Per Johnler, vd för Föreningssparbanken Fastighetsbyrå, talar gärna inför publik nu när han har tränat upp teknik och andning. I måndags hade företaget utbildningsdag för mäklare och annan personal.
Per Johnler, vd vid Föreningssparbanken Fastighetsbyrå, talar ofta inför medarbetare eller kunder.
– Jag är nästan 50 år och har jobbat länge som företagsledare. Det är inte så att jag fick påpekande från någon, men kände själv att jag behövde förbättra min röst och mitt sätt att kommunicera.
Nu har han gått ungefär tio gånger hos en logonom och har till och med börjat tycka att det är riktigt kul att hålla tal.
Men vägen dit var lite motig. Alla gånger var det inte så lustfyllt att ställa sig framför en videokamera när han egentligen inte hade tid och dessutom visste att han skulle bli kritiserad.
– Det blir du, för anledningen att du är där att du ska lära dig något. Men det är inte fullt så jävligt som att gå till tandläkaren, säger Per Johnler och skrattar.
Videokameran avslöjade att han pratade för fort, andades fel, undvek pauser och fyllde ibland ut med ”öhhhhh” mellan meningarna. Väldigt vanliga misstag, men lite besvärande att upptäcka hos sig själv på videofilm.
Numera har Per Johnler lärt sig att värma upp när han ska tala inför många människor. Han går runt och oooo-ar och aaaaa-ar en stund för att få igång andningen och gymnastisera läpparna. Att gå direkt från frukost framför tidningen till talarstolen är sällan lyckat. Det är viktigt att vara förberedd och fokuserad.
– När man får en trygghet i hur man ska använda kroppen så minskar nervositeten. Då blir du heller inte rädd för tystnaden utan kan ta en ordentlig paus, vilket gör det behagligare för dem som lyssnar.
Per Johnler har under sin karriär inte haft några större problem med nervositet när han ska hålla tal, men som de flesta brukar det vara en viss anspänning när det sitter 100 eller kanske 500 i publiken.
– För mig har träningen hjälpt. Jag känner en helt annan säkerhet och glädje i att prata inför andra människor. Sent ska syndarn vakna, det här skulle jag har gjort för 20 år sedan.
Den ökade säkerheten har också gett bättre publikkontakt. Nu har han tid att skapa ögonkontakt och kan kosta på sig att vara mer spontan.
– Jag är ingen expert på det här, men jag har börjat experimentera och variera rösten mer för att det ska bli livligare. Man ser på publiken att det får effekt.
Per Johnler ser som en av sina viktigaste uppgifter som vd att skapa engagemang och samsyn för företagets mål och strategier. För att lyckas med det krävs bland annat att han kommunicerar på ett bra sätt.
– En och annan kan se det som manipulativt, men jag tycker snarare att det är att visa respekt för dem som ska lyssna på en.
Dalslandsdialekten har Per Johnler behållit sedan uppväxten i Dals Långed. I början av karriären funderade han på att lägga bort den ”för att inte låta bonnig”.
– Men man växer upp och känner sig säkrare i sig själv.
Numera kan han aktivt använda sig av sin dialekt och bre på lite när det behövs.
– Ibland när folk är lite märkvärdiga kan jag prata extra grötig dalsländska för att visa att det inte behöver vara så konstlat.
Per Johnler tror inte att det är så vanligt med röstträning bland företagsledare, men att många skulle ha glädje av det. I sitt jobb har han lyssnat till oräkneliga anföranden och presentationer, inte sällan forcerat framförda och illustrerade med en uppsjö av powerpoint-bilder. Själv litar han till rösten och kroppsspråket för att fånga människors uppmärksamhet.
– Vi som ofta är ute och håller föredrag har nästan inga bilder alls, möjligen någon symbolbild. Det är ändå nästan inga som tar till sig staplar och diagram.
Även i privatlivet har han haft glädje av lektionerna. Numera är det ingen nitlott att få värdinnan till bordet vid middagar. Förr kunde det stundande tacktalet nästan fördärva måltiden. I dag brukar Per Johnler förbereda sig lite redan innan han går på fest, ett bra knep för att koppla av och njuta av maten och sällskapet.
