytikern kan nå fram till kontakt med och uttryck för de upplevelser och affekter som varit gömda. Kroppen och själen samverkar alltid. Ofta håller en person fast vid sina symtom eftersom de ”binder” ångest. Terapi kräver att man orkar ta sig igenom och hantera denna ångest.
När Marianne arbetar med barn i psykoanalys, kan det ta allt ifrån ett halvår till flera år. I exemplet ovan, fick flickan medicinsk vård samtidigt som hon gick i analys. Marianne arbetade även med flickans mamma. Båda hade haft det svårt i samspelet med varandra från början. Flickan hade eksem redan från en månads ålder. Mamman kunde inte amma sitt barn och hade svårt att ta hand om och härbärgera hennes lidande. Självförtroendet som mamma sjönk och en ond cirkel var ett faktum.

Vad berodde flickans eksem på, tror du?

- Jag tror att det är en kombination av konstitutionella faktorer, en tidig allergi, till exempel, och en relationsstörning till mamman.
En del av oss blir särskilt sårbara för livets påfrestningar, enligt Marianne, och har lättare att utveckla psykosomatiska besvär som mag- och tarmproblem, eksem, värk och trötthet eller andra symtom.
Om samspelet mellan förälder (ofta mamman så länge barnet är litet) och barn blir stört av någon anledning (barnet kanske är sjukt och mamman kanske inte kan eller orkar möta det), bildas ofta negativa spiraler. Marianne har myntat begreppet ”drivhusklimat” för den miljö som sådana barn behöver, en ”supermamma” helt enkelt. Och mamman i sin tur behöver ett eget drivhus; en extra stödjande omgivning.

Alla behöver vi en plats i samhället där det finns gemenskap, där man känner sig betydelsefull och där livet känns meningsfullt. När detta blir otillräckligt blir vi sårbara. Det är till exempel vanligt att psykosomatiska symtom uppstår eller förvärras när man mister någon som stått en nära, eller när man ställs inför förändringar i livet som man inte valt själv, som till exempel arbetslöshet och att bli lämnad av en älskad människa.
Just separationer är ett centralt tema inom psykosomatik. Den lilla flickan med blossande mungipor är inte ensam om att reagera fysiskt inför ett avsked. Många har trauman kring just separationer och ofta uppstår eller förvärras psykosomatiska symtom vid dessa. Det handlar ofta om obearbetade tidiga separationer från en förälder.
Mycket av vår personlighet grundläggs tidigt och inom psykoanalytisk tradition talar man om en ”grundläggande tillit” -
en känsla av att ha rätt till livet och att livet är något gott. Denna tillit blir som en försäkring som kan bära en människa över svårigheter senare i livet. Men ibland brister det här och skörheten inför livets kriser blir större.

Alla föräldrar vill ju sina barn väl. Hur ska en förälder tänka, som inte lyckats ge sitt barn en god start i livet?

- Att försöka att inte ta på sig skuld. För varje minut vi lever, gör vi det vi kan göra just då. Hade det sett ut annorlunda ut omkring oss, hade vi kanske kunnat agera på ett annat sätt. Men nu var det inte så. Sedan är det förstås viktigt att reflektera över hur man förhåller sig, och försöka lära sig av misstagen.
Man kan kompensera en snårig start senare i livet, menar Marianne Lerner. Positiva upplevelser i relation till andra människor är läkande, liksom olika former av skapande för att få uttryck för det som rör sig inombords.
Marianne Lerner upplevde själv en tydlig somatisering av känslor då hennes man dog för två år sedan. Hon som aldrig tidigare haft eksem, fick plötsligt kliande utslag på benet. Under samma period gick hon på målarkurs och fick i uppdrag att måla en blomma.
Marianne tittade på sin bild när den var klar och insåg att hon hade målat sin sorg: Det var ”en sorgens blomma.” I samband med detta, försvann eksemet. Hon tror själv att trots att hon var väldigt medveten om att hon sörjde, behövde hon det symboliska uttryck som målningen innebar
- Det kreativa uttrycket äger en stor läkande potential. Det är ju ett sätt att få kontakt med sitt inre.

Marianne Lerner tror att den brist på helhetssyn inom vården, som fortfarande finns på många håll, har att göra med att det kräver så mycket engagemang och resurser att ta in en människas hela livssituation. Inte minst i dagens slimmade sjukvårdsapparat.
Men det har också att göra med vilket synsätt på människan det är som ”gäller” för tillfället. Psykosomatiken hade ett uppsving under 1970- och 80-talet, men nu ser man mer biologiskt på sjukdomar och symtom, både inom somatiken och
psykiatrin. Det finns också ett motstånd inom västerländsk medicin att släppa traditionen att enbart naturvetenskapligt tänkande förklarar vår verklighet.
Nu för tiden kan man göra så mycket mer rent medicinskt än för bara tjugo år sedan. Specialiseringen och den tekniska utvecklingen har gjort det möjligt att exempelvis ge någon ett nytt hjärta och därmed rädda dennes liv. Satsar man de största resurserna på en sådan vård blir det måhända svårt att integrera en helhetssyn på människan samtidigt. Det kan vara så att helheten får stå tillbaka ju mer specialiserad vården blir.
Marianne Lerner hyser dock gott hopp om att det fysiska och det psykiska kommer att integreras på ett bättre sätt än vad som görs i dag. De gånger hon föreläst för läkare har hennes tankegångar blivit väl emottagna, berättar hon.

Många är nyfikna på exempelvis placeboeffekten, menar Marianne. Medvetenheten om vilken viktig funktion den har i mötet med patienten har ökat. En läkare som utstrålar empati och tillit har en läkande effekt. En läkare som bara är inriktad på symtomen får inte samma goda resultat.