Många av oss som bor i Sollentuna är störda av buller. Motorvägen E4 liksom järnvägen går rätt genom bebyggelsen och ger ständig bullermiljö. Till detta kommer flyget kring Arlanda. Våren 2003 öppnade flygplatsen en ny start- och landningsbana. När planen landar söderifrån, flyger de rätt över bebyggelsen och förorsakar en bred bullermatta under inflygningsstråket vilket gör livet mycket otrevligare än förr. Vid högtrafik ligger planen i en ändlös räcka och så tätt, att bullret från det flygplan som just passerat inte hinner förklinga förrän nästa plans buller tar vid. Här hjälper inte ”gröna landningar” eller liknande grepp. När planen ligger för landning över norra Sollentuna och Upplands Väsby så går de så lågt att de stör även utan att motorerna går på högvarv.

Det jag inte kan begripa, är att en bullrande verksamhet som ett flygfält kan få tillstånd att planera och bygga ut sina start- och landningsbanor i sådana geografiska riktningar att de förorsakar störningar för många tusen människor. Jag trodde att myndigheter och koncessionsnämnder kontrollerar sådana här verksamheter, så att de inte får tillstånd att bygga ut utan hänsyn till de störningar som verksamheten kan komma att förorsaka.

Vi boende blev chockade av det nya bullret våren 2003 och bildade en bullerförening. Vi har träffat Luftfartsverket många gånger. Det vi fått veta är att nya start- och landningsbanor måste användas, när de väl är byggda, även om de är byggda i olämpliga riktningar. Vi känner oss överflugna och maktlösa.

Perolof Wikström

Jag bor i Täby kommun och har märkt att Täbyvägen, som är en av kommunens mest trafikerade leder, utsätter både närboende och hundratals barn på flera daghem och skolor för en konstant hög trafikbullernivå under hela dygnet. Mot bakgrund av SvD Idags rapporter om negativa hälsoeffekter av trafikbuller utgör Täbyvägen förmodligen en av Täby kommuns större källor till ohälsa.

Men nu finns det sätt att minska trafikbullret och därmed hälsofaran. Vägverket och Skanska har sedan flera år utfört tester med så kallad tyst asfalt på olika ställen i Sverige (bland annat på E4 utanför Alby, Norsborg). Tyst asfalt är en speciell sorts asfalt som minskar trafikbullernivån med upp till nio decibel, vilket betyder att bullernivån i princip halveras. Den tysta asfalten är också säkrare vid vått väglag då den avleder vatten mycket effektivare än vanlig asfalt. Om kommunen tar sina medborgares hälsa på allvar borde tyst asfalt på de stora trafiklederna vara av högsta prioritet. Detta har bland annat Solna kommun insett och ska nu lägga tyst asfalt utanför sin nyanlagda stadsdel Järvastaden. Kostnaderna för tyst asfalt är inte större än för vanlig asfalt och Vägverket kan dessutom erbjuda pengar till kommuner som väljer att lägga tyst asfalt före planerad ordinarie asfaltering.

Sammantaget: Tyst asfalt är en ny teknik som gör det enkelt att minska trafikbuller och bullerrelaterad ohälsa.

David i Täby

En amerikansk familj, som hade bott i Sydostasien, flyttade till Sverige. De bosatte sig i en tyst och lugn förort till Stockholm. Sonen var i tolvårsåldern. Efter en kort tid här blev han mer och mer tystlåten. Han kände en tilltagande oro.

Till slut berättade han för sin far, att han nog var allvarligt sjuk. Han hörde nämligen märkliga ljud i huvudet när han skulle sova. Det visade sig vara så, att tystnaden var så total, att han hörde blodomloppet i sitt eget huvud. Han hade aldrig tidigare i sitt tolvåriga liv upplevt riktig tystnad.

G Lundqvist

När jag var fem år fick jag diagnosen kronisk cholesteatoma i höger öra, vilket i princip innebär att det växer hud där det inte borde, som i mitt inneröra.

Doktorerna fick plocka ut en hel del av mina hörselben, vilket ledde till hörselnedsättning. Nu är jag 22 år och har sedan många år tillbaka haft överkänslighet mot höga ljud på grund av mitt högeröra, dessutom har mitt vänsteröra kompenserat för min nedsättning så jag hör bättre på det än ”normala” människor. Nackdelen är att jag har blivit mer överkänslig mot ljud.

I vardagen kan man stöta på många problem, så det gäller att ha en förstående partner. Jag kan inte titta på filmer som inte är textade, eftersom jag har svårt att höra vad som sägs. Svenska filmer går inte alls.