Medan det är naturligt för sångare och skådespelare att ta hjälp med rösten så finns det många yrkesgrupper, som använder rösten minst lika mycket, där det inte är lika självklart.
Bland lärare är det till exempel vanligt med röstproblem. Det har man tagit fasta på vid lärarprogrammet vid Umeå universitetet. Alla studenter får hjälp av logoped i förebyggande syfte.
Anders Birgander har arbetat som logoped sedan 1970-talet och menar att lärare har en extra knepig situation. De är alltid i direktsändning, ska hålla ordning på 26 elever och dessutom se till att de lär sig något.
Många lärare får fonasteni, rösttrötthet. Det är en sorts överansträngning och kan kännas som ett tryck över halsen eller bara olust att prata över huvud taget.
Studenterna får hjälp att förebygga sådana problem. Kroppsspråk och röst hänger samman, ett naturligt kroppsspråk ger en bra röst.
– Alla som har varit med och sänkt en vikarie i skolan vet att när vikarien börjar tappa handen över klassen åker rösten uppåt. Då känner eleverna att de har vunnit.
Anders Birgander tycker att det kan vara bra att lära sig att rent mekaniskt lägga ner rösten. Men röstträningen får inte gå till överdrift.
– Det intressanta är att eleverna märker om läraren har bearbetat rösten för då låter den märkvärdig. Det gäller att eleverna inte lägger märke till hur rösten låter, kunskapen ska gå in utan att de lyssnar på hur det låter.
När lärarstudenterna kommer till Anders Birgander brukar de vara lite nervösa. Rösten är väldigt privat. Det kan vara lika sårande att få höra att man borde göra något åt rösten som att man borde plastikoperera näsan.
– Det gäller att man har på silkesvantarna och är väldigt taktfull, men också får dem att förstå att det här är ett mänskligt beteende som går att ändra.
Vanliga röstproblem hos studenterna är för ljust taltonläge, att de kniper åt i halsen när de talar eller att de knarrar. Knarrande är vanligt, även bland offentliga personer. PG Gyllenhammar, Göran Persson och Henke Larsson är exempel på kända knarrare.
– En del lägger sig till med knarrandet för att tala om för andra att ”jag vet faktiskt lite bättre än du”. Andra för att de är lite trötta. Jag brukar säga till mina studenter att ”varför ska dina elever tycka att det är intressant att lära sig när du låter så trött?”
En röst som fungerar, som inte spricker eller blir hes i första taget, är målet. En robust röst brukar också vara lätt att lyssna till.
– Men det ska inte vara en perfekt röst – nej, huvva! Den blir tråkig, skolelever vill ha något att hitta på smeknamn för, säger Anders Birgander.
Linda Boman, 25 år, som går sista året på lärarprogrammet, har länge haft problem med heshet. När hon började läsa till lärare räckte det att hon var ute och dansade och sjöng med i låtarna för att hon skulle bli så hes att hon inte fick fram ett ord nästa dag.
När Linda fick träffa en logoped vid lärarprogrammet i Umeå visade det sig att hon hade knutor på stämbanden. Genom att lära sig använda rösten på ett skonsammare sätt fick hon så småningom bukt med problemen. Efter ett år var knutorna borta.
Första gångerna i röstlabbet tyckte Linda var lite skrämmande.
– Min röst är väldigt knuten till min identitet och jag var där för att det var fel på den. Man känner sig ganska utsatt.
Men det har varit värt besväret att rabbla fåniga träningsramsor.
– Jag har blivit en annan människa. Jag behöver inte skrika och vara den som tar jättemycket plats. Nu kan jag tona ner mig lite och folk lyssnar ändå, säger Linda Boman.
Linda Boman fick bland annat i hemläxa att läsa ramsor som ”hoj, haj, hej”, ”faaaar ääääär raaaaar” och öva på bukandning. Trots att hon fuskade lite och inte gjorde övningarna så ofta som hon borde, så gav det resultat.
– Jag är ganska kort, 163 cm, och ska bli gymnasielärare. Om jag ska hålla ordning på 19-åriga långa killar måste jag göra med min röst. Jag kan inte göra det med min fysik.