Dessutom måste jag höja volymen när karaktärerna pratar, bara för att omedelbart sänka när det blir för högt, som musik eller explosioner. Filmer är tyvärr inte balanserade så jag måste hela tiden höja och sänka.

Då jag nästan inte hör någonting på mitt högra öra så måste min familj och mina kompisar hela tiden placera sig till vänster om mig. Efter 17 år har jag blivit så van att ha folk till vänster om mig att det känns konstigt om de istället är till höger.

När jag växte upp fanns det en hel del problem. Jag kunde inte gå ut och festa, något som jag idag gör med försiktighet och alltid med öronproppar. Glömde jag dem någonsin hemma så kunde jag inte gå till festen eller bion. Man tar omvägar om det är vägarbete någonstans och sätter sig alltid långt bak i bussar, om deras dörrar låter mycket när de öppnas och stängs. Sommaren kan vara en plåga, då sido- och takfönster i bussar och tåg öppnas och för mycket oväsen. I klassrum och liknande måste jag sätta mig allra längst fram, helst med läraren till vänster om mig, annars missar jag vad som sägs.

I folksamlingar blir jag trött och får ont av alla som pratar samtidigt. Jag klarar en dålig dag inte mer än ett par timmar av höga ljud.

Vad som har hjälpt mig genom alla år är förståelse från omgivningen och min familj. De vet att om jag inte hör vad som sägs eller om jag inte klarar av en film eller ett sällskap, så är jag inte ohövlig, det är bara min sjukdom.

Caroline Tyson

Många människor har fått sin hörsel fördärvad för resten av livet på konserter. Många människor går idag överhuvudtaget varken på konserter eller på bio på grund av de vansinnigt höga ljudnivåerna. Vad är det för självändamål med att förstöra människors hälsa? Biografägare, klaga inte över den uteblivna publiken. Vi stannar hemma och ser filmen med den ljudnivå som vi tycker är behaglig.

Pelle

Det är med tinnitus som med alkoholism. Man blir inte alkoholist av att dricka en flaska vin och man får inte hörselskador av att gå på en konsert. I båda fallen krävs långvarig exponering.

Därför är det så lätt att vifta bort problemet med ”det drabbar inte mig”. Och därför finns det all anledning att mana till försiktighet: utsätt dig inte för ljudvolymer som gör att det piper i öronen.

Använd öronproppar. Den dagen pipet i öronen inte försvinner dagen därpå, utan fortsätter nästa dag och nästa och nästa, är det för sent.

Anders Fjällström

Jag är ofta ute och dansar till dansbandsmusik. Förr om åren hade man oftast en klart godtagbar ljudnivå. Men idag spelar vissa dansband äckligt högt så att det smärtar i öronen. Numera har jag börjat använda öronproppar när jag går ut, men det är ju egentligen helsjukt. Jag kan då inte prata med folk mellan danserna, eftersom jag då inte hör dem.

Fredrik

När kommer debatten igång om alla ljuddrogade töntar med hörlurar som läcker och förorenar med sin ofattbart dåliga smak?

Hur länge ska man behöva stå ut med folk som i offentliga miljöer skriker ut sina ointressanta och likgiltiga liv i mobiltelefoner?

När blir det äntligen förbjudet att förorena akustiskt med löjliga motorcyklar som låter för mycket?

Dan Laurin

Varför talas det så sällan om det monotona oljud som sprids från fläktar i våra närområden? För att folk inte hör/lägger märke till dem? De finns där ändå. Och påverkar oss negativt, har jag fått lära mig.

Jag bor i ett nybyggt område nära ett av våra största sjukhus och i dess stora höga huvudbyggnad går en fläkt (förmodligen med ökad effekt sedan en tid tillbaka) dygnet runt.

Ett högt, skärande ljud blandat med ett dovt monotont mullrande. På nätterna är det så störande att det inte går att sova med öppet fönster. Ljudet sprids i en ganska vid radie och låter särskilt mycket nattetid, då arbetsmaskiner tystnat och dagens motorbuller avtagit.

Huruvida inneliggande patienter störs av ljudet vet jag inte, men jag har i gott minne min tid på en av våra stora arbetsplatser, den chockartade lisa för sinnet som upplevdes, när fläktarna stängdes av framåt kvällen.

Ett ljud man inte hört, men som ändå funnits där hela arbetsdagen lång, som plötsligt efterlämnade en ljuvlig vilotystnad.

Anonym